ÅSIKT

Förräderi av partiet att avsätta Schyman

DEBATT

Vänsterpartiet förrådde Gudrun Schyman. Partiet lämnade henne ensam på slagfältet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den skarpa kritiken kommer i dag från vänsterpartisten America Vera-Zavala.

Det stämmer att partiet är mer enat än på länge men av fel orsaker. Om vi inte lär oss av historien kommer vi bara att ägna oss åt självmål, skriver hon på Aftonbladet Debatt.

SVEKS AV SINA EGNA I dag väljer vänsterpartiet ny tillfällig partiledare efter Gudrun Schymans avgång. Det var ett stort misstag att inte stötta Schyman, skriver i dag America Vera-Zavala. Hon menar att partiet förrådde sin partiledare istället för att s
Foto: Stefan Jerrevång
SVEKS AV SINA EGNA I dag väljer vänsterpartiet ny tillfällig partiledare efter Gudrun Schymans avgång. Det var ett stort misstag att inte stötta Schyman, skriver i dag America Vera-Zavala. Hon menar att partiet förrådde sin partiledare istället för att s

Gudrun Schyman har inte avgått. Partiet har genom att avsätta Gudrun Schyman förrått sig självt.

När Gudrun Schyman avgick konstaterade hon att partiets förtroende skadats. Hon påpekade att partiet behövde jobba hårt för att återupprätta det förtroendet. Och hon hade fräckheten att säga att hon bedömde det som att hon skulle vara den bästa att leda partiet ut ur den förtroendekris som drabbat det.

Eftersom hon känner partiet och sig själv tillade hon att det förutsatte ett närmast hundraprocentigt stöd från partimedlemmarna. Gudrun Schyman gjorde en rationell och politisk analys. Hon visste vad hon pratade om. Hon hade rätt. Men partiet gav henne inte stöd. Partiet lämnade henne ensam på slagfältet – därmed övergav partiet sig självt.

Partiet har aldrig varit så enat som nu. Den som påstår något annat har fel. Men enighet är i sig varken något positivt eller något självändamål. Partiet är enat i sin parlamentarisering. Partiet är också enat i sin ovilja till att producera dags-, vecko- eller månadstidning eller bokförlag. Därmed har partiet lämnat ifrån sig ideologiproduktionen åt någon annan. Och sin förmåga att generera reell samhällsförändring.

Det skulle kunna vara annorlunda. Det borde vara annorlunda. Det finns ett politiskt vakuum som skulle gå att fylla genom hårt arbete och faktiska politiska diskussioner. I stället går partiet och avsätter sin ledare under förödmjukande och ovärdiga former och ger då också efter för ett vedervärdigt mediedrev. Häri ligger den politiska tragiken.

Det sägs att Gudrun Schyman inte levde som hon lärde. Jag lever inte heller som jag lär. Det samhällssystem jag lever under tillåter inte mig att göra det.

Jag har aldrig någonstans att bo vilket innebär ett ständigt harvande bland svartkontrakt, lögner till bostadsföretag och halvsanningar till myndigheter. Jag stjäl frukt på Rosenbad när jag är där på möte eftersom det första en student ger avkall på är inköp av frukt. Jag laddar olagligt ner musik och film från nätet. Och jag livnär dagligen kapitalismen genom att gladeligen konsumera de nyttigheter som produceras, inklusive Coca-Cola, Nike-skor och barnsydda kläder från fattiga asiatiska länder som IMF åderlåter.

I fall 1 borde jag tuktas av bostadsförmedlingen (om det funnits en fungerade), i fall 2 & 3 av polis och rättsväsende – i fall 4 är det bara övriga samhället som kan avgöra om det har rätt att kasta första stenen.

Vi borde låta myndigheterna, inte partiet, avgöra om Gudrun Schyman begått ett brott. I så fall får hon ta sitt straff som alla andra.

