ÅSIKT

Varför får inte tjetjener stanna?

FÖRFÖLJDA Tjetjener flyr för sina liv, men i Sverige får de inte stanna. Ungefär 130 tjetjener har sökt asyl i Sverige och nästan alla som fått sina fall behandlade av Migrationsverket har fått avslag.
Foto: AP
FÖRFÖLJDA Tjetjener flyr för sina liv, men i Sverige får de inte stanna. Ungefär 130 tjetjener har sökt asyl i Sverige och nästan alla som fått sina fall behandlade av Migrationsverket har fått avslag.
DEBATT

Tjetjener förföljs i sitt hemland – och i resten av Ryssland. Trots det får de inte asyl i Sverige.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Vi försöker komma bort från ryska soldater, och myndigheterna tycker vi ska återvända till dem. Underlig logik, eller hur? skriver ärendenummer 09-584009/47, en tjetjensk flykting som väntar på besked från Utlänningsnämnden.

Rätten till asyl i Sverige är inte densamma för alla. Sämst lottade är flyktingar från Tjetjenien. Under de tre och ett halvt år som det andra tjetjenska kriget varat har ungefär 130 personer flytt till Sverige från Tjetjenien. Och nästan alla som fått sitt fall behandlat i första instans, Migrationsverket, har fått avslag, med undantag för några familjer med någon svårt sjuk medlem. Och nu lever de i en lång och plågsam väntan medan myndigheterna fattar beslut.

Flyktingar från Tjetjenien som sökt asyl i andra europeiska länder har redan i flertalet fall fått uppehållstillstånd, och för dem var väntetiden inte så outhärdligt lång.

Flyktingar från länder där det aldrig varit krig eller där kriget tagit slut sedan länge har fått uppehållstillstånd i Sverige. Då börjar man undra om det är behovet av asyl som avgör vem som får stanna eller om det är var man kommer ifrån.

Om du flytt från Tjetjenien för att undkomma utrensningar där folk försvinner spårlöst, bortrövanden efter vilka man får köpa tillbaka kroppen eller i bästa fall en sönderslagen människa, summariska avrättningar, tortyr och våldtäkt – då kanske du inte får uppehållstillstånd.

Men om du kommer från ett land där sådana saker inte förekommer i mardrömmar ens, men du är ung och har kommit för ”western life”, eller om du är familjeöverhuvud och har kommit för att dina barn ska få ett bättre liv, då kan du få stanna.

Svenska myndigheter erkänner att de övergrepp från de ryska ockupanternas sida som jag nämnt ovan förekommer i Tjetjenien. Men de avvisar tjetjener med hänvisning till att Tjetjenien är en del av Ryska Federationen, så att tjetjener kan söka skydd i en annan del av landet.

Migrationsmyndigheterna i andra europeiska länder vet också att Tjetjenien är en del av Ryssland. Men de vet något mer. De vet att personer av tjetjenskt ursprung förföljs i hela Ryska Federationen, inte bara av statliga organ utan på vardagsplanet. Annorlunda kan det inte heller vara.

I varje rysk stad bor människor som deltog i första eller andra tjetjenska kriget, vars son, bror eller far inte kom tillbaka. De som med egna ögon sett kamrater dö. Sådana människor bildar gäng, förenade av minnen och upplevelser, men framför allt av ett ursinnigt hat mot tjetjener.

Av ett sådant gäng dödades tränaren i fribrottning Sultan Asuchanov från staden Sjali. De band taggtråd om halsen på honom, fäste i dragkroken på en bil och släpade honom till döds. Han sökte asyl i den ryska staden Ufe men fick en plågsam död. Det är bara ett fall av många, jag berättar det för att visa hur det är.

Och nu rekommenderar svenska migrationsmyndigheter oss att återvända till en sådan situation. Vi försöker komma bort från ryska soldater, och myndigheterna tycker vi ska återvända till dem. Underlig logik, eller hur?

Läsaren undrar kanske varför jag och övriga tjetjener inte for till ett annat land? Jag svarar för egen del: För mig var valet begränsat. De som ordnade min och familjens flykt sa att de bara kunde ta mig till Sverige. Dessutom var jag då för tiden övertygad om att situationen för tjetjenska flyktingar i Sverige inte var sämre än i andra europeiska länder. Nu när vi redan sökt asyl i Sverige kan jag inte ångra mig och söka uppehållstillstånd i något annat land i Europa, för enligt Dublin-konventionen skickas vi då tillbaka till det land där vi först sökte asyl. På så sätt befinner sig tjetjenska flyktingar i Sverige i en icke avundsvärd situation. Det enda som återstår att hoppas på är att svenska migrationsmyndigheter ändrar sin politik gentemot tjetjenska flyktingar.

Jag förstår önskan hos svenska myndigheter att minska flyktingströmmen. Men 130 jämfört med de totalt 33 000 som kom förra året är försvinnande lite och påverkar inte flyktingsituationen i stort.

Asylsökande från Tjetjenien, ärendenummer 09-584009/47.

Skribenten vill vara anonym eftersom

han fruktar att hans familj kan utsättas

för repressalier i hemlandet.