Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Debatt

Samhället gör dem till gangsters

Doku- mentären Bröder i Brott som visades i Sveriges Television i helgen är en tragisk berättelse om gänguppgörelser, kidnappning och ”slavförhållanden”.

Filmarna Noomi Liljefors och Mats Sundgren skriver i dag på Aftonbladet Debatt om en sluten gangstervärld med egna lagar och värderingar.

sabri i ”bröder i brott” Sabri i dokumentären ”Bröder i brott” kidnappades av andra kriminella, kördes runt i bakluckan på en bil och förvandlades till ”slav”. I filmen berättar han om hur han tvingades att begå brott för att betala av en påstådd skuld. Till slut gjorde han det mest förbjudna – tjallade för polisen. I dag lever Sabri på hemlig ort.   sabri i ”bröder i brott” Sabri i dokumentären ”Bröder i brott” kidnappades av andra kriminella, kördes runt i bakluckan på en bil och förvandlades till ”slav”. I filmen berättar han om hur han tvingades att begå brott för att betala av en påstådd skuld. Till slut gjorde han det mest förbjudna – tjallade för polisen. I dag lever Sabri på hemlig ort. Foto: Privat/SVT

När tänkte du senast på vad det egentligen är för människor som skildras i till exempel Sopranos. Hur de mår? Vad de har för förhållande till sina familjer i den mån det finns sådana?

Efter att under två års tid träffat de medverkande i vår dokumentärfilm ”Bröder i brott” går det inte längre att skratta åt våldet på teve. Inte när verkligheten överträffar dikten. En verklighet i Sverige, som går ut på att utnyttja den som är svagare, hålla sig med ”slavar” och där inblandning från det vi kallar vårt samhälle ses som en dödssynd.

 

Vem skulle välja ett liv som beskrivs i ”Bröder i brott”? Vem skulle frivilligt välja Sabris eller Eriks liv? Vi tror inte att ett glatt, tryggt och älskat barn hux flux kastar sig in i en värld av våld, droger och vapen.

 

Vi tror inte att en människa som fått lära sig att han har ett högt människovärde kränker någon annans, tvingar av sin vän kläderna under vapenhot för att sedan pissa på honom så som skedde med Sabri.

Men en människa som aldrig lyckats bli en del av det vi kallar vårt samhälle, en människa som från första stund vet att han inte kommer att ha samma chans, inte räknas, som inte får bli svensk medborgare fast han bott här hela livet, en människa som av vårt system inte kan skyddas från kränkningar kanske till slut känner att det är systemets fel?

Det är ju som bekant inte barnet som väljer sina föräldrar, men inte heller föräldrarna som väljer sitt barn. Både barn och vuxna som behöver stöd och hjälp av samhället måste kunna få det. För Sabris och Eriks del är det lätt att påstå att en annan barndom kanske hade gjort dem till andra människor. Sabri kom tidigt i kontakt med det sociala och flyttades runt på olika institutioner. Vad han mötte där var endast ljummen medkänsla och obegriplig inlåsning. Ingen enda människa lät någonsin Sabri förstå att han var en intensiv, fantasifull och intelligent ung man.

I miljonprogrammets förort där han växte upp finns många Sabri. Om inte den totala segregeringen som nu råder funnits hade antagligen Sabris och de andra ”brödernas” liv sett helt annorlunda ut, kanske hade deras liv liknat ”våra”?

 

För över tio år sedan träffade jag, Noomi, en familj som fått sin pappa och make dödad i en gänguppgörelse. Fem barn hade förlorat sin pappa, den minsta pojken var bara två månader. Familjen mötte ingen förståelse för sin sorg, de som utfört mordet stod högre i rang än den mördades familj. Uppgörelsen och mordet skedde nämligen inom samma etniska grupp och någon kontakt med andra utanför gruppen existerade inte så trösten fanns ingenstans att få! Den ensamheten vet inga gränser!

Jag kände en av dem som deltog i mordet på den här mannen. Det var en ung grabb som jag träffat på en skola för blivande präster i Mellanöstern. Han placerades där efter att ha misslyckats i skolan här hemma i Sverige. Föräldrarna var uppgivna och hyste ingen tilltro till vårt svenska system. Vad jag mötte var en grupp unga hormonstinna pojkar inlåsta under klosterliknande förhållanden i en ständigt bönerabblande tillvaro. Inte blev han bättre där.

Han kom hem och blev en dråpare! Han lever sitt liv helt utanför vårt samhälle, ett gangsterliv med egna regler. Hur kan vi tillåta att detta sker med unga pojkar som är svenskar och ska leva i vårt land?

 

Under inspelningen träffade vi också män som kom hit som bebisar med sina familjer. Vid myndig ålder var de fortfarande inte svenska medborgare! Föräldrarna såg sina söner som en garant för livlinan till hemlandet och lät dem aldrig bli svenskar trots att de själva var svenska medborgare sedan årtionden tillbaka. Ständigt var pojkarna utsatta för hotet att om de inte skötte sig var det bara att sända tillbaks dem till hemlandet.

Hur kan vi, det svenska samhället, tillåta det? Att medvetet ställa en ung människa utanför vår gemenskap! Vi vet att dessa barn finns men vi blundar, vi bryr oss inte! Den ena grabben ansökte på sin 18-årsdag om svenskt medborgarskap när föräldrarna inte längre stod i vägen. Men ansökan avslogs, han var redan då så kriminellt belastad att han inte längre fick bli svensk. Han sitter i dag i fängelse. Erik som vi träffat på Österåkerfängelset under inspelningen av filmen skrattar när vi frågar honom vilken behandling han får. Hur ska en människa kunna utvecklas positivt i en värld av våld, droger och förnedring?

 

Det känns iblandsom om de grovt kriminella vi träffat när vi spelat in filmen egentligen bara är en skuggbild av världen i stort. En värld där några trampas på av andra, där de som inget har inte heller får något och där de som har, bara får mer. Vi tror att i ett samhälle där det premieras att göra det som är gott för sin nästa kommer vi också att få goda medborgare. Men om det anses smart att sko sig på andra, smita från medborgerliga plikter och inte lägga näsan i blöt?

 

Som Sabri säger i filmen: ”Samhället har ett visst ansvar, jag har ett större ansvar, som i vuxen ålder har gjort mina val. Men jag anser att jag gjorde mina val utifrån mina förutsättningar.”

 

Du, människa, måste börja fråga hur ditt eget barns klasskamrater har det i skolan. Du måste se till att du syns. Visa att du inte ställer upp på rådande ordning. Människor föds inte kriminella, men om vi blundar är det alltid några som kommer att falla emellan. Vi får aldrig blunda och låta gängen själva göra upp.

Ingen kan veta hur det kommer att gå för Sabri eller Erik, och det skulle kännas förmätet att gissa. Men en förutsättning för att de ska klara sig är så klart att de håller sig drogfria och att vi, det etablerade samhället, släpper in dem i vår gemenskap. Hjälper dem att få de verktyg som behövs för att klara av att leva i en värld utan vapen, våld och droger.

Noomi Liljefors (filmare), Mats Sundgren (filmare)
SENASTE NYTT

Visa fler