ÅSIKT

Kampen mot knarket börjar nu

DEBATT

Den nya socialtjänst- och folkhälsoministern Morgan Johansson avslöjar i dag på Aftonbladet Debatt att kampen mot narkotika kommer bli den viktigaste frågan under de kommande åren.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Via ett landsomfattande arbete ska alla föräldrar och alla som arbetar med barn erbjudas utbildning om narkotika och droger. Detta ska ske via en folkbildningskampanj där studieförbunden, idrottsrörelsen och andra folkrörelser deltar.

Vi måste mobilisera hela samhället i kampen mot narkotikan, skriver Morgan Johansson på Aftonbladet Debatt.

”Alltför många unga fastnar i kriminalitet och missbruk, och tillbringar livet farande in och ut på institutioner och anstalter”, skriver Morgan Johansson.
Foto: TOMMY MARDELL
”Alltför många unga fastnar i kriminalitet och missbruk, och tillbringar livet farande in och ut på institutioner och anstalter”, skriver Morgan Johansson.

SVT:s ”Uppdrag granskning” har de två senaste veckorna skildrat ungdoms- och missbrukarvården i Sverige. Som nyutnämnd minister med ansvar för socialtjänstpolitiken välkomnar jag den massmediala uppmärksamheten kring socialvårdsfrågorna. Jag har fått ett tydligt uppdrag av statsministern att medverka till att stärka svensk socialvård. Med regeringsombildningen stärktes socialdepartementet, och det är en signal om att socialpolitiken kommer att vara i centrum för regeringens arbete under de kommande åren. De särskilda ungdomshemmen och vården av unga missbrukare lyftes också fram särskilt i det socialdemokratiska valmanifestet.

Låt mig börja med barn- och ungdomsvården. Familjen är samhällets bästa brottsförebyggande resurs – när den fungerar. Men ibland är familjen en del av problemet i stället för en del av lösningen. Det kan till exempel vara när det förekommer missbruk, kriminalitet eller övergrepp inom familjen. När familjen är svag, måste samhället vara starkt och erbjuda hjälp, stöd och skydd i sådana situationer. Men ibland kan unga också hamna snett, även om de haft aldrig så goda uppväxtvillkor. I situationer, när barn och ungdomar far illa, kan samhället omhänderta barnet. År 2001 var 18 500 barn och ungdomar någon gång omhändertagna av samhället, antingen på familjehem eller institutioner.

Ett omhändertagande är ett mycket stort ingrepp i en människas liv. Därför är det viktigt att vården och behandlingen som ges är av hög kvalitet och bygger på gedigen kunskap. Många av de omhändertagna barnen och ungdomarna klarar sig bra och kan gå vidare ut i ett normalt liv. Men alltför många misslyckas. De fastnar i kriminalitet och missbruk och tillbringar livet farande in och ut på institutioner, vårdinrättningar och anstalter.

Vår kunskap om vad som fungerar och inte fungerar måste därför bli mycket bättre. Samtidigt ska man minnas att människor inte är maskiner. Varje människa är unik. Det som fungerar för en person, behöver inte fungera för en annan. Socialstyrelsen har därför fått regeringens uppdrag att under tre år utarbeta en nationell strategi för en kunskapsbaserad socialtjänst. Det handlar om att ge stöd till forskning och utveckla organisation och ledarskap inom socialtjänsten.

Regeringen har också tagit en rad initiativ för att stärka skyddet för barn och ungdomar som vårdas av samhället och arbetar nu med en proposition i syfte att stärka skyddet för barn i utsatta situationer. Jag menar att det krävs en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Statens ungdomsvård, som bedrivs av Statens institutionsstyrelse, SiS, har byggts ut med fler platser på senare år, och i budgetpropositionen föreslår regeringen ytterligare 50 miljoner kronor år 2003 till SiS för att skapa fler vårdplatser. Det är en god början.

