ÅSIKT

Följ folkrätten själva, USA

DEBATT

USA ställer krav på att de amerikanska krigsfångarna behandlas humant.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men själva har de fängslat svensken Mehdi Ghezali – utan att respektera folkrätten. Han måste släppas, skriver Thomas Hammarberg från Palme-centret.

I Irak sitter nu fem amerikanska soldater gripna. Vi kräver att de som krigsfångar skall behandlas anständigt. Det betyder att de inte får användas för propaganda och inte misshandlas. Vid förhör behöver de bara uppge vilka de är: namn, nummer och andra data för att stödja identifieringen. Inget mer.

I övrigt skall de behandlas humant och i fråga om till exempel mat och sängplats ges samma standard som de vakter som håller dem. De bör få möjlighet att skicka brev hem och få ta emot meddelanden. Däremot har de irakiska myndigheterna rätt att hålla dem fångna tills kriget är över.

Allt detta enligt den tredje Genèvekonventionen från 1949 som reglerar just hur fiendesoldater skall behandlas när de blir fångar. Vi bör komma ihåg att detta fördrag gäller alla stater som ratificerat konventionen och att till exempel Sverige har en skyldighet att verka för dess genomförande också när inga svenskar är inblandade.

Det är därför riktigt att vi uppmanar regimen i Bagdad att behandla de amerikanska krigsfångarna humant. Det vore också en väg att demonstrera för den amerikanska regeringen värdet av de folkrättsliga principerna.

Vi har ju nyligen haft besök av en amerikansk ambassadör, Pierre-Richard Prosper, som ville undervisa oss om Bushadministrationens syn på internationell rätt och fångar. Det var med anledning av att vi protesterat mot att den svenske medborgaren Mehdi Ghezali ännu efter fjorton månader sitter inspärrad i det amerikanska fånglägret på Guantánamo – utan att något bevis lagts fram mot honom.

Prosper menade i Ekots lördagsintervju att de drygt 600 fångarna där – från ett fyrtiotal länder – inte kan få det skydd som alla andra fängslade personer har enligt de internationella normerna för de mänskliga rättigheterna. De kan inte få tillgång till advokat, de kan inte överklaga till någon instans att de sitter inspärrade, de har inte rätt till rättegång och de kan inte heller kräva att få veta hur länge de skall hållas inspärrade.

Skälet var, menade Prosper, att de gripits i samband med en väpnad konflikt och då gällde inte dessa normer för mänskliga rättigheter. Men – och det var det anmärkningsvärda – den amerikanska regeringen vill inte heller se fångarna på Guantánamo som krigsfångar.

Ambassadör Prosper menade att fångarna förlorat rätten att behandlas som krigsfångar därför att de inte haft uniformer när de greps eller brustit i respekten för ”krigets lagar och bruk”, som det står i konventionen. Men texten gör klart att det finns flera kategorier av fängslade som måste ses som krigsfångar oavsett de restriktionerna. Dessutom krävs givetvis en objektiv prövning för att fastställa att någon verkligen brutit mot krigets lagar, annars finns risk för godtycke.

Prosper nämnde inte att konventionen också reglerar situationer när det finns tveksamhet om någon som gripits i konflikt skall ses som krigsfånge eller inte. Då skall den personen få det skydd som en krigsfånge har rätt till i avvaktan på att hans ställning fastställts av behörig domstol (artikel 5 i tredje Genèvekonventionen).

Är man – i samband med en väpnad konflikt – osäker om fångens status så skall denne alltså ses som krigsfånge tills vidare. Anser irakiska armén att de nu gripna amerikanska soldaterna begått krigsförbrytelser bör de ändå behandla dem som krigsfångar tills vidare. Samma borde gälla fångarna på Guantánamo.

Nu sade Prosper att de senare i praktiken behandlades som krigsfångar, även om de inte fått denna status. Det är osant. De upprepade och inträngande förhör som amerikanska regeringen genomför på Guantanamo strider mot Genèvekonventionen (artikel 17).

En fånge som vägrar att lämna upplysningar får inte hotas eller utsättas för ogynnsam behandling av något slag. Prospers antydan att Mehdi Ghezali skulle hållas inspärrad längre eftersom han inte ”samarbetade” strider mot den bestämmelsen.

De internationella reglerna för hur fångar får behandlas har naturligtvis skapats för att ge ett skydd för den gripne. Både den humanitära rätten (Genèvekonventionerna) och reglerna för de mänskliga rättigheterna sätter vissa spärrar för hur den fängslade kan behandlas. Avsikten är förstås att förhindra rättsövergrepp eller grymheter.

Vad Bushregeringen har gjort är att man uppfunnit en ny kategori – man använder termen ”olagligt stridande” – där man tagit bort allt det rättsskydd som en vanlig fånge skulle ha samtidigt som man inte heller vill ge fångarna det skydd som Genèvekonventionen stipulerar. Det är oacceptabelt och inte folkrättsligt korrekt.

Utvecklingen i Irak har visat hur viktiga de folkrättsliga reglerna är. Samtidigt som vi vädjar för de amerikanska krigsfångarna bör vi göra helt klart att vi inte alls accepterade ambassadör Prospers argument, hur förföriskt inpackade de än må ha varit.

Det är orimligt att USA tar sig rätten att kidnappa en svensk medborgare på det sätt som skett och vägrar att behandla honom enligt någon av folkrättens principer. I det fallet finns bara en anständig utväg: att Ghezali släpps fri och ges skadestånd.

Thomas Hammarberg (Generalsekreterare Palmecentret)