ÅSIKT

Omskola vårdpersonal med homofobi

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Lars Gårdfeldt.
Lars Gårdfeldt.

Personalmötet led mot sitt slut. Chefen skruvade lite på sig och sade sedan riktad mot mig: ”Ja, och så har vi ju det här med toalettfrågan.” Arbetskamraterna bredvid mig såg besvärade ut, de tycktes hålla andan. Chefen fortsatte: ”Ja, ärligt talat Lars, du sa ju inte att du var homosexuell när du började här. Och som chef måste jag tänka på den förebyggande hälsovården. Hädanefter vill jag att du använder dig av toaletten vid pentryt.”

Chefens plan var enkel. Av bankkontorets fjorton anställda skulle tretton samsas om den ena toaletten. Jag ensam skulle disponera den andra. Jag borde förstås ha kommit med invändningar: att man inte automatiskt har hiv bara för att man är bög, att hiv inte smittar via toalettbesök, att jag hade testat mig och var negativ. Men jag vågade inte säga emot. Jag var ny i kassan, yngst av alla och hade bara ett vikariat. Och som förhållandet var då – i mitten av 80-talet – gick det knappast en dag utan att media kopplade samman hiv-aids och homosexualitet. Att jag var utsatt för diskriminering förstod jag inte och det hann bli ganska många incidenter innan jag fick nog av den chefen och sökte mig ett annat arbete.

Det finns dock gradskillnader i helvetet. Nyligen presenterades en undersökning om inställningen till homosexuella bland undersköterskor och sjuksköterskor. Forskaren Gerd Röndahl har intervjuat vårdanställda om attityden till homosexuella och till hiv-infekterade.

En av de frågor som ställts i undersökningen lyder ”Om möjligheten fanns, skulle du vilja avstå att ge vård till en homosexuell?” Var tredje sköterska har svarat ”ja” på den frågan. 36 procent av sköterskorna vill helst slippa vårda homosexuella. Det som förhindrar dem att strunta i homosexuella patienter är lagen som förbjuder diskriminering.

Gerd Röndahl påpekar konsekvenserna av homofobiska värderingar bland vårdpersonal: ”Sköterskan kommer in med medicinen men sätter sig inte ner på sängkanten. Patienten får mindre psykosocialt stöd.” (AB 6/2-03)

Man tycker att undersköterskor och sjuksköterskor borde veta bättre. Har de inget lärt under sin utbildning? Tror de att hiv smittar via luften? Tror de kanske rentav att homosexualiteten är smittsam? Här behövs uppenbart upplysning; homomänniskor är inte farliga, alla har inte hiv och de som har hiv är inte ute efter att smitta sjuksköterskor. Att så många som var tredje sköterska vill avstå från att vårda homosexuella är inget annat än en skandal.

Något måste göras. Upplysning vore ett första steg. Fast i vissa fall kanske det inte räcker med upplysning. En och annan bland vårdpersonalen kan lida av så svår homofobi att de inte borde få jobba med människor. Dessa borde erbjudas omskolning.

De kunde kanske bli bankchefer eller något liknande. Och jag vet vilka som kunde ta deras plats som sjuksköterskor: mina kollegor i kassan på Sparbanken.

När chefen där försökte införa sin toalett-apartheid vägrade mina arbetskamrater konsekvent att följa hans dumma regler. Demonstrativt besökte de ömsom den ena toaletten, ömsom den andra. Och de uppmanade mig att göra detsamma.

Som en av dem sa ”Det är ingen skillnad på oss. Hetero eller homo – vi är alla människor.”

Lars Gårdfeldt (Präst)