ÅSIKT

Höj rösten mot USA, Persson

DEBATT

USA:s utrikespolitik och planer att anfalla Irak är det största hotet mot fred i världen i dag. Detta bör sägas högt av varje regering som värnar folkrätten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vad säger du Göran Persson?

Det skriver och undrar i dag vänsterpartiets Gudrun Schyman och Lars Ohly.

Göran Persson bör värna folkrätten och sätta press på George Bush, skriver Schyman och Ohly.
Foto: AP
Göran Persson bör värna folkrätten och sätta press på George Bush, skriver Schyman och Ohly.

Saddam Hussein är en av de värsta diktatorerna i världen i dag. Men det rättfärdigar inte USA:s krigsplaner. Världssamfundet ska inte ställa sig bakom ett bombkrig vars främsta syfte är att säkra USA:s oljetillgångar.

Saddam Hussein har en blodfläckad historia. Han har med gas attackerat den kurdiska befolkningen i norra Irak. De fruktansvärda dåden i Halabja var ett exempel på den irakiska regimens fullständiga hänsynslöshet. Men då, för 16 år sedan, hade Saddam Hussein mäktiga vänner som gjorde att omvärlden inte reagerade i proportion till de brott mot mänskligheten som hans regim gjorde sig skyldig till. Tvärtom värnade USA sin vän i kriget mot Iran och beväpnade den irakiska regimen.

Många vänstersympatisörer har flytt från Irak. Det handlar om såväl oppositionella irakier som om kurder, armenier och andra som upplevt den irakiska regimens förföljelse. Men trots deras avsky för regimen bedrövas dessa människor i dag av rapporter om hur FN-blockaden mot Irak lett till hundratusentals människors död. Gamla och barn lider inte bara under diktatur och förtryck utan också av brist på mediciner och mat. En halv miljon barn beräknas ha dött i spåren av blockaden. De som flytt Saddams terror vill inte ha ett nytt krig. De vet att USA:s krig kommer att slå hårdast mot dem som redan drabbats hårt.

George W Bush gör sitt bästa för att hetsa till krig och är uppenbarligen beredd att ställa världssamfundet åt sidan. Den inhemska opinionen ska förmås förstå nödvändigheten av att amerikanska krigsflygplan börjar bomba Bagdad. Omvärlden ska pressas att ställa upp på den amerikanska administrationens krigsplaner. Det är en makalös uppvisning i maktens arrogans av den enda kvarvarande supermakten. Genom sitt agerande har USA försatt FN i en situation som allt mer liknar ren utpressning.

Retoriken handlar mycket om att Iraks regering representerar ondskan. I praktiken handlar det mycket lite om att USA värnar om det irakiska folkets intressen. I stället är det, som vanligt är man böjd att tillägga, USA:s egna ekonomiska och politiska intressen som ligger bakom krigshotet.

George Bush hävdade i sitt tal inför FN:s generalförsamling att FN skulle förlora sin auktoritet om man inte var berett att anfalla Irak eftersom den irakiska regimen nonchalerat FN-resolutioner upprepade gånger. I konsekvensens namn borde USA för länge sedan ha hotat Israel med krig och bomber. Israel har nämligen den tvivelaktiga äran av att vara den stat som oftast och mest hårdnackat vägrat följa FN-resolutioner.

I sitt tal i Cincinnati 7 oktober avfärdade president Bush alla krav på bevis mot den irakiska regimens brott som grund för krigsaktiviteter. Det är uppenbart att USA:s ledning är beredd att invadera Irak, med eller utan FN:s stöd. Motiven börjar klarna. I en rapport, framtagen av bland annat försvarsdepartementet i USA, visas att den amerikanska tillgången till olja snabbt sinar och den möjliga nödvändigheten av militära interventioner för att trygga oljeförsörjningen förutspås.

Upprepade gånger har misstanken förts fram om att USA:s krig mot talibanregimen i Afghanistan inte bara haft som mål att bekämpa terrorismen. I förlängningen finns också förhoppningen från USA om att få tillgång till olja och gas från Kaspiska havet genom gigantiska rörledningar genom afghanskt territorium.

Nu sitter president Bush åter med fingret på avtryckaren, beredd att använda militär makt för USA:s intressen. En ordning håller på att etableras där det blir allt svårare att hindra honom från att använda sitt pekfinger.

Denna sköna, nya värld ser en superstat som begär att andra länder följer internationella regler som de själva vägrar att underordna sig. Denna värld utlämnas till godtycket hos den politiskt, ekonomiskt och militärt starkaste makten i världen vilken ges rätten att själv bestämma vilka skurkar som ska få sitta kvar och vilka som ska bombas bort.

En sådan ny världsordning såg vi början till redan då USA och Nato började bomba Jugoslavien i mars 1999. Det fanns inget mandat från FN:s säkerhetsråd och inget som helst folkrättsligt stöd för krigföringen. Men en flat omvärld accepterade USA:s maktdemonstration.

Nu har USA sedan mer än ett år fört krig i Afghanistan. Kriget accepteras av omvärlden, trots att den självförsvarsrätt som USA åberopar inte rimligen kan gälla ett långvarigt krig i vilket nu nästan 5 000 civila afghaners liv har offrats.

Det självklara borde vara att återföra ansvaret för kriget till FN:s säkerhetsråd, i enlighet med FN-stadgan. Ett minimikrav är att USA och Storbritannien återkommer till säkerhetsrådet med en rapport och att säkerhetsrådet antar en ny resolution som klargör det internationella rättsläget för kriget i Afghanistan.

Samtidigt åsidosätter USA internationella regler i behandlingen av krigsfångar såväl i Afghanistan som på Guantanamobasen på Kuba. Normal rättssäkerhet har åsidosatts genom att människor hålls fängslade under lång tid utan rättegång eller möjlighet att försvara sig – ja, till och med utan att några anklagelser presenteras.

Denna nya rättsröta försöker USA dessutom exportera genom att FN och EU på lösa grunder förmås föra upp organisationer på så kallade terroristlistor. Själva upprättandet av sådana listor där organisationer och enskilda stämplas som terrorister utan rättegång eller bevisföring är skandalöst.

Den amerikanska regeringen motarbetar dessutom internationella avtal, ifrågasätter deras giltighet och är till och med beredd att med våld förhindra den internationella brottmålsdomstolen att utföra sitt arbete om detta hotar ”amerikanska intressen”.

I allt fler konflikthärdar i världen har Bush visat en tydlig och hårdför linje som undergräver möjliga fredsprocesser. Det gäller Venezuela, Colombia, Bolivia och inte minst Israel/Palestina. Den amerikanska utrikespolitiken är i dag det största hotet mot fred i världen. Detta bör sägas högt av varje regering som värnar folkrätten och motsätter sig superstatsarrogans. Vad säger Göran Persson?

Gudrun Schyman , Lars Ohly