ÅSIKT

Det behövs en abortkyrkogård på nätet

Det känns för jävligt att göra abort

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag har gjort abort inte bara en gång utan flera. Jag har två barn som inte finns. Dom fyller år för jag vet hur gamla dom är. Ett är åtta år och ett ska snart födas. Vad ska man göra när kondomen spricker eller när man skiter i den? Man blir gravid. Hela min kropp förändrades, men bara min inte hans.

Jag har gjort en kirurgisk och en medicinsk abort. Jag var rädd, liten och arg. Jag var så arg på en av killarna att jag kände att han inte förtjänade ens att få veta att jag blivit gravid med just honom. Dessutom att jag gjorde aborten på sjukhuset han föddes på kändes som en sjuk triumf. Men vad skulle jag vara arg på? Hans kuk? Mig själv? Aldrig. Nej, skyll inte på mig. Vi tjejer har inte ett större ansvar. Man skyddar sig tillsammans. En abort känns så abstrakt. Vad är det man tar bort egentligen? Ett ägg med en spermie i, en cell, en klump, ett barn, en grej, en möjlighet? Ja, en möjlighet, det kommer man ju inte ifrån.

Jag har gjort en abortkyrkogård på nätet. En plats för ett farväl från en mamma/pappa som inte kunde bli det just nu? Du själv får definiera vad det var, den där händelsen i ditt liv, dom där timmarna. Plötsligt är det över. Men något fattas, något man blev av med eller något som man kommer att sakna och tänka på.

Det känns för jävligt att göra abort. För jag tror inte att det var så bra för min kropp. Det gjorde ont, det blödde, det stack till i magen. Jag vågade inte göra några som helst hastiga rörelser.

Jag tycker inte om att göra ett ingrepp i min kropp, speciellt inte i mitt underliv. Det kändes bra när det var över, en lättnad. Jag överlevde, jag dog inte av smärtan eller narkosen. Så är man ensam igen med sin egen kropp.

Och det lär ju dröja innan man får träffa sina klumpar uppe i himlen. Jag vet att vi kommer att känna igen varandra på doften. Dessutom är ni inte ensamma, ni har ju varandra. Och ni lär ju få fler syskon fast i en annan form med armar och ben.

Jag är glad att det finns ett hejdå-forum, en abstrakt plats, er egen abortkyrkogård. Jag tycker att en kyrkogård är en fin plats men det låter läskigt när man säger ordet. Jag ser att det finns ett behov för flera har redan varit inne och skrivit jättefina farväl.

Joanna Rytel

www.abortkyrkogard.com