Logisk vurpa om könshandel

Huvudpoängen i Lena Halldenius debattartikel i går på denna plats utgick från att ett samhälle kan bedömas utifrån hur det behandlar sina sämst ställda och därmed kan samma resonemang överföras till fackförbunden. Arbetsmarknadens mest utsatta grupp borde vara fackets främsta prioritet. Denna hållning delar jag till fullo. Den logiska vurpan i Lenas resonemang ligger inte i detta, utan i att hon sätter likhetstecken mellan samhällets svaga och arbetsmarknadens svaga. Facket ska inte ”godkänna det människor gör för sin försörjning”. Jag ställer mig tveksam till logiken bakom ett sådant resonemang.

Löses verkligen samhällets problem med svartarbete, missbruk, könshandel, barnarbete och utslagning bäst genom att berörda ansluter sig till facket?

Det tråkiga i resonemanget är kanske också att Lena utgår från att facket bara kan inta två hållningar – att bry sig om och ansluta stripporna eller – att skita i dem och förråda både klass- och könskampen. Så ser verkligheten inte ut, särskilt inte för ett kvinnodominerat LO-förbund som Handels. Kampen för jämställdhet är inte begränsad till att bedrivas endast som stöd till enskilda fackmedlemmar.

Frågan om medlemskap för stripporna är inte enkel eftersom en rad principer och strävanden ställs mot varandra. Vi borde därför enas om vad vi vill åstadkomma. Målet måste ju vara överordnat metoden. Principfrågan om att strippor skall beviljas medlemskap i facket verkar dock för många vara viktigare än att stötta de utsatta kvinnorna – och för vissa borgerliga debattörer en källa att ständigt ösa ur när man vill kritisera fackets existens överhuvudtaget. Arbetsgivare som arbetsgivare resonerar andra, och tror på fullaste allvar att butiksägaren, universitetet eller landstinget är av samma skrot och korn som Carl Serung.

Kvinnor borde inte behöva sälja sina kroppar och sexualitet för försörjning och män borde inte kunna exploatera kvinnors missbruk eller utsatta position. Samhällets utsatta borde ha bättre tillgång till hjälp och stöd, missbruksvården borde byggas ut, klassskillnader bekämpas, bostäder byggas, lika lön ges för lika arbete, ansvaret för hem och barn delas lika, den manliga normen utmanas i grunden och kvinnors rätt till sexualitet försvaras. Dessa mål kommer vi att fortsätta att arbeta mot. Men prostitution och striptease är den yttersta manifestationen av det könsförtryck vi vill avskaffa.