ÅSIKT

Ekonomiskt fiffel är en del av vår natur

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Dina finansiella problem, käre läsare, har en enkel lösning: sätt upp en liten sedelpress i källaren.

Så länge det går är falskmyntning en lysande källa till rikedom. Det är det ”konkursbaronerna” nu försöker lära oss och det är det som furstar och finansministrar och, om än lite mer indirekt, fackets skickliga löneförhandlare, kartellsamarbetande företag och andra maffiga grupper alltid ägnat sig åt. Resultatet är inflation – en form av laglig falskmyntning.

Nu upprepar sig den uråldriga historien, med den lilla variationen att aktier blivit en sorts sedlar.

Ungefär samtidigt som de första mynten och den första lagliga falskmyntningen växer fram, på 700-talet före Kristus, osar profeten Amos svavel över de judiska köpmän som gör extra profiter genom att ”förfalska vågen, så att den visar orätt vikt” (Amos 8:5). Grekerna var inte annorlunda. Med djup självironi gjorde de Olympens budbärare, Hermes, till gud såväl för köpmän som för tjuvar.

Med detta långa perspektiv borde vi knappast hetsa upp oss över alla de aktuella skandalerna bland USA:s och våra egna köpmän.

Dessa ”konkursbaroner” – ett inte oävet namn – har inte gjort något annat än vad finansministrar sysslat med igenom historien: en högre form av skojeri än de traktamenten utan närvaro, reseersättningar utan resor, sjukskrivningar utan sjukdomar och annat bidragsfusk, som vi alla ägnar oss åt.

Det är dock klart: den som lider av moraliskt skoskav känner sig alltid lite bättre när han ser en moraliskt låghalt bli uthängd.

Konkursbaronerna har först satt upp något litet bolag, till exempel med namnet Telicsson. Sen har de fått tag på en rulle papper, användbart för flera ändamål. Därefter har de skaffat sig den där lilla sedelpressen. Med hjälp av den har de tryckt upp varje blad av rullen med ord som: AKTIE I TELICSSON, värde ett tusen kronor.

Med hjälp av media och reklammakare, stundom understödda av presidenter och näringsministrar, har de sedan blåst upp våra lättjefulla drömmar om arbetsfria inkomster och total trygghet på ålderdomen. Med påföljd att kreti och pleti lånat pengar på sina villor för att av de sluga konkursbaronerna för tiotusen kronor köpa de vackra papperslapparna vilka, efter konkursen, i slutändan kan nyttjas för något dagligt behov.

Aktieägandet är en form av lotteri. På längre sikt och med en väl blandad portfölj dock vanligen betydligt lönsammare än lotto och tips. Ty statliga penninglotterier utgör ett långt mer systematiskt skojeri än Enron, WorldCom eller Framfab. De profiterar grovt på den stora massans eviga förhoppningar om arbetsfria inkomster.

Slutsats: det är helt fel att lägga skulden för dagens börskrasch på något dussin avancerat skojfriska direktörer, som hade goda förbindelser med politikerna innan de hamnade i handbojor.

Skulden ligger i den mänskliga naturen som i alla tider och i alla samhällen gjort en liten del av oss till begåvade skojare och långt fler av oss till förhoppningsfulla idioter, sådana som går på tomma löften och litar på förfalskade vågar.

Gunnar Adler-Karlsson (Professor och samhällsforskare)