Partiet däremot har begått ett oförlåtligt brott, och det är att låta påskina att man kan och ska leva enligt vissa av samhället stöpta morallagar – att det är det som är att vara vänster. Mot denna idealistiska livsstilssyn ställer jag reell samhällsförändring.

Vår plikt i dag som moderna aktivister är att bryta mot de lagar som gör våra liv omöjliga att leva. Vi måste oftare stjäla hemligstämplade dokument från regeringen, EU och WTO och publicera dem på nätet. Vi måste oftare bryta mot patentlagstiftning och kopiera läkemedel så att alla får tillgång till de mediciner de behöver. Och när kriget bryter ut måste vi vara beredda att icke-våldsamt ockupera ambassader, fabriker och militärbaser som livnär kriget.

Jag påstår inte att Gudrun Schyman slarvat med sin deklaration som ett slags civil olydnad. Jag säger inte att Gudrun Schyman gjort rätt. Jag menar däremot att partiet gjort ett betydligt större misstag. Det är inte ett vänsterpartis uppgift att predika privatmoral eller duka under för moralpanik. Uppgiften är att ändra förutsättningarna för människor så de kan leva ett gott liv – att förändra samhällsstrukturer. Att vara ett parti som är marxistiskt och feministiskt innebär detta och inget annat.

Är då Gudrun Schyman perfekt? Knappast. Jag tycker att Gudrun Schyman ofta varit bubblig, babblig och bluddrig. Jag har varit enormt arg på henne när hennes alkoholhistorier tagit över utrymmet så vi inte kommit ut med våra politiska frågor. Och jag tycker att Gudrun Schyman har en ovanlig brist på klasskänsla för att vara ledare för ett vänsterparti. Men jag har aldrig på allvar önskat hennes avgång.

Allt jag kunnat tänka på under dessa dagar av häxjakt har varit andra kvalitéer och minnen. Som när jag gjorde mitt gymnasiearbete om vänsterpartiet och skrev om att man försökte förbjuda Gudrun Schyman att bära tights. Eller då jag tillsammans med andra från Ung vänster offentligt tog strid för rätten att få kalla sig kommunist, och att hon aldrig försökte sätta en kniv i ryggen på oss för det. Eller hur man försökte knäcka henne i riksmedia för att vara ” en simpel alkis precis som farsan hennes”.

Jag undrar hur ett parti som behandlar sin partiledare på det sättet ska förmå att hantera andra angrepp på partiet. Angrepp som kommer som brev på posten varje gång partiet utmanar rådande samhällsstruktur.

Nog borde vi, med den rika historia av kamp som partiet ändå vilar på, veta att de som inte vill ha ett annorlunda samhälle inte kommer att sitta still. De skyr inga medel. Det kommer feltolkningar, skandaler, påhitt, direkta lögner. Det är villkor som ett radikalt vänsterparti måste lära sig att leva med. Men vi har tydligen inte lärt oss någonting. Vi har bara gjort rejäla självmål.

Det tar tid att ersätta en drottning. Partiet hade kunnat köpa sig den tiden genom att ha kvar Gudrun Schyman som partiledare fram till kongressen i februari 2004. Alla visste vi att det på den kongressen var dags att byta partiledare.

När en drottning avgår leder det till förvirring men när en drottning dör leder det obönhörligen till kris. De kloka kineserna har skapat sitt tecken för kris av de två tecknen för fara och möjlighet. Jag har sett det så många gånger, de möjligheter som vuxit ur en kris. Vänsterpartiet står inför enorma möjligheter och min förhoppning är att partiet klarar av att se dem.

Det finns ingen väg tillbaka till Gudrun Schyman som partiledare. Jag ser fram emot att se Gudrun Schyman som en stark opinionsbildande och förhoppningsvis samhällsförändrande kraft. Och jag hoppas att partiet ser och tar de möjligheter som vuxit fram ur krisen.

America Vera-Zavala (Medlem i vänsterpartiet och författare till 'Global rättvisa är möjlig' samt aktiv inom globaliseringsrörelsen)