ÅSIKT

Svenska företag gör affärer med mördare

GRUVBOLAGENS OFFER Emos Abus arm bär tydliga spår av attacken från vakthundarna. Invånarna i den ghananska byn Sansu har flera gånger fått känna på övervåldet från polisen och gruvbolagens säkerhetsstyrkor. Pojkar som samlar spillmalm blir dödade eller lemlästade för livet av hundbett och tortyr.
GRUVBOLAGENS OFFER Emos Abus arm bär tydliga spår av attacken från vakthundarna. Invånarna i den ghananska byn Sansu har flera gånger fått känna på övervåldet från polisen och gruvbolagens säkerhetsstyrkor. Pojkar som samlar spillmalm blir dödade eller lemlästade för livet av hundbett och tortyr.
DEBATT

I kväll visar ”Uppdrag granskning” i SVT 1 hur gruvbolag i Ghana låtit döda minst fem människor och misshandlat dem som protesterat mot gruvbolagens markövertagande och miljöförstöring.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Svenska företag som Sandvik, Atlas Copco och SEB har omfattande affärsrelationer med de skyldiga gruvbolagen. Swed Watch har sedan oktober 2002 frågat de inblandade svenska företagen om missförhållandena, men inte fått något gehör.

Hjälp till att stoppa övergreppen – eller avbryt affärsförbindelserna, uppmanar Örjan Bartholdson från Swed Watch på Aftonbladet Debatt.

Sedan bolagen förstört åkrarna är spillmalmen på deras gamla ägor den enda inkomstkällan för arbetare som Emos Abu. Han berättar om när han upptäcktes av säkerhetsstyrkorna: ”Säkerhetsvakten gav ett kommando till hunden: Attack! Hunden anföll flera gånger.
Foto: SVEN RANELF/SVT
Sedan bolagen förstört åkrarna är spillmalmen på deras gamla ägor den enda inkomstkällan för arbetare som Emos Abu. Han berättar om när han upptäcktes av säkerhetsstyrkorna: ”Säkerhetsvakten gav ett kommando till hunden: Attack! Hunden anföll flera gånger.

Konsekvensen av guldutvinningen i Ghana är förödande för lokalbefolkningen. Den har skapat omfattande miljöförstöring, konflikter kring landkonfiskering och nedslag mot dem som protesterar. Totalt har uppemot 10 000 människor drabbats av effekterna.

Både Sandvik och Atlas Copco levererar utrustning till gruvorna i Ghana. Totalt har vartdera företaget ett trettiotal anställda på plats. Atlas Copco har verkat i gruvorna sedan 80-talet och Sandvik har varit närvarande under ett tiotal år. De tillhandahåller en maskinpark som borrar, lastar, krossar och utför kontinuerlig service på denna.

När Swed Watch har vänt sig till Sandvik med frågor om Ghana, har de upprepade gånger försäkrat att de endast har ett serviceavtal på en krossningsanläggning med ett av gruvbolagen. Men ytterligare efterforskningar har visat att Sandviks engagemang är mycket större än så. Varför undanhöll Sandvik denna information?

Trots att både Atlas Copco och Sandvik funnits på plats i minst tio år hävdar båda företagen att de inte känner till de lokala problemen. När Swed Watch i oktober 2002 sökte Sandvik och Atlas Copco, var svaren att man inte kunde ta någon hänsyn till vad som sker i de gruvor dit man levererar utrustning.

SEB har ett innestående lån på 70 miljoner svenska kronor till Ashanti Goldfields. Statliga Exportkreditnämnden (EKN) har tagit på sig risken för svenska företags affärer med Ghanas gruvindustri till ett totalt värde på en halv miljard kronor mellan åren 1992 och 2002. Men inte heller SEB eller EKN verkar villiga att bidra till en lösning.

SEB menar att det är EKN som ska ta ansvar för miljöfrågor och etiska frågor i den här affären. På EKN skyller man däremot på SEB och hävdar att banken är avtalspart gentemot Ashanti Goldfields. Dessutom hävdar EKN att lånen gavs innan man hade antagit sina miljöriktlinjer och att EKN därför inte kan gå in och ställa krav under pågående affär.

Swed Watch menar att det är en orimlig hållning. En statlig myndighet bör bry sig mer om grundläggande mänskliga rättigheter än så.

