ÅSIKT

Valfriheten gäller inte i riksdagen

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Valfrihet och mångfald är uppskattade ord i den politiska debatten. I den politiska verkligheten är det annat som gäller. I den svenska riksdagen sitter idag 82 moderater och när det är dags för omröstningar förväntas alla dessa vara på plats för att trycka på just den knapp som partiet i förväg har bestämt. Samtidigt förväntas de 131 socialdemokratiska ledamöterna trycka på en annan knapp – oavsett vad de själva tycker som individer.

Samma sak gäller på kommunfullmäktigemöten landet över. Hela det politiska systemet i Sverige baseras på ett kollektivistiskt tänkande som förringar individen. Om en individ av moraliska och etiska skäl inte vill trycka på den ”rätta” knappen erbjuds den personen möjligheten att stanna hemma och låta en ersättare ta över och trycka på den ”rätta” knappen. Våra politiker kallar det här för valfrihet.

Det som gör situationen ännu mer skrattretande är att våra folkvalda ibland – av misstag – trycker på fel knapp. För att undvika sådana situationer och samtidigt både ”effektivisera” och blottlägga riksdagsarbetet borde man kanske låta bara en person från varje parti vara med och trycka på ”rätt” knapp.

Multiplicera sedan med antalet riksdagsledamöter från det partiet. M-knappen skall alltså ge 82 röster, s-knappen 131, v-knappen 43 osv. Härmed kan vi frigöra mycket tid för våra riksdagsledamöter som därmed kan ägna sig åt mycket viktigare saker.

Om man inte lever som man lär blir man sällan tagen på allvar. Moderaternas och andra partiers vackra ord om valfrihet och individens rättigheter klingar falskt så länge deras riksdagsledamöter förväntas låta grupplojaliteten gå före personlig övertygelse och individens rätt till egna åsikter.

Den halvhjärtade personvalsreform som infördes inför förra valet var ett steg åt rätt håll men på grund av det rådande systemet i den svenska riksdagen har den blivit ett slag i luften. Man kan bli vald av folket tack vare sina personliga meriter men måste ändå trycka på den knapp som partiet bestämmer.

I många andra länder är partilojaliteten långtifrån lika helig som i Sverige och därmed har de folkvalda en betydligt större möjlighet att föra fram sina väljares och sina egna åsikter.

I Sverige har medlemsantalet hos riksdagspartierna rasat kraftigt under det senaste decenniet och allt färre engagerar sig i partipolitiskt arbete. Partihierarkin och det politiska systemet är gammalt och föråldrat.

Våra politiska makthavare är idag i stort sett sådana som under lång tid uppfostrats av partiapparaten och ”lyckats” anpassa sig efter systemet. De har svårt att ifrågasätta det system som de själva är del av – det system som har belönat dem och gjort dem till riksdagsledamöter, landstingsråd, kommunalråd, med mera.

Sverige är i akut behov av en politisk förnyelse. Och den kan knappast ledas av dem som nu ägnar sin tid åt att trycka på förutbestämda knappar.

Mohsen Hakim (f d lektor vid Mälardalens högskola)