ÅSIKT

P3 skjuter över målet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Pia Kalischer är nervös (Aftonbladet Debatt 25 juni). Givetvis håller hon därför sin arroganta Sveriges Radio-fana högt. Jag borde, enligt hennes sätt att argumentera, vara glad att någon så högt uppsatt byråkrat från SR i Stockholm tar sig tid och bemödar sig med att svara en författardräng från Göteborg. Tack Pia.

Jag antar att allting sett annorlunda ut om jag bott på Söder och varit en del av kotteriet.

Det är märkligt hur Kalischer i sin artikel inte en enda gång tar avstånd från de kommersiella kanalerna, utan i stället så surt och hårt hon kan, angriper undertecknad. Som om jag och alla de som håller med mig vore problemet, och inte det faktum att P3 är på väg åt helvete.

Pia Kalischer är så upprörd att hon skjuter högt, högt över målet. Om hon överhuvudtaget siktar. Hon är som kungen på älgjakt. Hon siktar dit hon blivit tillsagd att sikta.

”Påståendet att P3:s musikredaktörer ängsligt kopierar den kommersiella radions musikformat är skitprat” skriver Kalischer. Jag har aldrig skrivit något sådant. Ej heller påstått något åt det hållet. Däremot har jag, med rätta, kunnat konstatera att P3 de fyra senaste åren i ord och ton börjat låta allt mer som de kommersiella kanalerna. Det är en väldig skillnad mot att ”ängsligt kopiera”.

Jag håller gladeligen med om att jag har en, som Kalischer skriver, ”stenkonservativ, fördömande syn på vad populärmusik bör bara”. Jag vet nu inte hur Kalischer kan veta vilken musiksmak jag har, eftersom jag aldrig träffat henne och aldrig brytt mig om att träffa henne. Men okej då.

Bara för Er: Jag älskar The Sisters Of Mercy. Det gör mig antagligen till ”stenkonservativ”. Man kan undra vad Pia Kalischer tror att hon tjänar på att klanka på min trötta musiksmak. Mer poäng hos de rättrogna kanske?

Jag skrev i min artikel bara sådant som jag hör ifrån människor jag träffar när jag är ute och läser ur mina böcker (varje gång och alltid: varför har P3 blivit så dålig, trots att den kunnat vara så bra?) och det borde ligga i Kalischers intresse att bry sig om det i stället för att försöka lista ut vilken musik jag lyssnar på!

Med det interna, klibbiga käbb-let som alltid kännetecknar företag med bristande insyn hävdar hon att jag vill ”utesluta lyssnargrupper som enligt mig har fel musiksmak”. Suck!

Om det nu är någon som utesluter dem och om det nu är någon som utesluter alla dem som febrilt letar efter festivalmusik och alla dem som längtar efter ett annorlunda och originellt uttryck och hatar idioti och reklam, så är det Pia Kalischer och hennes kollegor. Kalischer retar sig också på att jag kallar mig författare på tre ställen i min artikel.

Jag ber om ursäkt.

Själv skriver Pia Kalischer ”P3” på elva (11!) ställen.

Marcus Birro (författare 4!)