ÅSIKT

Så vill jag göra Sverige friskare

Arbetslivsminister Hans Karlsson skriver på debatt

DEBATT

Arbetslivsminister Hans Karlsson har följt Aftonbladets artikelserie om det utslitna, utbrända och sjukskrivna Sverige.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag presenterar han några av sina lösningar på Aftonbladet Debatt: en utökad och upprustad företagshälsovård samt att fler sjukskrivs på halvtid i stället för på heltid.

”Jag ska göra allt jag kan politiskt för att komma till rätta med ohälsan”, skriver Hans Karlsson.

Aftonbladet har den gångna veckan i ett antal artiklar visat hur människor varje dag drabbas av det som allmänt brukar kallas den ökade ohälsan. Artiklarna ger en tydlig illustration av vad ohälsan egentligen innebär som väl stämmer överens med min egen bild: ohälsan är i första hand ett mänskligt problem som drabbar enskilda individer. Drabbar genom värk, sämre ekonomi, brist på social gemenskap och brist på det slags självförverkligande som ett arbete kan ge.

Artiklarna visar också med stor tydlighet att människor inte är sjukskrivna för att de tycker det är kul. Många av dem som är sjuka beskriver att de inget hellre vill än att gå tillbaks till ett arbete som inte gör dem sjuka.

Men Aftonbladets artikelserie har också visat att det faktiskt går att göra något åt problemet. Med relativt enkla medel har en del företag och organisationer lyckats vända en trend av ökade sjukskrivningar på ett sätt som är gynnsamt både för den enskilde individen och för företaget.

Den bilden är mycket glädjande. Jag vet att det redan i dag går att göra en rad saker på arbetsplatserna som varken kräver stora ekonomiska åtaganden eller beslut från riksdag och regering. Jag är därför också övertygad om att det kommer att gå att nå det mål som den socialdemokratiska regeringen satt upp om en halvering av ohälsan till 2008.

Det finns många faktorer som kan ha påverkat utvecklingen med den ökade ohälsan. Något som dock i alla tider och på olika sätt påverkat människors hälsa är produktionens villkor – det vill säga hur arbetet utförs och styrs. Förr kunde det ta sig uttryck i bland annat hårt satta ackord och skadliga ämnen i arbetsmaterial. Och det vore konstigt om dagens nya produktionskrav inte hade inverkan på oss. En del vet vi om förändringarna och vad de innebär – men fortfarande behöver vi veta mer.

1990-talets ekonomiska stålbad ledde till förändringar på landets arbetsplatser. Organisationer och företag omorganiserades och krymptes till nivåer som ställde stora krav på de medarbetare som blev kvar. De anpassningar som gjordes lever kvar i dag och innebär höga krav på anställda, man måste i dag i stor utsträckning orka jobba minst hundra procent. De förändrade kraven inom produktionen har inte tagit hänsyn till människors möjlighet att anpassa sig. Många har kämpat på länge men orkar inte längre med de krav som ställs. Resultatet blir ett ökat antal sjukskrivningar. Särskilt framträdande är belastningsskador bland kvinnor på kvinnodominerade arbetsplatser. Slutsatsen blir att om vi ska nå ett friskare arbetsliv måste vi lyckas med två saker samtidigt: människors krav måste förenas med kraven från produktionen.

Ett avgörande steg i kampen mot ohälsan är därför att arbetsplatserna runt om i landet blir bättre på att ta till vara människors arbetsförmåga. Det måste vara okej att komma till sitt arbete även om man inte varje dag kan prestera maximalt. Arbetsuppgifter måste bättre anpassas efter den enskildes förmåga.

En mycket viktig del i det handlar om ledarskap. Chefer och ledare måste ges möjlighet att vara goda ledare. En viktig uppgift för chefer och ledare är att synliggöra och bekräfta sin personal. En lyhörd och framsynt ledning med ett genuint intresse för personalen är nödvändigt om ohälsan ska kunna minska. Strategier för att skapa arbetsplatser där människor kan arbeta, prestera, och samtidigt må bra måste bli en diskussion som förs in i styrelserummen lika väl som affärs- och finansieringsstrategier, investeringsbudgetar och dylikt.

Ibland förundras man över att så få företag och organisationer insett det rationella i att ha en god arbetsmiljö och bra villkor för de anställda. Flera företag som jobbar med att förebygga ohälsa har kunnat visa att de satsningar man gjort har givit flerdubbelt igen såväl för personalens välmående som ekonomiskt. Det handlar om förmågan att se sambandet mellan god arbetsmiljö, utvecklat arbete och hög konkurrenskraft. En arbetsplats där personalen ges inflytande gör också verksamheten mer effektiv och kvalitetsinriktad.

Den som ändå drabbas av skada eller sjukdom genom sitt arbete måste när det händer kunna lita på samhällets stöd. Ekonomiskt stöd genom en bra försäkring med goda villkor, men framför allt genom hjälp för att komma tillbaks till ett arbete. De allra flesta som blir sjuka vill mest av allt börja arbeta igen.

Jag vill att samhället tar ett större ansvar för att hjälpa dem än i dag genom att de myndigheter som har till uppgift att göra det på ett bättre sätt samarbetar om att stödja den som blivit sjuk av arbetet men som inte saknar arbetsförmåga.

Skyddsombuden har också en viktig roll i förändringsarbetet på arbetsplatserna. De kan med stöd av arbetsmiljölagen ställa krav på bättre arbeten och bättre arbetsplatser. Under 90-talet fick många skyddsombud en allt mer undanskymd roll i takt med att jobben försvann.

Jag vill att skyddsombuden i dag ska känna råg i ryggen och stöd i att gå ut och göra ett mycket viktigt jobb.

Företagshälsovården kan också spela stor roll i arbetet med att nå de goda arbetsplatserna.

Jag vill se en utökning och upprustning av företagshälsovården för att möta en ökad efterfrågan.

En viktig utgångspunkt är också att människor ska vara sjukskrivna bara om det är den bästa åtgärden för att man ska bli frisk. I annat fall riskerar sjukskrivningen att vara mer till skada än nytta.

Jag vill att människor i större utsträckning än i dag ska kunna vara sjukskrivna på deltid i stället för på heltid.

Att fortsätta arbete på viss tid, om man kan, gör att man har kvar kontakten med arbetsplatsen i stället för den isolering en heltidssjukskrivning riskerar att leda till, ofta också med följden att det blir ännu svårare att komma tillbaks till ett arbete.

Som minister med ansvar för arbetslivsfrågor kommer jag att göra vad jag kan på politisk väg för att komma till rätta med problemen med ohälsan. Den närmaste tiden kommer flera förslag, än de som nämnts i den här artikeln, att presenteras.

Men jag vet att det redan i dag går att göra mycket på landets arbetsplatser för att vi ska nå målet om det goda arbetet.

Hans Karlsson

arbetslivsminister