ÅSIKT

Låt Sverige stå still – nu är det fotboll!

Fotboll är känsla I dag börjar fotbollsfesten som så många har väntat på. För vissa är det mer än bara en sport, attitydsatleten Stefan Holmqvist berättar varför.
Foto: Ulf Höjer
Fotboll är känsla I dag börjar fotbollsfesten som så många har väntat på. För vissa är det mer än bara en sport, attitydsatleten Stefan Holmqvist berättar varför.
DEBATT

Låt brottsligheten sjunka, hettan ta över. Låt världen stå still ett tag. Låt oss slippa jobba. Låt oss titta tills ögonen hänger som nudlar ur hålorna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Låt Argentina, Nigeria och England få bjuda upp till dans och upptäcka att det är vi som för, skriver Stefan Holmqvist på Aftonbladet Debatt i dag.

Han har väntat på fotbolls-VM i 3000 dagar och i dag smäller det!

I 3000 dagar har jag väntat på detta. Att vi skall få göra återinträde i den största av tävlingar. Att vi ånyo skall få sjunga, dansa och visa världen att vi kan annat än monterbara möbler, mutor och mesig musik.

Från fem världsdelar kommer 32 landslag som består av de bästa spelarna som det landet kan frambringa. De kommer för att kämpa om pokalen till sista svettdroppen. Jag skakar. Betty Ford får fixa ett fotbollsavgiftningsrum.

För låt världen stå still ett tag. Låt ännu en sommar så som vi minns dem komma. Låt brottsligheten sjunka, hettan ta över. Låt oss slippa jobba.

Vi vet att matcherna är på morgonen, vi kommer ändå inte... ”Folket är inte här just nu men det går bra att lämna ett meddelande efter segervrålet, så hör vi av oss efter den 30 juni.”

Låt oss få leva i fred och få freda i livet.

Låt oss titta tills ögonen hänger som nudlar ur hålorna.

Låt Argentina, Nigeria och England få bjuda upp till dans och upptäcka att det är vi som för.

Låt oss minnas. Minns fontänerna, väntan på nästa match och värmen.

Minns när du rörde en boll för första gången och dribb-lade bort någon.

Minns sekunderna mellan att Belodecidis straff lämnade foten och världens vackraste enhandsräddning.

Minns den drömska midsommaren i Pontiac silverdome och domen mot Brasilien som förde oss bort från både guld och silver.

Ni andra, som inte minns eller vill förstå fotboll:

Ni behöver inte veta varför jag på fyllan alltid måste se Pierre Ndjankas vinstmål mot Österrike om och om igen.

Ni får skicka Micke till psyket bara för att han samlar bilder på Schalke 04:s arena.

Ni får kalla Ljungbergs mål för ”jättefina”. Ni får även den där djävla tv:n på kvällen till ”Vänner”, dokusåpor och andra låga drifter.

Vi har köpt en ny kärndriven 228-tummare, som ni kommer att åka in i vecka femtiotre med en fjärrkontroll i käften när Lindeborg skriker mååååål!

Ni får till och med dra till med den där djävla uttjatade: ”Elva män som jagar en boll...”

Jag bollar frågan för elfte gången: Koppla loss ditt medvetande och börja känna. Fotboll är känsla.

Känn den supporterns, han som rest 200 mil, glädje när kvitteringsmålet kommer.

Känn sedan målskyttens: Där ligger han på gräsmattan med händerna över sina ögon för att täcka tårarma och för att för några sekunder få vara ensam i detta universum med sin skapelse, sitt mål, innan den överlämnas till en värld för att analyseras i bitar. Känn sedan in honom när du ser målet i repris, i en flygande volley – så samspelar fler förmågor än i någon annan sport.

Koordination, balans, styrka, fantasi, mod, uthållighet, perception, vilja och smidighet. Det är för att vi andra försökt göra sådant 45 gånger och misslyckats som vi så gärna ser honom lyckas under mycket svårare omständigheter. DET är fotboll. Det finns inga omstarter, ingen sufflör som hjälper dig, inga time outs, inga omtagningar, inga genvägar och ingen, ingen peng i världen kan göra dig lika bra som Zlatan.

Ni andra som tror er förstå fotboll:

Ni får ta extra mycket betalt för kabel, kola och korv. Det är okej. Vi tar det.

Ni får försöka måla upp en bild av supportern med ansiktsfärg, pajashatt, korvpapper och evigt tjo och tjim.

Ni får försöka tuta i de andra att det bara finns bråkmakare och resten är glada supporters.

Ni får gärna undvika en närbild på den sovande killen i slips på långsidan. Men vi ser honom ändå.

Ni får måla upp en reklamvärld där vi alla fotbollsfans dricker cocacola.

Ingen går på den – jag lovar – men ni får det.

Men fotbollen är vår.

Man kan tänka sig att fotboll faktiskt förenar, att det blir en ärlig kamp som ersätter våra behov av krig, prestige, rädsla och konkurrens. Det är, som påven sade, ”den viktigaste av oviktiga saker.”

Man kan även tänka sig att fotboll urskiljer att det blir ett attribut för våra behov av krig, prestige, rädsla och konkurrens. Det kan bli, som USA:s småpåve gjorde med Salt Lake Citys inledning, en propagandafest.

I VM- 90 så laddade metaformekanikerna fotbollen med krigsanalogi, i VM-94 var det religiösa toner. Nu kan det – Gud förbjude – bli bägge av dessa.

Men fotbollen kanske inte kommer att vara vår. Politikerna vill politisera, affärsmännen kommersialisera, och Fifas feodalherrar vill feodalisera fotbollen. Därför är det viktigt att vi, det fotbollsälskande folket på jorden, ställer oss upp tillsammans och upplyser dem: Det verkar som om ni behöver oss men vi behöver inte alltid er.

Ni andra som fortfarande inte vill se eller förstå:

Ni kan börja springa.

Ni kan dra åt helvete...

Eller någon annanstans där det inte finns ett gram fotboll.

Det är nämligen exakt samma ställe.

Stefan Holmqvist (Attitydsatlet och sportskribent)