ÅSIKT

Persson, låt inte USA ”befria” Iran

DEBATT

En snedskjutande cowboy från Texas har ingen aning om vad en familj i Teheran vill. Göran Persson har nu chansen att visa att Sverige inte blivit ännu ett nyfascistiskt EU-land genom att sätta sig emot en yttre inblandning i Iran, skriver Navid Modiri, ung student med två hemländer i hjärtat.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Under de senaste dygnen har jag inte sovit gott. Inte gott alls faktiskt. Hela tiden har jag haft i åtanke vad som händer i mitt ena hemland, Iran.

Själv har jag bott i Sverige i arton år och räknar även det som mitt. Men när det blir så oroligt som det är nu, när grytan börjar koka så febrilt händer det någonting inom mig: jag blir mer iranier än svensk. Det är som under hockey-VM när alla plötsligt blir patrioter. Skillnaden är att jag nu sitter utan flaggor eller hejaklacksramsor; jag sitter med en klump i magen, en oro för vad som kommer att hända.

Regimen i Iran har nu styrt i flera år och det har under den perioden utbrutit flertalet protester och demonstrationer mot det styret. Oftast har det varit vänsterintellektuella och studenter som har satt sig upp mot statsmakten. Men det läge som världen befinner sig i i dag, med efterskalv från både 11 september och Irakkriget, gör att det blir extra känsligt när det uppdagas att studenterna åter har begett sig ut på gator och torg.

Tidigare har USA med president Bush i spetsen anklagat Iran för att ha tillgång till diverse massförstörelsevapen och hotat med att de ”ska lära sig en läxa av det som hände med Irak och frivilligt lämna över vapnen”. President Bush har även hävdat att han ska ”befria” Iran från terroristerna precis som han ”befriade” Irak.

Iran har tillbakavisat anklagelserna om massförstörelsevapen och rätt och slätt talat om för USA att de inte ska lägga sig i nationella angelägenheter. Värt att nämna är även den dubbelmoral och trippelmoral som frodas i Vita huset när det land som själva har kärnvapen och massförstörelsevapen i stora mängder överhuvudtaget har mage att anklaga andra.

Under perioden som USA sprängde sig in i Irak läste jag flertalet artiklar skrivna av exilirakier som var glada över att de äntligen skulle bli av med Saddam Hussein och hans män, att de hade väntat på det här. De var glada över att USA skulle befria dem. Jag blev mycket rädd.

Jag vill som vilken iranier som helst, i exil eller i hemlandet, att landet ska styras av kompetent manskap och att medborgarna ska vara nöjda och leva i en demokrati. Jag lider och våndas på avstånd med mina bröder och systrar som nu slåss på gatorna. Men fan heller att jag ser USA ”rädda” landet.

Först och främst så kan man se tillbaka på historien och se till fakta. Vid varje tillfälle som USA har gått in i ett land, givetvis av eget intresse eftersom de aldrig skulle göra någonting bara av godhet, så har det slutat i katastrof. Om jag minns rätt så var det med USA:s hjälp som talibanerna i Afghanistan kom till makten. Så även Saddam Hussein i Irak. Notera att detta är de länder som USA på senare tid varit mycket angelägna att rensa från ”terrorister”, makthavare som de, med underrättelsetjänst och militär hjälpt att tillsätta. Faller logiken någonstans? Överallt!

Andra orsaken till att jag inte vill att USA, eller något annat land för den delen, går in och startar eller stödjer ett uppror är att folket måste klara sig själva. Det är iranierna i Iran, och till viss del vi bosatta i utlandet, som ska visa missnöje om sådant finns och själva se till att makthavarna byts ut. Det går inte att tvinga fram demokrati. Demokrati ska födas, inte forceras fram.

Under de senaste dagarna har jag läst tidningar, lyssnat på svenska och iranska radiokanaler: allt tyder på att någonting snart kommer att hända. Det är kravaller och demonstrationer överallt i hela landet. Det som måste göras utifrån är att förhindra USA och andra länder från att sticka in näsan där den inte hör hemma.

Göran Persson och hans hantlangare till regeringsmedlemmar kan visa att Sverige inte blivit ännu ett nyfascistiskt EU-land genom att sätta sig emot en yttre inblandning i Iran. Den svenska regeringen har nu en chans att kanske inte gottgöra för misstagen under Irakkatastrofen men se till att absolut inte göra om samma misstag.

Jag tänker demonstrera, skriva debattartiklar och göra allt vad jag kan för att se till att det blir så.

Om det ska hända någonting i Iran så måste det ske på folkets villkor.

En snedskjutande cowboy från Texas har ingen aning om vad en iransk familj i Teheran vill.

Navid Modiri (student på skrivarlinje)