ÅSIKT

Sverige vägrar erkänna vår kärlek

inte tillräckligt kära? Olesya Arnautova, Kjell Berglund och Natalya Arnautouva får inte stanna i Sverige. ”Mitt hemland Sverige har vägrat acceptera min hustru Natalya och min dotter Olesya och vill kasta ut dem ur landet” skriver Kjell Berglund.
inte tillräckligt kära? Olesya Arnautova, Kjell Berglund och Natalya Arnautouva får inte stanna i Sverige. ”Mitt hemland Sverige har vägrat acceptera min hustru Natalya och min dotter Olesya och vill kasta ut dem ur landet” skriver Kjell Berglund.
DEBATT

Kjell Berglund älskar sin fru Natalya och hennes dotter Olesya – men det tror inte Utlänningsnämnden på. De tycker inte att Natlya har tillräcklig anknytning till Sverige. Nu riskerar de att utlämnas. Men det tänker inte Kjell Berglund acceptera.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Jag och min familj har beslutat att söka asyl eller uppehållstillstånd i USA, Kanada eller Australien.

Den 7 november 2002 ingick jag äktenskap med Natalya Arnautova som tillsammans med sin dotter Olesya kom till Sverige i början av maj ifjol på sin flykt från Uzbekistan.

Men det skulle jag enligt Migrationsverket och Utlänningsnämnden aldrig ha gjort. Min hustru har i all förtrolighet fått veta att ett äktenskap med t ex en tysk, fransman, spanjor, italienare eller annan schengeneuropé bosatt i Sverige, hade varit en alldeles utmärkt anledning för Migrationsverket/Utlänningsnämnden att bevilja henne och dottern uppehållstillstånd i Sverige. Men hon och dottern gjorde det tragiska misstaget att träffa och fatta tycke för en infödd svensk/svensk medborgare.

I klartext skriver Utlänningsnämnden: ”Den av Natalya Arnautova åberopade anknytningen är inte av sådant slag att det finns anledning avstå från att tillämpa Dublinkonventionens återtaganderegler.”

Det betyder att mina älskade Natalya och Olesya ska avvisas från Sverige till ett främmande land, nämligen Grekland, där de ifjol tvangs mellanlanda på sin flykt till Sverige.

Om inte ett äktenskap räcker – vad är då en giltig anknytning till Sverige? Ska man vara gift med kungen? Är det förbjudet för en yngre kvinna att gifta sig med en pensionär? Får svenskar alls gifta sig med utomeuropeiska asylsökande? Måste en asylsökande vara sexuellt avvikande för att få stanna i Sverige? Vad krävs för slags mirakel för att det ska finnas anledning ”avstå från att tillämpa Dublinkonventionens återtagandregler”? När Dublinkonventionen som sådan lämnar utrymme för att handlägga ärendet här i konungariket Sverige: konventionens artikel 3, punkt 4, säger nämligen att Sverige kan överta hela ärendet om bara den goda viljan finns.

Jag skäms över Sverige! Ty vi har hittills inte sett röken av någon som helst god vilja från migrationsmyndigheternas sida. Det här avvisningsbeslutet är långt ifrån det värsta Migrationsverket/Utlänningsnämnden gjort sig skyldiga till, men eftersom frågan berör mig personligen så djupt och gör vår familj så himla illa, måste jag säga som det är: Det finns stunder då man med särskild skärpa inser att den här världen styrs med minsta tänkbara klokskap och i total avsaknad av allt sunt förnuft. Dessa och andra myndigheter fattar beslut vars konsekvenser de inte har den minsta aning om, alternativt anser sig fullständigt kunna strunta i.

Ofta är Migrationsverkets och Utlänningsnämndens beslut så totalt förnuftsvidriga, hårresande och omänskliga att man knappt tror det är sant, att myndigheter i denna s k civiliserade värld alls kan fatta dylika beslut utan att storkna av sina egna floskler.

Hur många omänskliga, förnuftsvidriga, ja, rent av rättsvidriga beslut har inte under årens lopp fattats av Migrationsverket, beslut som sanktionerats av Utlänningsnämnden och därefter varken kan eller får överklagas? Hur många människors liv har inte slagits i spillror p g a deras beslut? Hur många familjer har inte splittrats som följd av besluten? Hur många människor av kött och blod har inte drabbats av psykisk och fysisk ohälsa genom en omänsklig byråkratis agerande? Hur många spårlösa försvinnanden och förlorade människoliv har inte Migrationsverket/Utlänningsnämnden direkt och indirekt på sina samveten?

Jag skäms så fruktansvärt över Sverige – den tidigare så högt skattade frihetens stamort på jorden – att jag och min familj tagit det gemensamma beslutet att begära asyl/uppehållstillstånd i USA, Kanada eller Australien, länder som trots alla sina perversiteter fortfarande tar emot nödställda utvandrare.

Mitt hemland Sverige har vägrat acceptera min hustru Natalya och min dotter Olesya och vill kasta ut dem ur landet. Mitt hemland Sverige föredrar istället att förbehållslöst delta i byggandet av fästningen Europa mot alla icke önskvärda asylsökande. Mitt hemland Sverige vägrar acceptera att vi bildat familj, vägrar erkänna vår kärlek som grund för vår familjs fortsatta vistelse i detta land.

Men vi å vår sida vägrar låta Migrationsverket/Utlänningsnämnden splittra vår familj och slå våra liv i spillror.

Nu räcker det med svenska myndigheters förnedrande attityder och förolämpningar mot vår familj! Därför har vi tagit det drastiska beslutet att tillsammans ansöka om asyl i ett främmande land.

I vår asylansökan kommer vi att ange skälen: Etnisk diskriminering (riktad såväl mot svenskar som ryssar); åldersdiskriminering (att myndigheter bara ser en stor ålderskillnad mellan mig och Natalya); kärleksdiskriminering (att myndigheter anser sig ha rätt att avgöra om människor gifter sig av kärlek eller ej); flagranta brott mot alla lagar och all vedertagen praxis om skydd av familjerätten; flagranta brott mot FN:s Barnkonvention om skydd av barns rättigheter; samt att Natalya och Olesya konsekvent förvägrats en individuell prövning av sitt ärende och en verklig motivering av myndighetsbesluten. Ja, de facto kränker Migrationsverket/Utlänningsnämnden ännu fler mänskliga fri- och rättigheter, rättigheter Sverige i vanliga fall säger sig gå i spetsen för.

Ett hjärtinnerligt tack till alla som stött oss denna svåra tid!

Mejla!

Kjell Berglund , pensionär