ÅSIKT

Alkoholreklam – till vems nytta?

DEBATT

Det är nu dags att sticka ut hakan mot EU, vidhålla den svenska profilen för reglering av alkoholreklam och förklara att Sverige inte accepterar unionens bristande respekt för behovet av en verkningsfull alkohollagstiftning, skriver

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sven-Olov Carlsson,

förbundsordförande IOGT-NTO, på Aftonbladet Debatt.

Sven-Olov Carlsson, förbundsordförande IOGT-NTO, tycker Sverige valt en för slapp linje i alkoholreklamfrågan.
Sven-Olov Carlsson, förbundsordförande IOGT-NTO, tycker Sverige valt en för slapp linje i alkoholreklamfrågan.

Marknadsdomstolens dom om alkoholreklam gladde alkoholbranschen. Socialdepartementet har redan aviserat en proposition om ändrade reklamregler. Ambitionsnivån är dock låg – det finska regelverket om förbud endast mot spritreklam skall utgöra modell, sägs det. Detta är inte acceptabelt.
I EU har hälso- och socialpolitik hamnat i skuggan av ekonomiska motivDet förhållandet att Marknadsdomstolen tolkat EG-rättens proportionalitetsprincip för svenska förhållanden, medför inte att det kan tas för givet att det också är gällande EG-rätt. I förhandsavgörandet uttalade EG-domstolen att det inte finns något hinder mot ett sådant förbud mot kommersiella annonser för alkoholdrycker som förekommer i den svenska lagen, såvida det inte är möjligt att skydda folkhälsan mot alkoholens skadeverkningar genom åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom EU. Det överläts till svensk domstol att pröva den senare delen, d v s proportionaliteten i reklamförbudet. Både tingsrättens och Marknadsdomstolens skrivningar ger intryck av att de mer lutat sig mot EG-domstolens generaladvokats förslag till förhandsavgörande, som var avvisande till de svenska reklamreglerna, men som EG-domstolen i sitt slutliga besked inte följde.

Det finns därför ingen anledning att kasta in handduken, som regeringen förefaller ha gjort med förslaget om en gränsdragning för tillåten alkoholreklam vid 22-23 volymprocent. Alltsedan i somras har rykten surrat om denna politiska ”reservplan”, vars inriktning – medvetet eller omedvetet – föräras en kommentar utan ställningstagande i Marknadsdomstolens dom. Men regeringen måste tänka längre och utgå från dagens behov av skydd för ungdomar och vuxna som är på väg att utveckla alkoholproblem. Varför inte möta Fru Justitia med justeringar av reklamreglerna i skärpande riktning, för att lagstiftningen därmed bättre skall uppfylla EG-rättens krav på effektivitet och proportionalitet? Det är ju de facto en slutsats och tänkbar väg för förändring som kan dras vid läsning av domen.

Alkoholbranschen kommer alltid att hacka på begränsningar, likt den gjort mot det franska reklamförbudet i ett av EG-rätten nyligen avvisat mål. Det är ingen bra strategi för regeringen att i dessa frågor sträva efter att vara överens med dem som lever av inkomster från alkoholförsäljning.

En väsentlig anledning till att alkoholannonser infördes i ett antal tidningar för att ”testa reklamförbudet”, är sanktionssystemets brister. Som det nu är måste först domstol utdöma ett vitesföreläggande och därefter ytterligare ett brott begås mot reklamförbudet innan vitesbeloppet ”förfaller till betalning”. Det kostar alltså inte en krona att en enda gång bryta mot lagen. I den proposition som kommer, måste därför också sanktionerna skärpas och påföljden kunna bli annan än endast vite.

Det är nu dags att sticka ut hakan mot EU, vidhålla den svenska profilen för reglering av alkoholreklam och förklara att Sverige inte accepterar unionens bristande respekt för behovet av en verkningsfull alkohollagstiftning. I den delen är det glädjande att Socialdepartementet förklarat att Sverige mycket snart kommer att förelägga EU-kommissionen ett förslag om ett allmänt reklamförbud för alkohol med förebild från tobaksområdet. Förslaget, liksom det trögflytande arbetet med en gemensam alkoholstrategi inom EU, måste för att nå framgång understödjas av en kraftfull opinionsbildning och verkligt engagemang från svensk sida.

Ett förslag om ett generellt alkoholreklamförbud på EU-nivå får dock inte medföra att regeringen tar lättare på betydelsen av effektiva begränsningar av alkoholreklamen i Sverige.

I EU har hälso- och socialpolitik hamnat i skuggan av ekonomiska motiv, trots vad som uttalas i artikel 152 om betydelsen av skydd för folkhälsan. Detta förhållande måste brytas. Förutom kravet på reklamförbud för alkohol, är det därför också angeläget att Sverige med eftertryck markerar att Politik för god folkhälsa måste få en tydlig position i de inledande artiklarna i den nya EU-konstitutionen. Människors liv och hälsa må om så behövs vara orsak till handelshinder, särskilt för de varor som orsakar sjukdom, lidande och död.

Alkoholpolitiken måste återföras till en seriös dagordning. Regeringen lade sig platt för EU-kommissionens krav på anpassning till EU:s införselkvoter och sänkning av vinskatten. Den försvagade alkoholpolitiken medför redan ökade medicinska skador och ökad dödlighet bland unga. Att den godtagbara gränsen för förbud mot alkoholreklam skulle gå vid 23 volymprocent är en allt för lättvindig analys, som skulle lägga ytterligare en onödig kapitulation till samlingen. Sverige behöver en djärvare, klokare och mer offensiv alkoholpolitik än den EU-kommissionen, alkoholindustrin och Marknadsdomstolen vill pracka på oss.

Sven-Olov Carlsson (Förbundsordförande IOGT-NTO)