ÅSIKT

Politiker spelar bort välfärden

1 av 3 | Foto: ulf höjer
strejkvakter Undersköterskorna Göta Larsson och Sanne Eriksson på väg att ställa sig på post som strejkvakter utanför Enköpings lasarett.
DEBATT

Landets kommunpolitiker gör allvarligt våld på vårt demokratiska system och spelar just nu ett högt spel med den svenska välfärdsmodellen som insats, skriver Ylva Thörn i dag när strejken är en månad gammal.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Arbetsgivarnas svala inställning till att ge Kommunals medlemmar bra och rättvisa löner riskerar att skada inte bara välfärden utan hela det demokratiska systemet.

Kommunals lönekamp är långsiktig. Den handlar inte bara om lönen 2003. Den handlar i lika hög grad om att politikerna måste gå från ord till handling för att åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män och rättvisa mellan arbetare och elit. Kommunal kräver att politikerna ska ta ansvar för det uppdrag som väljarna gett dem.

Valet 2002 gav ett tydligt uppdrag till Sveriges politiker: ”Se till att ordna välfärdstjänsterna nu och för framtiden. Hellre skattehöjningar än urholkad välfärd. Jämställdheten mellan kvinnor och män ska öka. Klyftan mellan arbetare och elit ska minskas.” När Kommunal nu är ute i strejk tar vi fajten för de utfästelser politikerna gav under valrörelsen. Och efter fyra veckors strejk stödjer fortfarande 84 procent av Sveriges befolkning Kommunals krav.

Kommunpolitikernas arbetsgivareorganisation Svenska Kommunförbundet tycks dock leva långt från sina väljares vardag. För en vecka sedan lät det så här: ”Utifrån de signaler vi får från landet känner vi egentligen inget tryck att vi måste göra upp om ett avtal snabbt.”

Vi ser nu arbetsgivarna göra gemensam sak med reaktionära krafter som vill vrida klockan tillbaka

Arbetsgivarna känner sig uppenbarligen inte stressade över att få till stånd ett avtal. De säger sig själva ha en positiv inställning till förhandlingar. Men bara positiv inställning leder inte till resultat. Glöm inte bort att arbetsgivarna inte har sagt ja till ett enda av medlarnas bud. Jag har inte, vare sig tidigare eller nu, nekat att förhandla. Arbetsgivarna blandar ihop min och Kommunals ovilja att gå med på deras låga bud med en ovilja att nå en lösning. Det enda arbetsgivarna själva har sagt ja till är deras eget bud som de lade i januari. Nivån i det budet låg under det avtal vi sade upp i oktober och skulle leda till en relativ löneförsämring för Kommunals medlemmar.

Man skulle kunna tänka sig att kommunpolitiker och landstingspolitiker använde all sin kreativitet åt att fullfölja det uppdrag som väljarna gett dem. Men i stället använder man stor kraft åt att försöka överpröva beslutet. Man vill nämligen inte höja lönerna för de lågavlönade kvinnojobben i den offentliga sektorn. Och man vill inte satsa in i framtiden så att kommuner och landsting ska ha möjlighet att rekrytera de nya medarbetare de behöver för att klara sitt uppdrag. Genom att inte följa beskedet från väljarna gör man allvarligt våld på vårt demokratiska system.

Vår lönekamp utmanar starka krafter. Vi utmanar i grunden sättet att se på mäns och kvinnors arbete.

Landets kommunpolitiker spelar just nu ett högt spel med hela den svenska välfärdsmodellen som insats. Om kommunerna inte kan rekrytera anställda krackelerar vårt välfärdssamhälle. De dåliga lönerna gör att både ungdomar som ska välja framtidsjobb och de som redan arbetar i den offentliga sektorn, vänder välfärdsjobben ryggen.

Kommunals medlemmar bär upp den svenska välfärden med sitt dagliga arbete. Det märks tydligt när de går i strejk. Dagis bara varannan dag. Skolkorridorer skräpar igen, idrottsrörelsen får ta paus och operationer ställs in. Samtidigt växer sopbergen.

Det är Kommunals medlemmar som först av alla märker när ansvar tas och när ansvarstagandet brister. Vi har en längre tid uppmanat politikerna att ta sitt ansvar för en fungerande välfärd. Redan för två år sedan genomförde vi en kongress på temat Ansvar och Kompetens. Vi bjöd in politiker på alla nivåer för att diskutera hur välfärdstjänsterna skulle kunna förbättras. Målet är att Kommunals medlemmar åter ska kunna göra sitt arbete med stolthet och ge service och omsorg till dem som behöver.

Kommunal vill att den offentliga sektorn ska möjliggöra ökad frihet och jämställdhet. Men då måste den erbjuda löner som det går att leva på, heltider och en arbetsmiljö som gör att de anställda orkar jobba ett helt arbetsliv ut.

Vi ser nu arbetsgivarna göra gemensam sak med reaktionära krafter som vill vrida klockan tillbaka när det gäller jämställdheten mellan män och kvinnor och mellan vanliga arbetare och elit. Det är tragiskt att se.

De försöker föra svenska folket bakom ljuset och hävdar på fullt allvar att det är städerskor, vaktmästare och ekonomibiträden som måste avstå när vårdpersonalens löner ska höjas med någon extra procent. Omfördelningen till vård och omsorg måste vi alla vara med att betala. Det säger sig svenska folket vara berett på, till och med om det skulle behövas skattehöjningar.

Kommunals lönekamp ger möjlighet för alla politiker att leva upp till det uppdrag som väljarna gett. Nu kan ni ta ansvar för jämställdheten, för vår välfärd, för landets tillväxt och för ökad rättvisa.

Ylva Thörn (ordförande i Svenska Kommunalarbetareförbundet)