ÅSIKT

Matrix - en bild av patriarkatet

DEBATT

Maria-Pia Boëthius har sett Matrix Reloaded. Den handlar, precis som den första filmen, om patriarkatet. Eller kanske om journalister.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

- Det finns de som menar att agenterna är vi journalister, som försöker tvinga kvar människorna i maktens berättelser, skriver hon.

manlig massdyrkan Keanu Reeves som Neo i nya Matrix Reloaded som har svensk premiär i dag. "Massdyrkan av de manliga ledarna i Matrix är oroande, skriver journalisten Maria-Pia Boëthius.
Foto: warner bros
manlig massdyrkan Keanu Reeves som Neo i nya Matrix Reloaded som har svensk premiär i dag. "Massdyrkan av de manliga ledarna i Matrix är oroande, skriver journalisten Maria-Pia Boëthius.

Filmen Matrix blev en stor berättelse om vår tid när den kom 1999. Nyckelscenen är när Neo första gången möter Morpheus, som säger:

"Låt mig berätta varför du är här. Du är här för att du vet något. Du kan inte förklara vad. Men du känner det. Du har känt det hela livet" Det är den känslan som fört dig hit. Matrix finns överallt. Det omger oss. Till och med nu, i det här rummet" Det är den värld som dragits ner över dina ögon för att dölja sanningen.

- Vilken sanning?

- Att du är en slav. Att du som alla andra fötts till slaveri i ett fängelse du inte kan känna lukt eller smak av, inte kan beröra. Ett fängelse för ditt medvetande."

Som i alla mästerverk är det möjligt för betraktaren att själv tolka in vad hon eller han ser som Matrix: propagandavärlden, imperiet, mediefängelset, patriarkatet, konsumtionsslaveriet, masslögnerna upphöjda till dagens sanning, det globala ekonomiska bedrägeriet - eller allt sammantaget.

I Matrix blir vi kvar i kuvösen hela livet, utsugna på all mänsklig kraft medan livet vi tror oss leva är en gigantisk inbillningsvärld styrd av maskiner i gestalt av agenter i kostym och solglasögon. Miljoner och åter miljoner människor har tolkat Matrix inte som en sci-fi-värld utan som en ganska realistisk bild av vår tid. Morpheus och Neos och Trinitys fantastiska actionkamp går ut på att ta sig ur de maktens berättelser som ockuperar våra sinnen dygnet runt och hitta tillbaka till det egna människovarandet.

Matrix betyder matris, gjutform, modervävnad eller livmoder, vilket jag finner orättvist. Patrix vore ett bättre namn på den värld som dragits ner över våra ögon där grabbar hjärntvättas att tro att deras sex- och våldsfixering är biologi när det i själva verket handlar om en livslång indoktrinering i underkastelse under patriarkatet. Som en av grabbarna säger i filmen: Lycksalighet är att inte veta - ignorance is bliss!

Så det var med skräckblandad förväntan vi Matrixanhängare nåddes av budskapet att bröderna Larry och Andy Wachowski gått med på att göra två uppföljare till Matrix. Har de sålt ut? Givit vika för hoten från agenterna? Fallit för frestelserna från cybergubbar?

Efter att ha sett Matrix Reloaded skulle jag vilja påstå: Det är för tidigt att avgöra. När man reser sig ur biofåtöljen är det som att stiga ut ur en centrifug där man snurrat i två timmar. Berättelsen drunknar i de mest fantastiska kung fu-actionscener och biljakter som någonsin gjorts på film. Filmen slutar med en cliffhanger. I nästa film, premiär i november, kommer vi att få se den totala revolten mot Matrixväldet. Om "the end" vet vi ännu ingenting.

Reloaded inger både hopp och förtvivlan. Neo har utvecklats till en blandning av Messias och Stålmannen iklädd prästrock som ser ut att vara designad av Armani. Massdyrkan av de manliga ledarna är oroande. I Matrix var det Snövit-Trinity som kysste prinsen tillbaka till livet. I Reloaded återställs könsrollerna; Neo kysser tillbaka Trinity från döden. "Nu är vi kvitt". Av all action är det endast Trinity som får synliga skador; en misshandlad kvinnas ansikte. Neo fäller bara en blodsdroppe, som Törnrosa när hon stack sig på den onda fens slända. Till och med i Sion, den enda rest som finns kvar av vår värld, älskar Neo och Trinity i skenet av de där obligatoriska levande ljusen som ackompanjerar all amerikansk älskog på film. Morpheus säger "I had a dream" som Martin Luther King och det blir för mycket. Måtte inte allt sluta med att det bara var en dröm!

Men skeden är med - den som ser ut att böja sig. Och i ett rådslag, kopierat på Da Vincis "Nattvarden" är det en medelålders kvinna som sitter i högsätet. De vi trodde goda blir något annat. Och våldet är postvåld; det har också blivit något annat, konst, en kung fu-Wagneropera. Ett sätt att avväpna våldet? Att förpassa det till fantasivärlden och bara dit? Verkligheten kommer aldrig att kunna överträffa den datoranimerade tvekampen. Fantasin vann?

I världspressen såväl som i Sverige påstår man att filmen handlar om människans kamp mot de onda maskinerna. Det upprepas lika lydigt som när man köpte Pentagontricket "inbäddade journalister" i Irak. I själva verket handlar ju filmerna om att befria oss från maktens hjärntvätt.

Det finns de som menar att agenterna i Matrix är vi journalister, som med utbrett språkvåld försöker tvinga kvar människorna i maktens berättelser. Och i denna film är alla agenter en enda, som kan producera hur många kopior av sig själv som helst, precis som Silvio Berlusconi eller Rupert Murdoch kan producera hur många journalister som helst med en och samma åsikt: ägarens. Och om det finns någon värld som bröderna Wachowski till vilket pris som helst undviker att hamna i - så är det just i medievärlden. Ingen tycks ens ha en bild på dem!

Slutet på Matrixäventyret är en öppen fråga. Jag kommer aldrig att förlåta bröderna Wachowski om de låter cyberpatriarkatet ersättas med ett nygammalt "mänskligt" patriarkat (något sådant finns inte) med en stark manlig ledare och frälsare. I så fall är den masskopierande agent Smith ett självporträtt av regissörsbröderna.

Maria-Pia Boëthius , journalist och författare