ÅSIKT

”Jag vill ha mitt liv tillbaka”

DEBATT

Inger Andersson är i dag en olycklig vinnare av tv-programmet ”Farmen”. Hon går till psykolog för att få hjälp med den hatkampanj hon utsatts för av seriens publik.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Varför anses det okej att TV 4 klipper fram en hatisk och vidrig person av mig som folk ska kräkas sina lägsta känslor över? skriver Inger Andersson på Aftonbladet Debatt i dag.

Vem tar nu ansvar för tv-bilden av Inger Andersson när

”Farmen” är slut?

KRÄNKT TV 4 klippte bort alla positiva sidor och skapade ett monster. Inger Andersson känner sig kränkt av ”Farmen”.
Foto: LOTTE FERNVALL
KRÄNKT TV 4 klippte bort alla positiva sidor och skapade ett monster. Inger Andersson känner sig kränkt av ”Farmen”.

Jag går inte utanför tomtgränsen särskilt ofta nuförtiden. Jag får hotbrev och hatbrev. Jag har blivit påhoppad på gatan av fullt nyktra människor – män, kvinnor, pensionärer. Jag har blivit knuffad på och fått höra att de ska spy på mig.

När jag är ute och handlar brukar jag ofta ha hästkläder på mig eftersom jag har hand om hästar. Jag brukar ibland stå utanför affärerna av respekt för allergiker och andra som är känsliga, för att de inte ska behöva känna hästdoften. Men nu är det ”Farmen”-doften som sitter i.

”Farmen”-doften är inte bara en doft – det är som om jag hade en spotlight på mig hela tiden. Folk tittar på mig och tror att de vet vem jag är. Det gör ont i mig att se gamla pensionärer bli så upprörda att de måste spotta och fräsa och kasta ur sig elakheter mot mig. De tror att jag är en mycket osympatisk människa som inte kan ge någon kärlek och inte har någon som helst social kompetens. Då ska man samtidigt veta att jag har den största respekt för äldre människor för de har så mycket att ge.

Bilden som tv-tittarna har fått av mig via TV 4 är att jag är årets jävligaste person. Jag är en kvinna på 46 år som är en skam för alla rödhåriga. Jag har ett vidrigt garv och elaka ögon. Jag är fet och ful och är i total avsaknad av empati. Jag kan alltså inte känna människokärlek. Jag är bara ond och ond och ond. Det är kontentan av det jag får höra efter alla dessa 50 ”Farmen”-avsnitt, hårdvinklingar och inklippta tv-intervjuer.

Och när jag väl faller igenom i ett av programmen och blir arg, då blir jag verkligen arg. Det tog sex veckor innan det hände. Det var när Blondie och Özcan åkte ut. Och då får jag höra att jag hotat folk med stryk. I själva verket var jag så frustrerad att jag åkte ut och fiskade.

I samband med den händelsen började jag inse att tv-teamet verkligen ville hänga mig. Då förstod jag inte den fulla vidden av det, det har jag insett först efter att jag sett programmen. Men jag förstod att de var ute efter att skapa en negativ Inger. Och det fanns inga förmildrande omständigheter.

Jag utmålas som en person som snackar skit om andra. Men jag kan garantera att jag har tagit varenda diskussion som uppstått på ”Farmen” med den berörda personen på plats. Men de snacken var så små att tv inte brydde sig om dem. Däremot har de gett stort utrymme åt de negativa omdömena om mig.

TV 4 ville ha en ny ”Farmen”-Qristina för att hon har blivit en sådan enorm succé. Men det fanns ingen. Så vad gjorde de? De klippte materialet och skapade en ny Qristina – gånger 711.

Allt skalas bort från mig. Mina kunskaper om djurhållning, mina positiva sidor. Allt tittarna får se är en arg folkilsken Inger.

Jag såg fram emot att åka till ”Farmen”. Jag har haft gård i många år och jag är en utbildad djurvårdare, vilket innebär att jag har rätt mycket kunskap. Och jag ville dela med mig av den så att fler skulle få lära sig att sköta ett lantbruk. Men ”Farmen” blev en grälsjuk produktion.

Bråken prioriterades av tv och nästan alla våra mysiga stunder ihop klipptes bort. Trots att jag ägnade nästan all min tid åt att sköta djuren och lära ut det jag kunde, är mina insatser kraftigt kapade vid klippbordet.

Vid ett tillfälle i de sända avsnitten får tittarna se att jag hjälper Lisbeth att mjölka en get. Det är i princip allt.

