ÅSIKT

Företag och fack struntar i lagen

DEBATT

En ny undersökning från Sifo om hur lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet efterlevs visar på dystra resultat.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Endast en fjärdedel av de arbetsgivare som känner till lagen arbetar målinriktat för att förebygga diskriminering.

Nästan varannan arbetsgivare svarar att de inte gjort något alls.

Bara sju av de 400 undersökta företagen uppfyller de krav som rättsligt och etiskt kan ställas.

Nu krävs krafttag, skriver Margareta Wadstein, Ombudsman mot etnisk diskriminering och Andreas Carlgren, generaldirektör på Integrationsverket på Aftonbladet Debatt.

SLÖJAN SATTE STOPP Enligt en ny Sifo-undersökning bryr sig många arbetsgivare inte om att det finns en lag mot etnisk diskriminering på arbetsplatsen. Kvinnan på bilden sökte jobb på Swebus i Gävleborg men nekades jobbet eftersom hon bar slöja.
Foto: MATHIAS FORSLÖF
SLÖJAN SATTE STOPP Enligt en ny Sifo-undersökning bryr sig många arbetsgivare inte om att det finns en lag mot etnisk diskriminering på arbetsplatsen. Kvinnan på bilden sökte jobb på Swebus i Gävleborg men nekades jobbet eftersom hon bar slöja.

Hamid är en välutbildad ingenjör med ursprung i Iran. I Sverige har han bott sedan 1978, då han var 21 år. Hamid har läst först en tvåårig driftteknikerutbildning på Högskolan i Kalmar, sedan driftingenjörsexamen på Lunds universitet. Han har också läst vissa påbyggnadskurser på Tekniska högskolan i Stockholm.

Han säger att han sökt omkring hundra jobb utan att bli kallad till intervju eller ens ha fått svar från arbetsgivaren. Efter flera års försök erbjuds han till slut en anställning som tekniker på ett stort företag. Trots att varken arbetsuppgifterna, chanserna till vidareutveckling eller innehållet i lönekuvertet motsvarar den utbildning Hamid har, tar han jobbet eftersom han vill kunna försörja sin familj. På arbetsplatsen blir han etniskt trakasserad och han får ofta höra att han fått jobbet enbart för att han är invandrare.

Hamids historia hör till de mer vanliga anmälningarna till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Hans erfarenheter av den svenska arbetsmarknaden speglar sig även i statistiken.

Studier visar att tillträdet till arbetsmarknaden, arbetsuppgifter, inkomst och befordran ofta bestäms av ursprung, inte efter kompetens. Sannolikheten att få arbete på kvalifikationsnivå ökar ju vitare hud du har och ju närmare Sverige och EU du är född.

Ett av de största problemen i Sverige är det utbredda förnekandet av diskriminering. Förnekandet hindrar arbetet för lika rättigheter och därmed också möjligheterna till integration.

Diskrimineringen är strukturell. Den är inbäddad i normer, regler och förhållningssätt som utestänger, oavsett om det är syftet eller ej. För den enskilde och samhället är dock resultatet detsamma: diskriminering.

Om vägen till integration ska kunna gå via arbetslivet måste arbetsgivare inom såväl privat och offentlig sektor samt arbetsmarknadens organisationer uppmärksamma diskrimineringen på svensk arbetsmarknad – och ta sitt ansvar för aktiva åtgärder för lika rättigheter och möjligheter. DO:s erfarenheter och en ny undersökning visar att det sker i väldigt liten utsträckning i dag.

Enligt lagen om aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet ska alla arbetsgivare planmässigt, målinriktat och aktivt förebygga etniska trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen. I DO:s tillsyn har under året drygt 400 privata arbetsgivare fått redovisa hur de lever upp till lagen. Resultatet är nedslående.

Mindre än hälften av företagen gör något alls. Och de arbetsgivare som säger sig bedriva ett aktivt mångfaldsarbete uppfyller inte lagens krav utan har fokus inställt på kvantitativ mångfald och lönsamhet. En hel del säger sig också tillämpa positiv särbehandling som inte är tillåtet enligt lagen. Bara sju av de 400 företag som ingått i DO:s tillsyn fyller de krav som rättsligt och etiskt kan ställas.

Den bild DO fått i sin branschvisa tillsyn, både bekräftas och förstärks av resultatet av den mätning av kunskaperna om lagarna mot etnisk och religiös diskriminering som vi i dag kan presentera.

Undersökningen som Sifo, för tredje året i rad, genomfört på uppdrag av DO och Integrationsverket visar att arbetsgivare och fackligt förtroendevalda känner till lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Hela 96 respektive 92 procent svarar att de känner till lagen. Andelen som dessutom vet vad lagen innebär har ökat. Men där tar det slut.

De åtgärder som såväl arbetsgivare som fackliga organisationer ska vidta för att förebygga diskriminering lyser till stor del med sin frånvaro.

Endast en fjärdedel av de arbetsgivare som känner till lagen säger sig också göra det som lagen kräver: arbeta målinriktat för att förebygga diskriminering.

Nära nog varannan arbetsgivare (43 procent) svarar att de inte gjort något alls. Inte genomfört informations- eller utbildningsinsatser för de anställda. Inte arbetat förebyggande. Inte anpassat arbetsförhållandena så att de ska passa alla, oavsett etnisk eller religiös tillhörighet.

Bristerna är i de fackliga företrädarnas ögon ännu större. När 25 procent av arbetsgivarna svarar att de arbetar målinriktat säger sig endast tio procent av facken ha sett exempel på sådan verksamhet från arbetsgivarens sida. Bara tre procent uppger att arbetsgivaren informerat om etnisk diskriminering.

De fackliga organisationerna lever dock inte heller upp till lagens krav. De har till uppgift att se till att lagen efterlevs, men är mindre medvetna om sitt eget ansvar än arbetsgivarna (62 mot 83 procent).

Ytterligare och intensivare insatser behövs för att utveckla de förebyggande åtgärderna som lagen kräver på arbetsplatser runt om i landet. Kunskapen måste omsättas i praktisk handling. Här krävs beteendeförändringar hos såväl arbetsgivare som arbetstagare. Vi är beredda att sätta in kraftfulla insatser för att utveckla arbetet mot diskriminering tillsammans med aktörerna på svensk arbetsmarknad. Vår förhoppning är att regeringen bidrar till att möjliggöra detta.

Arbetet kan utvecklas genom att DO sätter igång fler aktörer som tar ansvar för att förebygga diskriminering. Men för detta behöver DO utökade resurser för utbildning och opinionsbildning.

Integrationsverket har tagit initiativ till ett fastare samarbete med flera av arbetsmarknadens organisationer för att stärka arbetet för lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Att synliggöra strukturellt diskriminerande hinder är ett område som ska utvecklas i den samverkan som är under uppbyggnad.

Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta en arbetsgrupp som ska undersöka hur näringslivets engagemang bättre kan tas tillvara av olika offentliga aktörer. Gruppen ska även titta på hur en närmare samverkan på området kan komma till stånd. I det arbetet måste näringslivet förmås att ta diskrimineringsfrågorna på allvar.

Den diskriminering som varje dag pågår inom arbetslivet måste upp i ljuset. Först då, när förnekandet upphört, kan vi få ett samhälle där etnisk och religiös diskriminering inte förekommer.

Margareta Wadstein (Ombudsman mot etnisk diskriminering), Andreas Carlgren (generaldirektör Integrationsverket)