ÅSIKT

Stäng in maten så kräks vi mindre

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är mycket floskler och felaktigheter i Christian Gergils plädering för att man som liberal ska rösta för en ekonomisk och monetär union. Det grundläggande felet är att förstora de små förenklingsvinster som görs när man ersätter många penningpolitiska monopol med ett enda stort monopol. Om de förenklingsvinsterna var betydande för handel, tillväxt och rörlighet skulle stora länder alltid vara rikare och friare än små, men det är ofta tvärtom.

Det andra misstaget är att blunda för att EMU är ett politiskt projekt snarare än en del av den inre marknaden. De ledande EMU-länderna är sämst på att införa den inre marknadens fyra friheter. Arbetet för att öka rörligheten för människor, kapital, varor och tjänster leds av de självständiga länderna Sverige, Storbritannien och Danmark.

Dessa tre länder är också de pådrivande i liberaliseringar mot omvärlden, medan de stora EMU-länderna driver en inåtblickande centralisering av politiska befogenheter. Öppenheten mot omvärlden och utvecklandet av de fyra friheterna i EU står alltså i omvänd relation till EMU-projektet.

Ytterligare en felbedömning är att tro att vi skulle få ett stabilare betalningsmedel och bättre statsfinanser med EMU. Svensk penningpolitik rankas av Fraser Institute som den friaste i världen, friare än politiken i samtliga EMU-länder när man mäter exempelvis låg och stabil inflation. Riksbanken håller sitt inflationsmål, medan ECB misslyckats med att hålla sitt. Likaså är det Sverige som klarar kraven på sunda statsfinanser, medan allt fler EMU-länder bryter mot reglerna. Vi får alltså sämre och ofriare penningpolitik av att byta till euro.

Den som vill bekämpa nationalismen genom att införa euron lär hamna ur askan i elden. EU-valutan, liksom EU-hymnen och EU-flaggan, är EU-nationalistiska symboler som ogenerat och målmedvetet blandas samman med de politiska institutionerna. Detta för att skapa lojalitetsband, inte mellan folk och över gränser, utan till de politiska institutionerna i Bryssel. I Sverige finns tvärtom en strikt separation av nationalsymboler och politik. Det torde vara uppenbart vilken politisk institution som har högst benägenhet att använda nationssymboler för att skapa lojalitet till den politiska överheten. Ska vi verkligen ge dem ytterligare en symbol att missbruka i detta syfte?

Mattias Svensson

Medborgare mot EMU