ÅSIKT

Därför ändrade jag mig om EMU

DEBATT

Christian Gergils var från början mot EMU. Han började till och med skriva en EMU-kritisk bok. Men under arbetets gång insåg han att något inte stämde. Argumenten gick inte ihop. Han ändrade sig.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Euron står för det positiva inom EU; för öppenheten, för människors och företags möjligheter att handla och röra sig fritt över en hel kontinent, skriver han.

Det har spritts en uppfattning i nyliberala kretsar, en trend kan man säga, att om man är riktigt ”renlärig”, så ska man vara mot euron.

Jag förstår det mycket väl, för jag tänkte själv så från början: EU står för så mycket idiotiskt, som jordbruksstöd, byråkrati och handelshinder mot omvärlden, att det kändes helt fel att gå ännu djupare in i det där. Detta var min ryggmärgsreflex.

Men i våras blev jag kontaktad av Mattias Svensson på den borgerliga nejsidan, Medborgare mot EMU, som ville att jag skulle skriva en debattbok mot euron. Men det blev ingen bok, för ju mer jag satte mig in i frågan, desto mer övertygad blev jag om att min inledande slutsats var fel.

Detta med euron är ju den positiva biten av EU-samarbetet; att öppna gränser för handel och människor. Det är dessutom en fantastisk möjlighet att vrida Sveriges utveckling i rätt riktning.

Att handeln ökar med en gemensam valuta är självklart. Vi kommer att få in ny konkurrens, arbetskraft och billiga varor från våra fattigaste grannländer som Polen, Estland, Lettland och Litauen. Detta kommer att gynna både dem och oss.

Euron är antinationalistisk! Målet för oss liberaler måste vara att i praktiken försöka göra människor till internationalister och släppa den här hämmande och navelskådande synen på ”oss” som något särskilt och definierbart som ska vara avskilt. En nationell valuta betyder, rent psykologiskt, mycket mer för nationalistiska tankegångar än vad gränser gör. I alla fall i dag, när gränserna är rätt öppna.

Att få bort den svenska kronan har ett stort egenvärde för oss som vill motarbeta nationalismen och inskränktheten i praktiken.

Ett av huvudargumenten för ett nej är att vi ska ha kvar en egen valuta så att den kan ”flyta” upp och ner mot omvärldens valutor. Det är inte en liberal syn på pengar och valuta som företeelse. Målet borde vara att betalningsmedlet är så stabilt som möjligt, som tanken var med den gamla guldmyntfoten – där valutan verkligen var inväxlingsbar mot en på förhand bestämd vikt i guld. Nu är inte guldet något fungerande ideal, men euron är ett bättre försök att skapa en sådan beständighet än vad den svenska kronan är.

Utifrån liberal synvinkel är EMU:s krav på sunda statsfinanser och en bra politik för företagande och välstånd något vi ska bejaka. Att politiker inte får konsumera framtida generationers inkomster borde vara en självklarhet. Konvergenskraven är ett litet men viktigt steg i rätt riktning.

Att den skatteälskande vänstern av de här skälen ogillar EMU är fullkomligt logiskt. Däremot kan jag inte förstå varför nyliberaler skulle göra det. (Mer än som ett slags ställföreträdande protest mot det som är dåligt i EU, men det är i så fall feltänkt).

Att de nya medlemsländerna nu välkomnas i EU har förändrat mycket. Det betyder att Europas fattigaste länder nu släpps in i gemenskapen, vilket visar att de protektionistiska strömningarna inom EU har fått stå tillbaka. Och för bara några veckor sedan bestämde handelsministermötet i Italien att börja öppna den inre marknaden för Mellanöstern och Nordafrika!

I det perspektivet kan vi inte längre fortsätta att hävda att EU bara är en rikemans-klubb och håller på att utvecklas mot ett ”Fortress Europe”.

Visst är det mycket som är fel i EU. Jag tycker att vi ska protestera allt vi kan mot jordbrukssubventioner, byråkrati, tokiga företagsstöd, handelshinder mot Asien och så vidare.

Men euron har ju ingenting med detta att göra! Euron står för det positiva inom EU; för öppenheten, för människors och företags möjligheter att handla och röra sig fritt över en hel kontinent.

Att rösta mot euron för att det finns tokigheter inom andra delar av EU-projektet är inte som att skjuta sig i foten. Det är som att skjuta sig i huvudet för att det värker i tån!

Ja, ni får ursäkta retoriken här. Men det är faktiskt så jag känner.

Vi har möjlighet att öppna upp Sverige för nya värderingar, tankar, kulturer och synsätt. Rent mentalt är det här med en gemensam valuta något stort. Det är en praktisk händelse som skulle kunna tydliggöra att den här nationen och det geografiska område vi kallar Sverige är mer en mental låsning än något som egentligen borde ha betydelse och begränsa våra tankar och vårt utbyte.

Sverige behöver öppna fönstret och väd-ra. En gemensam valuta med hela Europa och flera av de gamla kommunistländerna är en fantastisk möjlighet.

När våra till nyligen av Sovjetunionen ockuperade grannländer vill vara med och dela valuta och öppna gränserna förbehållslöst gentemot oss, då kan jag inte förlika mig med tanken att vi ska säga nej och stå utanför.

Internationalism, öppenhet, handel och utbyte gynnas i praktiken av om vi inför en gemensam valuta över nästan hela kontinenten. De dåliga delarna av EU-projektet får inte överskugga detta.

Christian Gergils , f d redaktör för tidningen Nyliberalen , Grundade det nyliberala nätverket Frihetsfronten i början av 90-talet