ÅSIKT

Hurra för Kommunal - inte för kungen

DEBATT

Strejken är över. Men kampen är inte över, detta var bara ett första steg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

För nu måste samhället inse att principen "lön efter kön" inte är acceptabel. - Lönediskriminering är faktiskt förbjudet enligt FN-stadgan, skriver Gudrun Schyman på Aftonbladet debatt.

Fördömer lönediskrimineringen Vänsterns förra partiledare Gudrun Schyman skriver om kommunalstrejken och tycker att betydligt fler borde vara oroliga för konsekvenserna av en fortsatt lönediskriminering och en fortsatt underordning av kvinnor.
Foto: PETER KNOPP
Fördömer lönediskrimineringen Vänsterns förra partiledare Gudrun Schyman skriver om kommunalstrejken och tycker att betydligt fler borde vara oroliga för konsekvenserna av en fortsatt lönediskriminering och en fortsatt underordning av kvinnor.

Två steg framåt och ett steg bakåt. Så kanske man kan karakterisera den uppgörelse som Kommunal nu träffat med arbetsgivarna. "Vinnare "och "Förlorare" kommer naturligtvis nu att utkoras i kommentarer, men jag tror att det är viktigt att se vad strejken egentligen handlade om. Vad som var kärnan i de krav som fördes fram. Och hur reaktionerna var.

Vad vi kunde se var att i takt med att verkningarna av strejken ökade, så minskade stödet. Andra, manligt dominerade LO-förbund gick ut och talade om att det skulle bli katastrof för den konkurrensutsatta sektorn, om Kommunals krav gick igenom. LO-ledningen sa att man måste tänka på alla medlemmars rätt till högre lön och att Kommunals krav kunde äventyra förhandlings- och arbetsmarknadsläget. Och sällan har vi väl sett så många manliga företrädare för fack och arbetsgivare uttala sig om hur fel strejken var upplagd. Man skulle ha gjort på andra sätt, mer i början, inte "duttat", haft en bättre strategi, osv.

Alltså - samhällsekonomin, lönebildningen och på sikt hela välfärden var hotad. Och dessutom gjorde man på fel sätt. Kommunal var klantiga, helst enkelt!

För mig låter det där bekant. Fel fråga vid fel tidpunkt och på fel sätt. Så låter det ofta från en oförstående och ovillig omgivning, när kvinnor tar strid för sina rättigheter. För det var ju faktiskt det som var kärnan i strejken. Att man fått nog! Att man inte längre tänker acceptera att så många kvinnor är FEL-avlönade.

Vad vi ska fråga oss är naturligtvis vem det är som har bestämt att det ska vara mindre värt att lägga gamla än att lägga asfalt. Eller att det ska vara mindre värt att byta blöjor än att byta maskindelar? Eller att vård av sjuka ska vara mindre värt än vård av fastigheter?

Om man går igenom befintlig lönestatistik, från alla arbetsmarknadens områden, så är det tydligt att vi har en lönesättning som ger lön efter kön. Kvinnors arbete och kunskaper värderas lägre, helt enkelt. Inom de kraftigt kvinnodominerade områdena, både privata och offentliga, är det här särskilt tydligt. Skillnaden mellan ingångslönen i vården och ingångslönen inom industrin är ungefär 3 000 kronor i månaden. Det här ville Kommunal ändra på genom att som ett första steg höja ingångslönerna och dessutom ge 5 procent påslag till vård- och omsorgspersonal. Ett första steg i den utjämning av lönerna som är nödvändig, om vi menar allvar med att vi inte vill medverka till lönediskriminering.

För det är det det handlar om. Osakliga löneskillnader som bygger på en djupt rotad föreställning om att kvinnor är mindre värda, och då är också det arbete vi utför mindre värt. Och en föreställning om att män är familjeförsörjare, med större ekonomiskt ansvar. År 2003!

I arbetsgivarnas huvuden lever detta föråldrade synsätt fortfarande kvar! Trots att det inte finns någon som helst verklighetsgrund! Vid anställningsintervjuer får kvinnor frågor om planer på barn. Aldrig män. År 2003!

Fördomar har länge nog tillåtits vara stabila byggstenar i utvecklingen av samhällets välfärd. Kvinnor har betraktats som någon form av "konjunkturdragspel". Ut och jobba för låg lön när det "behövs" för samhällsekonomin, hem och jobba gratis när vi inte "har råd"!

Det är faktiskt pinsamt att behöva konstatera att vi i Sverige, i detta jämlikhetens förlovade land, har en välfärdssektor som bygger på en patriarkal ordning, med lönediskriminering som konsekvens. Det är förbjudet enligt FN-stadgan. Där står det att det är en mänsklig rättighet att slippa utsättas för diskriminering.

Det var det här som strejken handlade om. Och det var det här som kommentarerna handlade om. De om "fel fråga vid fel tidpunkt på fel sätt". I stället för att vara oroliga för de samhällsekonomiska konsekvenserna av rättvisa löner, så borde betydligt fler vara oroliga för konsekvenserna av en fortsatt lönediskriminering och en fortsatt underordning av kvinnor. Om halva befolkningen hålls tillbaka fungerar inte demokratin och då fungerar inte samhället heller. Kommunals strejk visade det klart.

Det var ett första, viktigt steg. Nu måste vi bli fler, som vågar mer. Fler som kräver en fungerade demokrati med respekt för mänskliga rättigheter. Människovärdet kräver sina manifestationer. Ett gyllene tillfälle har vi den 6 juni, på Sveriges nationaldag. Då kan vi hurra för Kommunal i stället för kungen!

Gudrun Schyman