Vi filmades dygnet runt av ett tv-team. Unga killar och tjejer. Vissa såg sin egen roll som väldigt kraftfull och tyckte att man var helt livegen. Vid ett tillfälle blev jag överrumplad av en fotograf på morgonen och ville inte bli filmad.

Då skällde en av reportrarna ut mig och sa att jag minsann inte hade rätt att säga nej till en fotograf. Det skulle jag ha jävligt klart för mig. Jag var där för att bli filmad, punkt slut.

Men ursäkta, är det inte år 2002? Jag har inte sålt mig. Jag ska inte bli behandlad som en slav. Det var första gången jag grät på ”Farmen”.

Men det värsta är det som hände efter inspelningen. Det har varit fruktansvärt att se de här avsnitten. Jag har gråtit och haft ångest inför varje sändning. Hur ska de framställa mig i dag? Att jag är en jävla skitkärring som är falsk och ond och elak och trampar på folk?

Och så rädslan över att folket i hemmen sitter och bestämmer att det här är sant. Att ”Farmen” är en värdemätare på vad som är sant! Det är ju helt fel. Det är ju direkta osanningar.

Och på det ”Farmen”-forum som TV 4 arrangerar på sin sajt får folk ohämmat göra ner mig och kalla mig för i princip vad som helst. Att jag är galen, att jag har flatlöss, att jag är en skam. Och de ges rätten att tycka så därför att det som TV 4 visar anses som sant.

Men vem är det som säger att det är sant? Om TV 4 sänder den här ”sanningen” och jag säger att det är osant, vem är det då som talar om att TV 4 har rätten att vara sanningen och att jag är osanningen?

Och om jag talar om för er att TV 4 står för osanningen i det här fallet? Då innebär det att de har stått för en klappjakt och en hatkampanj mot mig där tv4.se även haft en stor del.

Om TV 4, deras sajt och övriga medier utgår från att programmen är sanna, vad finns det då för möjlighet för mig?

Via hårdvinklingar får TV 4 och deras sajt det till att jag är farlig, hatisk, pervers, ful, fet, vidrig och ond. De utsätter mig för fördomsfullhet, personangrepp och mobbning. Jag är i dag så nedlusad så jag vet inte vad jag har för liv kvar efter det här.

Jag går nu till psykolog för att få hjälp. Det är jag inte ensam om bland årets ”Farmen”-deltagare.

Programmen har nämligen krossat mig.

Någonstans sitter en mångmiljonindustri och klipper ihop att jag är ett hatobjekt. En tv-industri som säger att det är okej att hata mig och att gå in i sina lägsta känslor och kräkas ner den här 46-åriga människan. Och varför är det okej? För jag har inget värde – jag är en officiell sophög.

Jag vet att det också finns tv-tittare som faktiskt tycker om mig, som orkat se igenom alla vinklingar. Dem är det också synd om. De har ju ändå bara sett den hårda Inger som är pressad och arg.

Jag är en kärleksfull människa. Jag älskar människor och djur. Men nu när jag blivit hudflängd i tv i tio veckor har jag ingenting kvar av mig. Jag älskar umgänge. Jag älskar att skratta och tycker att livet är ett bra ställe att vara på.

Men nu får jag knappt ihop en tanke längre. Den totala motvilja som strömmar mot mig till följd av programmen gör att jag inte orkar mer.

Under inspelningen skämtade jag med tv-teamet och frågade om jag behövde göra en ansiktsoperation och fly landet efter det här.

Det sa nej och försäkrade att det var ett familjeprogram – en enda lång semesterfilm.

Jag har upprepat frågan allteftersom.

Nu är frågan om TV 4 står för operationen.

För serien är slut, men jag har mitt ansikte kvar.

I dag är mitt handlingsutrymme lika med noll. För mig är segern i ”Farmen” en stor förlust.

I dag är jag en olycklig vinnare av ”Farmen”. Prissumman på 500 000 kronor före skatt ser jag som rena blodspengar som jag egentligen inte vill ha.

Jag vill ha mitt liv tillbaka. Mitt liv har ett högre värde. Prispengarna är en officiell skymf mot människan. Men jag kan behöva dem. Jag är en studerande, ensamstående mamma med barn. Jag skulle vilja ta med mina barn på deras första utlandsresa. Jag skulle vilja börja leva igen.

Inger Andersson ( ”Farmen”-vinnare)