ÅSIKT

Huset har gjort mig till miljonär

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Min egnahemskåk i Per Albin Hanssons bedövande pittoreska folkhemskuliss Bromma har gjort mig teoretiskt förmögen.

De senaste två åren har min tämligen gistna kåk varit mycket viktigare för min privatekonomi än mitt anständigt avlönade förvärvsarbete på denna tidning. Huset har gjort mig till miljonär flera gånger om. Det är mer än vad man kan säga om resultatet av allt slit på jobbet.

Visserligen är mina miljoner fortfarande bara siffror på papper. Men vadå – det är ju de flesta miljonärers miljoner. Miljonärer som har pengarna i cash har antingen vunnit på bingolotto, begått ett brott eller blivit direktörer. Ingen av grupperna framstår som särskilt lycklig.

Bingolottomiljonärerna säger alltid att de köpt en bil och åkt på en resa, men i övrigt är allt som vanligt. Brottslingar och direktörer verkar leva med en ständig känsla av att känna sig jagade.

Rik på hus kan man bli med ett upphöjt lugn. Real estate. Det är annat än att hålla på och försöka försvara bonusar och optioner som ju alla vet att man inte ensam gjort sig förtjänt av.

Det där är inget för mig. Jag bor.

Att arbeta börjar däremot alltmer framstå som ekonomiskt vansinne. Visst behöver jag lite kontanta medel för mat, kläder och fastighetsskatt. Men jag måste komma på något annat än att arbeta för att fixa det.

Bosse Ringholm försöker med begränsad framgång hävda det rimliga i att jag nu faktiskt måste arbeta två hela månader enbart för att betala fastighets- och förmögenhetsskatt.

Så kan man naturligtvis inte ha det. Jag skulle förvisso kunna sälja och flytta. Men då står jag ju där med miljonerna i handen. Bergis får jag också grannar som inte alls är som jag och rätt var det är har man köpt en ny bil i onödan och nä? Det är bo i Bromma jag och mina miljoner vill jag ha på papperet.

Det bär mig emot att larva runt i villaägarnas ljusa keps med blå skärm bakom ett tradjazzband i demonstration mot fastighetsskatten för den sakens skull. Det är bara inte jag.

Dessutom finns det huliganer där som i alla demonstrationer, sådana människor upplever jag ofta som påfrestande.

Jag ser inte nyttan i att skrika ”jävla äckel” eller veva med kryckor mot skatteutskottets stackars ordförande Arne Kjörnsberg (s). Tänk er in i Arnes kläder (grå kostym, gul skjorta och brun slips): framkörd av sina partibossar som i valtider absolut inte vill stå och försvara en galenskap som säger att medelklassen i Sveriges tillväxtområden ska betala en månadslön eller två i skatt på sitt hus för att det är en teoretisk förmögenhet.

Partisekreteraren Lars Stjernkvist (s) befann sig i liknande läge i Göteborg och fick ur sig att ”köpa hus är faktiskt ett val man gör”.

Knivskarpt?

Debatten tyder på att det finns skäl att vila trygg i det faktum att fastighetsskatten i dag är så destruktiv för skattemoralen att den kommer att ändras. Igen.

Jan Helin