ÅSIKT

Att få jobba viktigare än att kunna svenska

Elektronikingenjören Musljum flydde från Azerbajdzjan med sin familj i april i år. Nu bor de i Degerfors och väntar på besked om uppehållstillstånd. Tills dess läser Musjlum svenska på egen hand. Något jobb kan han inte söka innan uppehållstillståndet är klart. Reglerna måste ändras, alla som har möjlighet att ta ett arbete måste ges möjlighet till det, skriver Kristina Axén Olin (m).
Foto: MATS STRAND
Elektronikingenjören Musljum flydde från Azerbajdzjan med sin familj i april i år. Nu bor de i Degerfors och väntar på besked om uppehållstillstånd. Tills dess läser Musjlum svenska på egen hand. Något jobb kan han inte söka innan uppehållstillståndet är klart. Reglerna måste ändras, alla som har möjlighet att ta ett arbete måste ges möjlighet till det, skriver Kristina Axén Olin (m).
DEBATT

Den dåligt fungerande integrationen orsakar främlingsfientlighet i Sverige. Men folkpartiet är inne på helt fel väg när man nu kräver godkänt svenskprov för medborgarskap. Vad människor med utländsk bakgrund behöver är inte bra språk utan egen inkomst – genom jobb och inte genom bidrag. Skrota Ams och ge landets alla kommuner en chans att följa vårt goda exempel, skriver Kristina Axén Olin, moderat socialborgarråd i Stockholm på Aftonbladet Debatt i dag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Integrationsdebatten har tagit fart efter folkpartiets förslag om att skärpa språkkraven för svenskt medborgarskap. Visst bör det ställas krav i samhället – men det gäller att ställa rätt krav och också att erbjuda rätt möjligheter.

Integrationen av invandrare i det svenska samhället har gått fel på många plan vilket är en av anledningarna till att en främlingsfientlighet skapats. Det stelbenta systemsverige klarar inte av att integrera. Lösningen är inte att införa språkkrav för medborgarskap.

Det är inte invandrarnas fel att vi har de bidrags- och arbetsregler som vi har i Sverige. Dessa har vi svenskar infört. Det är dags att ändra på dem. Vi borde utgå ifrån att de som kommer hit faktiskt vill vara vuxna, ta ansvar för sig själva och sin familj. Vi får inte ha en byråkrati och bidragsregler som låser in människor i en fattigdomsfälla.

Genom att aktivt engagera sig och ställa förväntningar kan mycket göras. Passivitet, både från myndigheternas sida och från individens, är kanske det största hindret som måste undanröjas för att uppnå en meningsfull integration.

Att det kan ta åratal innan beslut om uppehållstillstånd meddelas är vansinnigt, att invandrare som kommer till Sverige mer eller mindre sätts i ”läger”, fint kallat flyktingförläggningar, att man inte får arbeta förrän man fått uppehållstillstånd och läst femtielva kurser SFI (svenska för invandrare) underlättar inte toleransen och integrationen.

Vi bryter i dag allt för ofta ner människor med välvilja och omvårdnad, i stället för att bygga vidare på att det är starka människor som klarat av att flytta till Sverige. Fokus måste ändras. Människorna har med sig kompetens i bagaget. De ska ut i jobb genast. Resten kan komma i efterhand.

Stockholms stad har cirka 750 000 invånare varav 20 procent har utländsk bakgrund. Vi arbetar på många sätt i Stockholm för att bryta utanförskap och vanmakt. Främst har vi under moderat ledning startat ett arbete för att bryta bidragsberoendet. Vi har därför beslutat om nya riktlinjer och påbörjat ett förnyelsearbete inom socialtjänsten.

Nya samarbeten, inte minst med näringslivet, har utvecklats och givit ett mycket gott resultat. Antalet socialbidragstagare har, mätt per månad, minskat med över 45 procent sedan jag och mina kollegor tog över ledningen i Stockholm 1998.

Detta innebär att tusentals människor och familjer har fått egna jobb och egen försörjning och brutit sig loss från utanförskap och vanmakt. Detta att stockholmare, och då framförallt stockholmare med utländsk bakgrund, gått från bidrag till arbete, från passivitet till delaktighet är troligen den största integrationssatsningen som kan göras.

Jobbgarantin som införts i Stockholmsstadsdelen Skärholmen och det Jobbcentrum som där startats är ett spännande och banbrytande projekt för att minska bidragsberoendet i Stockholm. Skärholmens Jobbcenter är ett bra exempel på det kreativa och framåtsyftande sociala arbete som utvecklats i Stockholm de senaste åren. I Skärholmen har man nu infört en Jobbgaranti som innebär att alla garanteras någon form av sysselsättning inom fem dagar.

När bidragsberoende byts mot arbete stärks såväl den enskilde individen som samhället i stort. Genom att hela tiden våga testa nya metoder är det möjligt att snabbare komma tillrätta med gamla problem.

Jobbcentrum bygger på ett välutvecklat samarbete mellan stadsdelsnämnden och det lokala näringslivet, inte minst rekryteringsföretagen.

På Jobbcentrum kan bidragstagare i avvaktan på arbete komma i kontakt med företag och rekryteringsfirmor. Genom dessa intensifierade kontakter har många arbetssökande lyckats med att söka, få och behålla nya riktiga arbeten. Även en praktikplats eller ett tillfälligt jobb är bättre än inget alls.

På kommunal nivå kan man göra en del, men alldeles för lite. De politiska system som behandlar invandrare och arbetslösa är tunga och stora. Det är tyvärr staten som äger de viktigaste frågorna kring bidragsnivåer, lagar och möjligheter till exempelvis upphandling av olika verksamheter.

Ams borde avskaffas och pengar i stället satsas på att stimulera lokala lösningar. Jag tror det är viktigt att arbetet sker lokalt, i samarbete mellan kommuner, företag och olika organisationer.

Man bör ställa krav, men det gäller att ställa rätt krav. Arbete måste komma först. Alla som har möjlighet att ta ett arbete, måste ges möjlighet till detta. Språk och kulturförståelse får komma sedan.

Vi måste så fort som möjligt se till så att alla blir självständiga och självförsörjande individer och då måste arbete, inte språkkrav komma först.

Kristina Axén Olin (socialborgarråd m Stockholms stad)