ÅSIKT

”Vi måste arbeta på flera fronter”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Kenneth Ritzén skriver om de åtgärder som måste till för att komma till rätta med kollektivt legitimerat familjevåld.
Foto: MIKAEL WALLERSTEDT
Kenneth Ritzén skriver om de åtgärder som måste till för att komma till rätta med kollektivt legitimerat familjevåld.

Till minnet av Fadime bör vi djupare än hittills diskutera det som kallas hedersmord och hederskultur. Jag och vår enhet talar hellre om kollektivt legitimerat familjevåld och vi ser drivkrafterna till dessa våldshandlingar som mycket komplexa.

De är både begripliga och åtgärdbara men fenomenet måste diskuteras på minst fyra nivåer:

1. Den omedelbart ingripande nivån vid ett överhängande hot.

2. Den förebyggande nivån.

3. Analys av varför det förekommer kollektivt legitimerat familjevåld.

4. Internationell nivå. På ingripande nivå finns inget tryggt skyddssystem, även om det nu börjar hända saker. På de tre övriga nivåerna har knappt något hänt.

Vi på integrationsenheten har länge arbetat med alla dessa nivåer – tyvärr i motvind. Retoriken till trots är frågorna lågprioriterade. Förvirringen är stor bland tjänstemännen. Många fastnar i sina egna känslor.

Vi har benat ut problematiken och satt fingret på vad som måste göras. Efter mordet, när inget hände, har vi via media pressat Uppsala kommun att agera. Bland annat efterlyste vi en lägesrapport, med efterföljande förslag på åtgärder. Denna rapport har nu lagts fram och kan utgöra underlag för politiska beslut. Tyvärr har en kommunal omorganisation försinkat processerna avsevärt, vilket lett till att livet försvårats för flera unga kvinnor.

Fadimes öde visar hur illa berett Sverige är att handskas med de internationella omställningsprocesser som river sönder människors vardag. I praktiken handlar det om att människors villkor för sina familjeliv änd-rats på djupet. Det finns inga ”vi” och ”dom” i denna historiska fasväxling! Däremot finns det fallgropar och myter som fördunklar. Fadimes död påvisar att samhället inte varit intresserat att praktiskt verka för mångfald eller att ta minoritetsfrågorna på allvar.

Tragedin visar att arbetsmetoderna inte varit relevanta. Det förebyggande arbetet mot kollektivt legitimerat familjevåld och analys kring unga har ofta fastnat i kulturmystifieringar.

Integrationsenheten har länge arbetat förebyggande, men vi är så få. Det som i dag behövs är en spridning av de erfarenheter som faktiskt finns inom kommunerna av hur kollektivt grundade familjer fungerar och hur man kan undvika separation och våld. Grunden är att arbeta på flera fronter samtidigt.

I dagsläget ligger

våra förslag i politikernas händer. I väntan på beslut för vi djupa samtal inom ett dussintal invandrarföreningar. Vi diskuterar omställningar för vuxna och unga. Vi förhandlar fram acceptabla lösningar för både individ, kollektiv och omgivande samhälle. Vi letar lösningar inom kollektivens egna kulturarv, inte i att ”bli svensk”. Integration handlar ju om omtolkning och förnyelse. Inte om kommandon.

Kenneth Ritzén (Utbildare vid Integrationsenheten i Uppsala kommun. Religionshistoriker pedagog frilansare.)