Här bör också nämnas de fall där barn och ungdomar begått brott. När en ung människa, som är straffmyndig, gör sig skyldig till brott, döms han eller hon ofta till vård inom socialtjänsten. Rör det sig om grova brott kan påföljden bli sluten ungdomsvård, en relativt ny brottspå-följd. Mycket talar för att dessa åtgärder bör förstärkas. Regeringen har därför uppdragit åt Socialstyrelsen, Brottsförebyggande rådet och SiS att utvärdera dessa påföljder. Utvärderingen blir färdig i höst, och ska bilda underlag för nya åtgärder. Dessutom har regeringen tagit initiativ till en översyn av hela påföljdssystemet för unga lagöverträdare.

Narkotikafrågan ser jag som en av de allra viktigaste under kommande år. Vi har en dyster utveckling bakom oss. Missbruket ökade under 1990-talet, samtidigt som de sociala klyftorna ökade.

Under denna tid förändrades också kommunernas insatser för missbrukarvård. Antalet platser i institutionsvården minskade från cirka 4 500 år 1990 till 3 500 år 1999. Samtidigt byggdes öppenvården – som är betydligt billigare – ut. Det förefaller som om kommunerna valde att möta en ökande skara missbrukare med att försöka pressa kostnaderna genom billigare insatser. Resultatet är inte oväntat: dödligheten bland missbrukarna ökade kraftigt under 1990-talet och de som till slut kom till en institution var vid avsevärt sämre hälsa.

Min utgångspunkt för arbetet under de kommande åren är att narkotikan måste mötas med både förebyggande, brottsbekämpande och vårdande insatser. Det ska vara svårt att få tag i narkotika, men lätt att få vård. Vi får aldrig ge upp målet om det narkotikafria samhället. Det kan bara nås om färre börjar använda droger, om fler förmås att sluta missbruka samt om tillgången på narkotika minskar. Den handlingsplan mot narkotika som riksdagen antagit utgör en bra grund för de kommande årens arbete, och regeringens särskilda narkotikapolitiska samordnare Björn Fries har en viktig roll för att förverkliga handlingsplanens intentioner.

Samhället bör ta avstånd från narkotikan, men inte från narkomanen. En välfärdsstat får aldrig betrakta människor som kasserade och hopplösa.

Vi vet att för många kan vården faktiskt bli den vändpunkt i livet som till slut gör det möjligt att upphöra med drogerna. Därför måste vi våga satsa på missbrukarvården, och vården måste ges i ett tidigt skede.

Dessutom måste vi mobilisera hela samhället i kampen mot narkotikan. Det behövs en allmän kunskapshöjning om riskerna med narkotikan och om vårt gemensamma ansvar att tillsammans förebygga och minska missbruket. Vi behöver ge stöd åt dem som vill komma ur sitt missbruk. Jag vill därför att alla föräldrar och alla som arbetar med barn erbjuds utbildning om narkotika och droger. Björn Fries tar nu initiativ till en folkbildningskampanj mot narkotika där studieförbunden, idrottsrörelsen och andra folkrörelser deltar i arbetet. Genom en sådan kampanj kan vi bygga nätverk, höja medvetenheten, stödja och engagera unga, föräldrar, dem som arbetar med barn och ungdomar och göra narkotikafrågan till en angelägenhet för alla. Studieförbunden ska få extra stöd för att initiera folkbildningskampanjen.

Men ett mycket tungt ansvar faller också på kommunerna. I ”Uppdrag granskning” påpekade Anders Carlberg att om det inte finns kommuner som kan svara för mottagning och utslussning, hjälpa till med arbete, bostad och utbildning, när en institutionsbehandling väl ska avslutas, så kan det nästan kvitta hur bra behandlingsmetoder vi lyckas ta fram. Detta kan inte nog understrykas. Om inte kommunerna finns med, kan värdefulla satsningar helt förfelas. Jag hoppas därför på ett gott samarbete med landets kommuner under de närmaste åren för att förbättra vården i det här avseendet.

Den socialdemokratiska regeringens uppdrag är att återupprätta välfärdsstaten efter 1990-talets krisår. Jag menar att också de människor som har det allra svårast måste få del av välfärden. Det är min målsättning inför de kommande åren.

Morgan Johansson (s Socialtjänst- och folkhälsominister)