ÅSIKT

Snälla riksdagen, sänk min lön!

HAR FÖR HÖG LÖN Maria Wetterstrand anser inte att respekten för riksdagen sitter i lönekuvertet – snarare finns det en risk att de höga arvodena minskar förståelsen mellan riksdagsledamöter och ekonomiskt utsatta.
Foto: URBAN ANDERSSON
HAR FÖR HÖG LÖN Maria Wetterstrand anser inte att respekten för riksdagen sitter i lönekuvertet – snarare finns det en risk att de höga arvodena minskar förståelsen mellan riksdagsledamöter och ekonomiskt utsatta.
DEBATT

Sänk riksdagsledamöternas löner! Det kräver miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Våra livsvillkor bör inte avvika så starkt från dem vi företräder, skriver hon på Aftonbladet Debatt.

Sverige, eller åtminstone statskassan, upplever sämre tider. Besparingar på 8,5 miljarder redovisades nyligen. Det skärs

i ersättningar för sjukskrivna, reglerna för arbetslösa skärps och ett antal efterlängtade reformer skjuts upp till senare år. Men för vissa känns inte de sämre tiderna alls. Vi riksdagsledamöter kan varje månad kvittera ut höga arvoden och få det mesta av våra kostnader betalda av skattebetalarna. Jag förstår om det känns provocerande.

Makten över våra löner lämnades för några år sedan till riksdagens arvodesnämnd. 1994 fick en ledamot av Sveriges riksdag cirka 26 000 kronor före skatt.

Nu får vi 43 200. Få andra yrken har fått en sådan löneökning. Till detta läggs en kostnadsersättning på 3 667 kronor och rätt till traktamente varje dag vi befinner oss på jobbet eller borta från vår bostadsort. Summa: cirka 50 000 kronor före skatt.

Högre arvoden sägs ge mer kompetenta ledamöter. Med det menas att även människor med relativt höga löner kan lockas till uppdraget. Jag satt visserligen inte i riksdagen 1994 men har svårt att tro att kvaliteten på ledamöterna har ökat så markant sedan dess.

Ett annat argument handlar om ökad respekt för riksdagen som institution. Om respekten sitter i lönekuvertet ger jag inte mycket för den. Jag vill ha respekt för det arbete jag lägger ner och arvodena är snarare ett hinder.

Jag menar att det finns starka argument för att i stället sänka arvodena.

Riksdagsledamöters livsvillkor bör inte avvika så starkt från dem vi företräder. Det finns risk att förståelsen för ekonomiskt utsatta successivt minskar. Ännu större risk är att förståelsen och respekten för riksdagsledamöter minskar, särskilt från dem som befinner sig i en utsatt ekonomisk situation.

Med dagens arvoden, kombinerat med förmån av gratis bostad i Stockholm, finns också risk att ledamöter stannar längre på uppdraget än de egentligen är motiverade till. Ingen ska sitta i riksdagen för arvodets skull och bara att misstanken därom finns hos många väljare är allvarligt.

I senaste valet valde 20 procent att inte rösta.

Ett ledamotskap av Sveriges riksdag bör vara ett uppdrag som innehas under en begränsad tid av livet. En miljöpartistisk rotationsprincip där ingen kan sitta mer än tre mandatperioder i följd skulle göra detta tydligt. Men jag tror att det behövs mer för att återupprätta förtroendet för politiker. Sänkta arvoden är en del i det.

Ta bort kostnadsersättningen på 3 667 kronor i månaden.

Den ska täcka utgifter med anledning av uppdraget som ledamot. Men resor, övernattningsbostad i Stockholm, hotell, telefon, datautrustning och mobil – allt är redan betalt från riksdagen, utom mobilens samtalskostnader. Den kan vi klara ändå.

Sänk arvodet med minst 10 000 kronor i månaden.

Även med denna sänkning skulle vi få ut drygt 20 000 kronor efter skatt. Det är ingen dålig lön. Särskilt inte när övriga levnadskostnader är betalda via diverse traktamenten och andra förmåner.

Skärp reglerna för ledamöter som lämnar sitt uppdrag.

Rätten till inkomstgaranti för tidigare ledamöter bör begränsas på samma sätt som för arbetslösa inom andra sektorer. Den som blir erbjuden annat jobb ska förlora sin inkomstgaranti om den inte tar jobbet.

Vissa förmåner som finns för att utjämna skillnader mellan ledamöter från olika landsändar är okej. Gratis resor underlättar kontakter med väljarna, även om jag förespråkar skärpt kontroll av principen om tåg i stället för flyg. Någon form av övernattningslägenhet i Stockholm för dem som kommer utifrån landet gör det enklare att fullgöra sitt uppdrag.

Bara genom att ta bort kostnadsersättningen skulle 15 miljoner om året av skattebetalarnas pengar kunna användas till något bättre. En sänkning av lönen på 10 000 skulle ge ytterligare 42 miljoner, därtill insparad arbetsgivaravgift på minst en tredjedel av den summan.

Samtidigt som riksdagsarvodena revideras borde det göras en översyn av förmåner och löneutveckling för höga tjäns-temän inom statlig förvaltning.

Det här är inte ett led i en kommunistisk jämlikhetssträvan där ingen tillåts tjäna mer än någon annan. Jag tror inte på ett sådant samhälle. Det är inte heller ett försök att vara puritan eller populistisk.

Egentligen är min åsikt inte heller motiverad av det sämre läget i statskassan. Jag och många andra gröna ledamöter har länge tyckt så här. Nu i nedskärningstider anser jag bestämt att det skulle vara smakligt om en del även drabbade oss riksdagsledamöter.

Så, snälla riksdagens arvodesnämnd, sänk min lön.

Maria Wetterstrand (Miljöpartiet de gröna)