Swed Watch är ett nätverk som består av åtta miljö- och utvecklingsorganisationer. Swed Watchs syfte är att uppmärksamma missförhållanden som svenska företag bidrar till genom sina affärer i utvecklingsländer.

Utgångspunkten för Swed Watchs arbete är inte att det är fel av företagen att verka i utvecklingsländer. Tvärtom. Men det behövs insyn och påtryckningar för att de svenska företagen ska ta ett fullgott miljömässigt och socialt ansvar enligt gällande internationella konventioner.

Sedan Swed Watch grundades våren 2002 har vi tyvärr fått flera bevis på att vi behövs. Gruvdriften i Ghana är ett exempel.

Guldet utvinns genom att cyanid sprutas på den krossade metallen. Förutom flera större cyanidutsläpp, ställer gruvavfallet till stora problem. Utsläppen leder på kort sikt till akut förgiftning av vattendrag och på lång sikt till att tungmetaller som arsenik fälls ut i dricksvattnet. Cyaniden gör att tungmetaller lakas ut ur jorden och läcker ut till mark och vatten. Den lokala organisationen Wacam (Wassa Communities Affected by Mining) uppger att utsläppen lett till en ökning av hudcancer och hudsjukdomar i området, men ännu har inga ordentliga hälsoundersökningar gjorts i området.

Gruvbolagen har konfiskerat mark och tvingat hela byar på flykt. Kompensationen har varit undermålig. Människor som har tvingats fly efter att deras dricksvatten förstörts av cyanidutsläpp har inte fått någon kompensation alls. De lever nu som miljöflyktingar. Staten Ghana ger fortfarande koncessioner till gruvbolagen. Befolkningen som länge brukat jorden kan inte längre försörja sig som småjordbrukare.

Både Atlas Copco och Sandvik uppger till Swed Watch att lokala lagar ska gälla och att de inte kan ”engagera sig politiskt”. Att hänvisa till lokala lagar räcker tyvärr inte långt i många utvecklingsländer. Ofta är lagstiftningen bristfällig och rättssystemet som sådant mycket svagt.

Är det orimligt att stora internationellt verksamma företag tar ett ansvar för att grundläggande mänskliga rättigheter inte kränks som en konsekvens av deras verksamhet?

Inte om man får tro Sandviks egna ord. Sandvik har just offentligtgjort en ny policy som de kallar ”Fair Play”. Denna policy uppges innebära att Sandvik ska hålla en ”hög etisk standard” och ”miljöansvar”, vidare står det att Sandvik ska ”? agera som en god samhällsmedborgare genom att ta ett långsiktigt etiskt, socialt och ekologiskt ansvar för vår verksamhet”. Sandvik säger även att de stöder FN:s initiativ för företag, Global Compact, som innebär att företag ställer sig bakom nio grundläggande principer gällande mänskliga rättigheter och miljö.

I verkligheten har Sandvik agerat annorlunda. Miljöförstöringen och landkonflikterna kring gruvorna i Ghana har i flera år uppmärksammats av Wacam och Fian (Food First Information & Action Network). Rapporterna har till slut lett till att Världsbanken, som är delägare i ett dotterbolag till Ashanti Goldfields, tvingats undersöka anklagelserna på plats. En utvärdering på plats genomfördes i september 2002.

Wacam har fått ta del av ett utkast till handlingsplan men är mycket skeptiskt inställt. De menar att formuleringarna är luddiga, att inga konkreta summor i kompensation nämns och att det antal brunnar som ska borras inte specificeras. Hela processen riskerar att dra ut på tiden. Samtidigt är situationen akut just nu.

Swed Watch kräver att de som förlorat sina hem och sitt land ska kompenseras, att befolkningen ska få ersättning för vattenförstörelsen, att de ska få möjlighet att bruka jorden igen och att de ska få tillgång till rent dricksvatten.

Vi kräver att övergreppen mot människor som protesterar upphör. Sandvik, Atlas Copco, SEB och EKN bör trycka på Världsbanken och berörda gruvbolag i Ghana för att handlingsplanen ska behandla samtliga övergrepp och utökas till att omfatta samtliga gruvor. De bör även kräva att akuta missförhållanden löses omgående. Om inte detta sker bör företagen och bankerna avbryta sina affärsrelationer med dessa bolag.

Örjan Bartholdson (chefredaktör och ansvarig utgivare Swed Watch)