ÅSIKT

Gratis bindor borde vara en självklarhet

FÖR DYRT ”Tillverkarna är inte bara hutlösa i sin prissättning, de är också extremt kvinnoförnedrande i sin marknadsföring,” skriver Kajsa Kallio.
Foto: STEFAN LINDBLOM/HBG-BILD
FÖR DYRT ”Tillverkarna är inte bara hutlösa i sin prissättning, de är också extremt kvinnoförnedrande i sin marknadsföring,” skriver Kajsa Kallio.
DEBATT

Under sin livstid lägger en genomsnittskvinna ner cirka 50 000 kronor på bindor och tamponger.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dagsläget finns det ingen debatt om huruvida bindor borde subventioneras eller till och med vara gratis. Mycket märkligt i ett jämställt land, anser Kajsa Kallio. Hon uppmanar i dag på Aftonbladet debatt alla kvinnor till upprop mot dyra bindor.

I ett land som säger sig vara jämställt borde det vara självklart att subventionera en kostnad som alla kvinnor måste betala men som alla män klarar sig undan. Ett par tre dagar varje månad, året om, i ungefär trettio år är vi kvinnor tvungna att betala orimligt mycket för olika mensskydd. Vi snackar big business, vi snackar produkter som miljoner kvinnor måste ha varje månad och inte kan välja bort även om de skulle vilja.

Detta utnyttjar företagen till max genom att tvinga oss att betala i genomsnitt två kronor för en fungerande tampong eller binda. Det skulle vara intressant att veta hur mycket marginal det är på en ob.

Utan att ha några som helst belägg för saken känns det som om det är med mensskydd som med kontaktlinser och cd-skivor: de kostar 0,3 öre att producera och sedan har produkten ökat med sjuhundra procent när det är dags för mig att köpa den i affären.

Tillverkarna är inte bara hutlösa i sin prissättning, de är också extremt kvinnoförnedrande i sin marknadsföring. I reklamens värld får inte mens vara rött utan det ska vara svalt, kliniskt och luktfritt blått. Den unga vackra kvinnan måste vara noga med att välja rätt tampong så att hon känner sig vacker och är på gott humör när hennes pojkvän vill kramas och mysa. Det är också viktigt att hon inte låter ömmande bröst, svällande mage och ett jämnt blodflöde hindra henne från att klättra i berg, köra mountainbike eller gå omkring i tighta, vita byxor. Har man bara rätt skydd så klarar man, och framför allt vill man göra alla dessa saker. Vi ska inte bara finna oss i att vi blir ojämlikt behandlade till följd av de biologiska skillnaderna som finns mellan oss och männen utan vi ska också dölja och helst inte låtsas om vissa av dem finns. Vi ska bejaka vår naturliga kvinnlighet, men inte i vilken utsträckning som helst.

I normala fall hade allt detta varit mer än tillräckligt för att man ska sluta köpa skiten. En organiserad och landsomfattande bojkott tills priset sjunker till rimliga nivåer och kvaliteten på reklamen stiger till en acceptabel sådan.

Men vi kan ju inte välja bort det, det är en medfödd grej som vi tvingas stå ut med. Inte heller kan man prispressa genom att konsekvent köpa det billigaste alternativet, för i den här branschen är det en väldig klar koppling mellan pris och kvalitet. Det är dyrast som är bäst, annars kan man lika gärna virka sina egna bindor och göra tamponger av lite trassel och hushållssnöre.

Problemet är ju att det är kvinnor som har mens och inte män. Hade det varit ombytta roller hade bindor och tamponger varit helt gratis. Det hade bara varit att gå till ett för ändamålet avsett utskänkningsställe för att där få hjälp efter behov. Lindrig mens i två dagar och inga flytningar, varsågod ob mini finns till höger därframme, blödningar à la Niagara, otrolig mensverk och irriterande flytningar, ta till vänster så får ni vad ni behöver plus en skön mohairfilt att lägga över magen och två hekto lösgodis att dämpa sötsuget med.

Här följer några konkreta krav på ändringar:

1 Skolor ska ha gratis bindor på tjejtoaletten. Min personliga favorit är också att skaka liv i alla gamla fluortanter och låta dem gå runt i skolorna och dela ut olika mensskydd.

2 Gratis bindor/tamponger till kvinnor under 18 år.

3 De bolag som tjänar grova pengar på bindor och tamponger och andra nödvändigheter som stringtrosskydd borde avsätta en tredjedel av vinsten till verksamheter som på olika sätt hjälper tjejer och kvinnor, till exempel kvinnojourerna.

4 Ett menstruationsavdrag i deklarationen. Mot uppvisande av kvitto är man berättigad till ett hundra procentigt avdrag. Detta är det bästa förslaget eftersom det innebär att de som använder mer bindor och tamponger än andra också får mer pengar tillbaka.

Och slutligen – till alla kvinnor som har mens: Vi bad inte om att få mens, varför ska vi straffas för det genom dyra priser på tamponger och bindor? Kräv rättvisa!

Kajsa Kallio (skribent och jobbar i bokhandel Båstad)