ÅSIKT

Ställ upp på oss som jobbar natt

DEBATT

Maria Lundmark i Arvidsjaur är inte bara mamma. Hon är skiftarbetare också.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Här skriver hon om betydelsen av nattis.

Denna artikel handlar om föräldrars lika rätt att kunna utföra förvärvsarbete, det vill säga arbeta för sin överlevnad.

Denna min skrivelse är en arbetarfamiljs vädjan att kunna leva och försörja sina barn i socialdemokratins Sverige.

Min man jobbar borta fem månader per år och jag är personlig assistent, vilket innebär oregelbundna arbetstider på nätter kvällar och helger.

En skollagskommitté är tillsatt för att granska lagen som gäller föräldrars rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.

Skolverket anser att jag har lika rätt att sköta mitt arbete som dagarbetare. Kommunförbundet anser inte detta.

Det måste ju vara en självklarhet att kommunen ska ha samma ansvar inför samtliga skattebetalare.

Politiker uppmanar allt oftare att vi ska och behöver föda fler barn i Sverige.

Man har samtidigt funderingar över hur man ska rekrytera personal till vårdyrken.

Politikerna borde helt enkelt ta sig en funderare på hur man tänkt sig att dessa budskap om framtiden går ihop.

Alla kan vi väl vara överens om att samhället inte skulle fungera om alla skulle arbeta dagtid, måndag–fredag. Samtidigt hör jag reaktioner från unga människor som just utbildat sig till exempelvis vårdyrken. De tycker inte att kombinationen yrke och familj går ihop. Det kan jag förstå.

Jag har själv velat ha lite kontroll på utbildning och tillgång till barnomsorg innan barnen kom. Nu står vi, efter mycket planering, med två barn och utbildning. Ändå hotar nu kommunen att ödelägga min framtida försörjning. Barn är det bästa som kan hända – så varför vill man göra dem till ett framtida samhällsproblem?

Vi lever också i en värld där skilsmässor och separationer bara ökar. Vilket leder till ensamstående föräldrar. Dessa behöver nu tänka på om de tillhör en kommun som tar ansvar eller inte.

Slutligen – mitt ansvar är att försörja mina barn genom att förvärvsarbeta. Det bara måste vara kommunens ansvar att göra detta möjligt.

I dag verkar det vara viktigare att barnomsorgen är billig än att den är barnfamiljsvänlig. Man har infört en maxtaxa som innebar att höginkomsttagarna blev de största vinnarna.

När detta sedan ska finansieras blir de ensamstående skiftarbetarna de största förlorarna.

Var är rättvisan?

Just nu känner jag bara orättvisa. Jag känner mig mindervärdig och utsatt. Man säger att jag är en minoritet som inte har samma rättigheter.

Maria Lundmark (personlig assistent i Arvidsjaur)