ÅSIKT

Samhällsfaran som blev allas älskling

Timbuktu skriver om Eminem

DEBATT

Filmen ”8 mile” med amerikanska hiphoparen Eminem i huvudrollen ligger tvåa på filmtoppen i Sverige. Historien om en ung arbetarklasskille i USA som drömmer om att slå igenom som rappare och ta sig ur slummen är som hämtad ur Eminems eget liv.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den svenska rapparen Timbuktu har sett den och funderar över hur det gick till när Eminem gick från att vara samhällsfaran nummer 1 till att plötsligt bli allas älskling.

Att kolla på ”8 mile” fick mig genast att tänka på en hiphopfilm som jag såg när jag var 17 år gammal. Storögt satt jag framför tv-skärmen och sög i mej bilderna, modet, musiken, INGET var coolare än hiphop då. Filmen hette ”Juice” och Tupac gjorde med huvudrollen som Bishop sin skådespelardebut, kort därefter blev han den första megarapstjärnan.

Så nu sitter jag där igen, lite mer än tio år senare och tittar på när den störs-ta rapstjärnan genom tiderna gör skådespelardebut. Likt Tupac är Eminems debut på vita duken en väl utförd blandning av attityd och ambition. Salongen är full av tonåringar som sitter och babblar filmen igenom. Hade jag varit tio år yngre hade jag babblat med dem. Om vad? Jo, att hiphop är det coolaste som finns.

Filmen är ett konkret bevis på att etablissemanget har accepterat Marshall Mathers. Just det, han är ung och frustrerad för att han har haft det svårt. Men helt i enlighet med den amerikanska drömmen tog han sig av egen kraft ur skiten. Han blev någon.

Då är kontroversen kring honom plötsligt som bortblåst, för nu har bisittarna facit i hand. Eminem blir förvandlad från brutal bandit till gott exempel. Den utstickande flik i den amerikanska underhållningsindustrins matta som killen tidigare ansetts vara, kan nu fint vikas in och sällas till mainstreamkulturen.

Föräldrar världen över jublar eftersom de äntligen kan förstå vad som fick denne unge man att rappa om så hemska saker. Han är inte längre en fara för i-världens barn, han kommer inte att förvandla dem till beväpnade, bångstyriga anarkister. För han personifierar ju trots allt marknadsekonomins säljargument nummer ett: the success story.

Det kvittar hur illa du har det, eller hur orättvist samhället har behandlat dej. Om du bara biter ihop och jobbar så kan du lyckas. Då kan du köpa allt du vill och förverkliga alla dina drömmar.

Eminem är precis det exempel som de styrande behöver för att kunna peka och säga: Alla ni unga människor som känner er marginaliserade, förtryckta och förbisedda, allt ni behöver göra är att jobba hårt så kan ni lyckas. Underförstått, om ni inte lyckas är det för att ni helt enkelt inte jobbade hårt nog.

Detta happy end-perspektiv ser jag som ett tveeggat svärd. Självklart är exemplet Eminem inspirerande på ett bra sätt för världens ungdomar – ta chansen, tro på dig själv och gör allt du kan för att förverkliga dig själv. Ungdomar behöver fler sådana inspirationskällor.

Men det innebär inte att situationen som så många befinner sig i är rättvis. 9,999 gånger är inte det amerikanska ghettot en potentiell språngbräda för den ambitiösa och målinriktade ungdomen. Snarare ett motbjudande exempel på marknadsekonomins mörka sida. Vissa måste lida för att andra ska ha det bra.

Men det geniala med den amerikanska drömmen är att den lägger ansvaret på individen. Du, du, och bara du kan forma ditt öde. Därför kan du gå förbi 43 tiggare om dagen utan att ha dåligt samvete. För de har helt enkelt inte gjort vad du har gjort, jobbat hårt och förtjänat sin plats i det fungerande samhället. Och på så sätt avdramatiseras fenomenet Eminem för gemene man.

Är det kanske så att Mr Mathers har förvandlats från ordterrorist till hedervärd medborgare?

Ja, för politikerna, den kristna högern och andra som tidigare totalt tagit avstånd från varumärket Eminem. De kan nu – om behovet uppstår – använda honom som ett gott exempel.

Medan Eminem själv verkar ha lugnat sig lite, han har mognat, han har nått självförverkligande, han har tjänat sina pengar, han har fått ur sig sin bitterhet, sitt hat och fått chansen att säga vad han kände. Till hela världen.

Det återstår att se vad Eminem kan tänkas göra härnäst. Hans skivbolag ser ut att ha en ljus framtid med rapstjärnor som 50 cent på lönelistan och med demonproducenten Dr. Dre i ryggen. Hans skådespelarkarriär har just inletts på ett förträffligt sätt och ett oändligt spektrum av möjligheter står nu till hans förfogande.

Historien Eminem har en happy end och det är underbart. Men jag hoppas innerligen att han fortsätter chockera och skaka om samhällets fundament för, i likhet med Michael Moore, så lyssnar människor av alla raser, kulturer och klasser till honom med vidöppna öron.

Jason Diakité (Timbuktu) Rappare och musiker

Känd för kvinnoförakt och homofobi