ÅSIKT

En belöning att få vara pappaledig

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debatten rasar om huruvida tre, fyra eller sex månader ska garanteras för varje förälder i föräldraförsäkringen och hur man ska höja ersättningen för att få pappor att utnyttja denna förmån. Regeringen vill med höjda tak satsa pengar på att bibehålla orättvisorna i löner mellan kvinnor och män, mellan låg- och höginkomsttagare även under föräldraledigheten.

Om svenska pappor var medvetna om hur unik möjligheten att stanna hemma med barnen är kanske den skulle uppskattas mer.

Jag arbetar i EU, där pappaledigheten är två dagar, tillräckligt för att se efter om mor och barn överlever förlossningen. Då min fru inte kunde utnyttja en av de månader hon hade rätt till bad jag att få ta den.

Det inledde en kamp som pågick i månader där höjdare efter höjdare sympatiserade med min begäran men samtidigt sa det var omöjligt. Till slut fick jag min föräldraledighet, den förste någonsin i EU-systemet, men pappamånad/ föräldraledighet fick det inte heta.

Jag åkte buss i Bryssel varje dag till mammans jobb. Denna lilla amningstur visade sig vara så märkvärdig att damerna på bussen efter en vecka inte kunde hålla sig: ”Ja, vi måste fråga, hur mår mamman egentligen?”

Svaret ”Tack utmärkt, jag är bara pappaledig”, fick två effekter. Ökat ordförråd för samtliga damer samt en debatt om varför pappaledighet inte fanns. Det otänkbara var plötsligt logiskt.

I Sverige frågar ingen längre hur mamman mår om en man ses med barn på bussen. Men vi har andra kunskapsluckor och fördomar.

Hur många pappor får uppleva känslan att dagligen se hur det som är självklart och enkelt i livet gradvis måste läras in av en ny människa? Bara att känna igen ett föremål, sträcka ut handen och gripa det är ett avancerat konststycke. Att följa denna utveckling är en belöning som inte kan mätas i pengar. Vi lever alla i ett fattigt samhälle om bara halva befolkningen får uppleva detta.

Regeringen lovar mer pengar till övre medelklassen. De familjer som redan i dag lever på marginalen och ensamstående med barn, vad får de ut av det hela? Rädda Barnen har redan varnat för den ökande barnfattigdomen i Sverige.

Höj ersättningen för de med lägst inkomster. Glädjen att få sätta barn till världen och få tid att vara med dem kan inte bli till en klassfråga i ett modernt samhälle.

Carl Christian Schlyter (miljöpartist)