ÅSIKT

Ge eleverna skydd mot diskriminering

SEXMOBBAD 16-åriga Anna utsattes för sexövergrepp av en 17-årig pojke i skolan. Hon gick till polisen, men utsattes då för hot av 17-åringen. Pojken dömdes men Anna tvingas ändå se honom på skolan varje dag. (Anna heter egentligen något annat.)
Foto: LARS ROSENGREN
SEXMOBBAD 16-åriga Anna utsattes för sexövergrepp av en 17-årig pojke i skolan. Hon gick till polisen, men utsattes då för hot av 17-åringen. Pojken dömdes men Anna tvingas ändå se honom på skolan varje dag. (Anna heter egentligen något annat.)
DEBATT

Anna, 16, utsattes för flera sexövergrepp av en äldre pojke på en gymnasieskola i Stockholmstrakten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Till slut polisanmälde Anna 17-åringen som dömdes för sexuellt ofredande, olaga frihetsberövande, ofredande och övergrepp i rättssak. Men killen går kvar på samma skola, så nu tvingas Anna möta honom – varje dag. Hans kompisar är också på henne i skolan, kallar henne hora.

– Thomas Östros, ge elever skydd mot diskriminering nu! skriver Lina Winkler, ordförande i Elevorganisationen.

– Det behövs tydligare riktlinjer och ett utförligare regelverk för skolan, skriver Jessica Rahm, lärare.

Det händer varje dag att unga tjejer och killar kränks i svenska skolor. Förövarna hittas inte bara bland andra elever utan är också alltför ofta anställda i skolan.

Var finns skyddet för eleverna i det här? Var finns skyddet för Anna, när hon inte bara redan utsatts för sexuella övergrepp och mobbning utan också, efter att ha fått sin plågoande fälld, tvingas möta honom dag för dag? Det skyddet som vuxenvärlden i dag erbjuder träder in i efterhand. Och skyddet består alltför ofta i att Anna får flytta på sig och byta skola.

Detta handlar inte först och främst om vem som ska byta skola efter att någon kränkt och någon kränkts. En sådan ensidig debatt har vi haft alldeles för länge i svenska medier och jag tänker inte ställa upp på den. I vissa fall måste något drastiskt göras och därför har man i dag möjlighet att flytta på elever.

Och vem är egentligen ansvarig för att elever på elva, femton eller sjutton år könsmobbar varandra?

I fallet med Anna och hennes plågoande är det självklart, man måste flytta på killen. Men man kan inte hålla på att byta mobbare med varandra hela tiden och att flytta en elev från en skola är ju också att som vuxna i skolan ge upp.

Man har misslyckats. Det handlar i stället om att varenda vuxen i skolan måste se till att ta sitt ansvar redan innan mobbningen inträffar. Det handlar om att elever måste få ett rättsligt skydd mot diskriminering där skolan blir ansvarig för att ingripa. Detta skydd finns inte i dag.

Skolan har ett uppdrag som uttrycks i läroplanen, att man ska fostra demokratiska medborgare och i det ligger att främja jämställdheten. Det uppdraget följs inte i dag och jag anser att man därför måste agera. Nu. Sker sexuella trakasserier av elever finns ingen lag som den som arbetstagare har skydd av, alltså även lärare och rektorer.

Är det elever som utsätts får man ta hjälp av övriga brottsbalkar. Detta leder till att brottet utreds utanför skolans väggar, att domen döms utanför skolans väggar och att straffet avtjänas utanför skolans väggar. En självklarhet, då det är så det går till i resten av samhället.

Men vad händer efter att domen är avklarad? Och vem är egentligen ansvarig för att elever på elva, femton eller sjutton år könsmobbar varandra? Jag skulle vilja se en svensk skola som tog ett reellt ansvar.

Jag kan inte förstå att en regering som länge pratat om vikten av ett jämställt Sverige tillåter detta hända. Hur kan man tillåta att ungdomars, och då främst unga tjejers, självkänsla trycks ner tills den inte existerar längre? Hur kan man tillåta att unga killar växer upp med en syn på kvinnor som ett lägre stående väsen? Detta är de ungdomar som i framtiden ska försöka se till att kön inte längre påverkar lönesättning eller föräldraansvar. De ungdomar som i framtiden ska försvara och fördjupa Sveriges demokrati.

I regeringsförklaringen förra året sa Göran Persson att man vill åtgärda detta. Man vill se över lagstiftningen mot diskriminering i skolväsendet och se till att ett skydd ska inträda, likt det som nu prövas på högskolor och universitet.

Men ännu har ingenting hänt. Hade skyddet funnits skulle det gett Anna en möjlighet att faktiskt kräva ett större ansvar av sin skola redan när händelserna inleddes. Förhoppningsvis hade lagen också tvingat fram åtgärder redan tidigare, så att trakasserierna aldrig hade ägt rum. Och vi hade absolut inte haft en skolledning som hade tvekat om vem som egentligen borde byta skola.

Genom utbildningsminister Thomas Östros har vi fått förstå att en lagändring är på gång, att vi ska vänta. Först var det en kommittés arbete man avvaktade och nu är det något annat vi väntar på. För vi väntar verkligen. Vi som går i skolan i dag väntar på att få ett skydd för att slippa diskrimineras. Anna har ingen tid att vänta.

Medan byråkratin och politikens kvarnar mal utsätts fler och fler tjejer för trakasserier i skolan. Under tiden har också regeringen passat på att dra in stödet till Jämo som de tidigare fått för att arbeta med skolan. Motivering? Det finns inga lagar att bevaka. Tänk på det Östros, nästa gång ni diskuterar årtal för när en förändring kan ske. Varje år du väntar hinner nämligen tiotusentals elever lämna skolan och då är det kanske redan för sent.

Elever lämnar hela tiden skolan med en bristfällig tro på jämställdhet. En katastrof för det jämställda Sverige och en katastrof för alla som Anna. Därför – ge oss elever skydd mot diskriminering och gör det snarast!

Lina Winkler (ordförande Elevorganisationen i Sverige)