ÅSIKT

Därför jobbar jag aldrig mer inom svensk äldrevård

DEBATT

Att vara anställd inom vården i Sverige innebär en tung arbetsbörda. Men behöver det vara så? I Danmark är situationen en annan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Personligen vill jag aldrig mer arbeta på ett svenskt ålderdomshem, skriver Maria Lundell, som här jämför sina erfarenheter från ett svenskt och ett danskt äldreboende.

Några jämförelser mellan Ekparken och Svendebjergshave, ett svenskt och ett danskt äldreboende, båda i kommunal regi. Uppgifterna är från 1999 respektive 2002.

1 Anställningstätheten

Ekparken har ungefär 48 äldreboende i huset.

Svendebjergshave har ungefär 44 boende.

På Svendebjergshave går det minst en anställd per boende. På Ekparken var det betydligt mindre personal per boende.

2 Läkarresurser

På Svendebjergshave hade varje boende egen husläkare som kunde kontaktas efter behov.

Ekparken i Göteborg hade 1999 en läkare till samtliga boende. Denna läkare hade avsatt 1,5 timmar i veckan för besök vid ålderdomshemmet.

3 Sjuksköterskeresurser

På Svendebjergshave i Hvidovre arbetade 6–7 sjuksköterskor.

På Ekparken arbetade en sjuksköterska deltid, 75 procent.

4 Kompetens i ledningen

På Svendebjergshave var ansvarig för verksamheten utbildad och erfaren sjuksköterska.

På Ekparken var ansvarig för verksamheten en före detta pedagog/förskollärare.

5 Arbetsdelning i personalen

På Svendebjergshave fanns förutom de många sjuksköterskorna, även undersköterskor (social- och sundhetsassistenter) och sjukvårdsbiträden i själva vård- och omsorgsarbetet.

Utanför vård- och omsorgsarbetet arbetar det dessutom annan personal som inte har med det dagliga vårdarbetet att göra. En personalansvarig som såg till att det hela tiden var full bemanning, 5–6 stycken kökspersonal, 3–4 städpersonal, vaktmästare, sjukgymnast, 3 aktivitetsansvariga och sist men inte minst en anställd med ansvar för klädvård.

På Ekparken skulle undersköterskor och sjukvårdsbiträden klara husets och de boendes alla vård- och omsorgsbehov, enbart med hjälp av ett kantinkök som dagligen levererade middagsmat, två sjukgymnaster som de delade med Ekmanska sjukhuset och husägarens vaktmästare.

6 Arbetsuppgifter

På Svendebjergshave skulle vårdpersonalen (här undersköterskor och sjukvårdsbiträden) tillse de boendes vård- och omsorgsbehov, aldrig något annat, med undantag från kvällspersonalens rengöring av disk efter kvällsmaten.

På Ekparken skulle vårdpersonalen ordna mat, vilket inkluderar beställning från matleverantören, laga frukost, ordna middag (med hjälp av matleveranser från kantinköket), koka kaffe, baka kakor till kaffet samt till sist ordna med dricka och varm kvällsmat.

Vid fester skulle vårdpersonalen sköta i stort sett all matlagning på egen hand. Plus diska efter varje måltid.

På Ekparken skulle vårdpersonalen själva ringa in personal vid sjukdom.

Vid de relativt få aktiviteter (fester, utflykter, bingo) som existerade skulle vårdpersonalen själva arrangera och ansvara för dessa.

Klädvård, städning och fönsterputs låg dessutom ovanpå matlagning och de dagliga vård- och omsorgsuppgifterna.

Vårdpersonalen hade dessutom budgetansvar och fick själva ansvaret för att sparbetingen drevs igenom på ett sätt som inte drabbade de boende, (vilket är en omöjlig uppgift).

7 Daglig arbetsledning

På det svenska ålderdomshemmet var personalen ansvariga för budget och för att det egna arbetet utfördes på ett bra sätt för de boende. Personalen var också ansvariga för upplärning av ny personal och vikarier.

I Danmark arbetade de många sjuksköterskorna i arbetsledande funktion, och var dessutom ansvariga för att vård och omsorg utfördes på ett korrekt sätt. Vid svår sjukdom arbetade sjuksköterskorna intensivt för att säkra att den sjuke fick rätt vård.

Denna uppbackning av kompetenta sjuksköterskeresurser vid extraordinära tillfällen saknades nästan helt vid det svenska ålderdomshemmet. Den enda sjuksköterskan hade en alltför tung arbetsbörda.

8 Lön

1999 fick jag 73 svenska kronor i timmen (som icke utbildad) vid normal arbetstid i Sverige.

2002 fick jag 98 danska kronor i timmen (som icke utbildad) vid normal arbetstid i Danmark. I svenska kronor blir det 118,48 kronor.

Skillnaden är 45,48 kronor per timme. Normal arbetsmånad är löneskillnaden cirka 6 700 kronor. Utanpå detta kommer skillnaden i tillägg vid obekväm arbetstid.

Jag har haft månader där jag tjänat dubbelt så mycket i Danmark som i Sverige, trots att jag i Sverige arbetade med arbetsledande funktion (som outbildad!) och med fler och varierande arbetsuppgifter.

Alltså är det stor skillnad på löner och arbetsförhållanden på svenska respektive danska ålderdomshem.

Varför det? En (bland många) förklaringar är fackföreningarnas och det socialdemokratiska partiets informella samarbete. En säker politisk karriär väntar lojala och trogna fackföreningsarbetare.

Det betyder att de fackföreningsarbetare som kan motivera sina kamrater på arbetsplatserna att gå med på arbetsgivarnas krav, är säkrade att få belöningar av det regerande socialdemokratiska partiet.

Att spara i den offentliga sektorn har varit en dygd de senaste årtiondena. Och att kunna motivera och genomdriva totalt absurda besparingar på ålderdomshemmen runt om i landet har setts som en säker väg till en politisk karriär.

Härav tyngden på de kommunalanställdas axlar idag. Att nu skylla de usla offentliga finanserna på sjukskrivningar i vården är att aska cigarren i huvudet på dem som möjliggjort nedrustningen av offentliga sektorn i Sverige.

Personligen vill jag aldrig mer arbeta på ett svenskt ålderdomshem, men hade gladeligen mottagit erbjudanden om sommararbete på Svendebjergshave i Hvidovre Kommune.

Maria Lundell , fd kommunalanställd