ÅSIKT

Rösta om monarkin

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

En aktuell enkät visar att en knapp majoritet i riksdagen vill ha republik och många, framför allt unga, är trötta på kungahuset som system. Monarki framstår i dagens samhälle som något förlegat: ett högsta ämbete som ärvs med allt som hör därtill, en i grunden djupt odemokratisk idé.

Samtidigt är det ju så att samme gamle kung har en enormt stor del av folket bakom sig. I olika undersökningar menar ofta 70–80 procent av svenska folket att det där med kung är en jättebra sak. Och det är förståeligt. Kungahuset ger lite spektakel och tradition i vårt annars så förnuftiga, rationellt styrda land. Det utgör en bra pr-maskin, med tanke på vilken utdelning vi får för pengarna.

Vi pratar om en rätt harmlös och trevlig institution. Men fortfarande är det något med principen som är fel. Kungen borde som offentlig representant för Sverige kunna väljas och väljas bort precis som alla andra politiker och förtroendevalda. För kungaparet har ju politiskt inflytande, även om de rent formellt inte får ha det.

Allt kungen eller drottningen säger i media innebär politiskt inflytande oavsett ”formell” makt. Som offentliga personer har de uttalat sig om såväl sälslakt, vargjakt, köttätning och stekta sparvar (kungen) som abort, barnomsorg, sexförbrytare och feminism (Silvia). Och tänk om kungen plötsligt skulle strunta i allt, vara alkoholiserad eller börja förolämpa internationella gäster? Eller om kungabarnen skulle lockas till alltför vidlyftiga utsvävningar: knarkpartyn och liknande? Skulle vi kunna göra något åt det då? Skulle vi som undersåtar få lov att säga något om hans majestäts ”majestätiska” beteende?

Den svenska monarkin var ursprungligen utformad som ett valkungadöme. De första 500 åren i nationen Sveriges historia tillsattes kungarna genom val, och misskötte de sig så avsattes de. Det arvkungadöme vi i stället har i dag kan spåras tillbaka till Gustav Vasa. Vår nuvarande tronföljd är från början en konstruktion.

Den franske militären Jean Baptiste Bernadotte valdes i början av 1800-talet till Sveriges nye kung eftersom en naturlig tronföljare saknades inom den egna ätten. Kungaämbetet är alltså inget absolut, gudasänt privilegium. Det är en tillfällig, kulturell idé. Vi får heller aldrig glömma att dess syfte är att vara folket till nytta, därför måste folket även här få åtminstone någon möjlighet att göra sin röst hörd. Så ta till er detta blygsamma förslag, någon:

Traditionen skulle till ytan kunna fortsätta att se ut som den gör, men med tillägget att statschefen skulle vara valbar. Skulle han gravt missköta sitt ämbete skulle han, rent teoretiskt, kunna bli avsatt genom allmänt val.

Att erkänna detta förslag skulle inte bara vara att erkänna det demokratiska systemet fullt ut utan också vara en mycket vacker gest av kungahuset, att följa den demokratiska ordningen och följa med sin tid, i god svensk kunglig tradition. Som CXVIG själv säger: ”För Sverige i tiden.”

Det är på tiden.

Jonas Andersson (frilansskribent)