ÅSIKT

”Jag vill vara som Moore”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Monika Agorelius.
Monika Agorelius.

Många miljoner amerikaner protesterar mot kriget i Irak. Även om de inte ropar tillräckligt högt för att göra sig hörda. Mannen som istället får representera dem heter Michael Moore.

– De flesta amerikaner är, liksom jag själv, mycket kritiska till Bushs utrikespolitik, säger han när vi träffas i London.

Moore är värd applåder för att han vältrade sig upp ur fåtöljen och började klaga så att det hördes. Och till allas förvåning lyssnade det amerikanska folket.

– Jag tror att folk lyssnar på mig därför att jag är en av dem. Jag kommer från den klassen av människor som i vanliga fall aldrig får chansen att uttala sig i media. Och det är så de styrande vill ha det, de vill helst att arbetare jobbar på fabriker, sopar gator och städar kontor i det tysta. Jag uppmanar alla arbetare att resa sig upp och protestera mot hur deras egen regering behandlar människor, både i andra länder och sitt eget.

Genom tiderna har det funnits många män och kvinnor som är bra på att hacka på etablissemanget, revolutionärer som hojtar och skriker – men vad gör de efter att de gormat en stund? Kan Moore vara annorlunda – kan han följa upp med något nytt, något som på sikt kan hjälpa världen att bli en fredligare plats?

– Jag tjänar en massa pengar just nu, med filmerna och boken. Och jag lovar göra nytta med pengarna. Min främsta ambition är att få bort Bush vid nästa val. Det måste finnas en bättre presidentkandidat än han! Jag arbetar nu med en dokumentärfilm som handlar om varför amerikanarna måste engagera sig för att finna en president som bättre tjänar folkets intressen och som är intresserad av att skapa fred, inte kriga för egen vinning.

Han säger sedan att många brukar fråga honom om han blivit hotad av dem han gör narr av i sina böcker och filmer.

– Svaret är nej, men när jag träffade ”Bush-pojken”, som jag brukar kalla honom, för ett par år sedan sa han ”lämna mig ifred och skaffa dig ett riktigt jobb Mike”. Magstarkt från en karl som inte gjort ett hederligt dagsverke i sitt liv.

Jag hoppas innerligt att Moore menar vad han säger. Jag hoppas också att makthavarna inte tystar honom innan han får med sig hela det amerikanska folket.

Jag är själv en av dem som skulle vilja protestera mer, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Tänk så bekvämt det måste kännas för dem som styr att de förvillat och fördummat oss så mycket att vi inte orkar bry oss.

För så länge vi bryr oss mer om hur många elakingar vi kan skjuta ned i det nya dataspelet eller vem som haft sex med vem i någon pissig dokusåpa än vi bryr oss om politik så kan ju de styrande härja bäst de vill – vi har ändå ingen hjärnkapacitet kvar till att tänka på de stora världsfrågorna 1?

Jag vill få ändring på det, väcka både mina medmänniskor och mig själv ur slummern, få oss att resa oss och säga ifrån. Kräva en förändring. Jag tycker att Michael Moore är en bra förebild, ett lysande exempel på en människa som inte nöjer sig med den information makthavarna tvångsmatar oss med.

Monika Agorelius (Frilansskribent som bor i London där hon drack örtte och åt vindruvor tillsammans med Michael Moore)