ÅSIKT

Fria sprutbyten räddade mitt liv

RENA SPRUTOR? Enligt Carsten Ekström, själv drogfri sedan nio år, är fritt sprutbyte bra för både narkomaner och för samhället. ”Det handlar om att stötta en redan utsatt grupp” skriver han.
Foto: AFTONBLADET BILD
RENA SPRUTOR? Enligt Carsten Ekström, själv drogfri sedan nio år, är fritt sprutbyte bra för både narkomaner och för samhället. ”Det handlar om att stötta en redan utsatt grupp” skriver han.
DEBATT

I höst kommer folkhälsominister Morgan Johansson att lägga förslag om fritt sprutbyte för narkomaner i hela Sverige. Förslaget är kontroversiellt – många anser att det skulle uppmuntra folk att injicera droger.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men Carsten Ekström, som själv blev fri från heroin tack vare sprutbytesprogrammet i Malmö, har svårt att förstå kritiken.

– Sprutbytet är bra för både narkomanerna och samhället, skriver han.

Jag heter Carsten Ekström och är drogfri narkoman. I dag är jag 43 år och drogfri sedan snart nio år tillbaka. Bakom mig har jag ett drogmissbruk under ca 20 år, framför allt av heroin.

Jag kommer ihåg tiden före sprutbytesprogrammet i Malmö. Då var det vanligt att dela spruta med andra narkomaner. En spruta kunde användas upp till 40 gånger. För varje gång sprutan kokades, blev den trögare. Risken för infektioner och så kallad ”punka” på venen var stor och vanlig. Rädslan för hiv/aids var också påtaglig. Men något test gjorde jag inte, då jag inte levde ett liv som innebar att jag var förmögen att beställa tid hos läkare. Verktyg, det vill säga sprutor, gick att köpa i Köpenhamn på apotek, men risken var stor att dessa skulle beslagtas av tullen. Som missbrukare blev jag oftast stoppad och kontrollerad vid gränsen. Förbrukade sprutor slängdes i till exempel papperskorgar eller helt enkelt där de tog slut

.

Genom andra missbrukare fick jag veta att sprutbytet hade startat. För att få sprutor var jag tvungen att testa mig för hiv och hepatit och lämna tillbaka använda sprutor. Jag fick hjälp med infektioner och min hälsa kunde kontrolleras på ett annat sätt än tidigare.

Vid tillfällen när jag misshandlats på grund av en obetald skuld kunde jag gå till sprutbytet och bli omplåstrad och slippa infektioner. Hade inte sprutbytet funnits hade jag inte uppsökt sjukvården. Genom sprutbytet kunde jag som narkoman också få veta när det fanns ovanligt starkt heroin eller defekt heroin i omlopp. Dessutom blev jag uppmanad att ta det försiktigt då någon ej namngiven narkoman var hiv-positiv och delade sprutor, eller när det fanns gulsotsepidemier med mera. Få narkomaner i Malmö har smittats med hiv och inga av mina närmare vänner.

Genom sprutbytets personal fick jag också hjälp med vårdkontakter: socialtjänsten, behandlingshem, frivården. Kuratorn och läkaren på sprutbytet hjälpte mig i kontakterna till en behandling i tolvstegsprogram i Sverige, och sedan till vård på Dianova utomlands, vilket ledde till att jag började mitt drogfria liv.

Många kritiker menar att jag och andra missbrukare hade slutat missbruka tidigare om inte sprutbytet hade funnits. Jag har svårt att både logiskt och känslomässigt förstå detta.

Beroendet – eller sjukdomen som jag kallar det – narkomani är så stark att missbrukaren utsätter sig för ”farliga” saker: till exempel drogen i sig, kriminalitet, infektioner, överdoser med mera.

Ändå fortsätter missbruket. Att sluta använda droger är en process. För de allra flesta tar det några år att komma till vändpunkten och för det krävs insikt, beslut och mod. Många kommer aldrig dit utan dör på vägen. Jag är tacksam för att jag i dag är drogfri, att jag lever och att jag inte är hiv-positiv eller har fått andra allvarliga fysiska men av missbruket. Jag anser att även aktiva narkomaner har rätt till sjukhusvård och hjälp. Sprutbytet blir en naturlig plats för att söka hjälp för narkomanerna och de flesta vågar komma dit. Och andra människor slipper påtända narkomaner i väntrum till exempel.

Narkotika och narkomaner har alltid skapat debatt, sannolikt utifrån andra människors rädslor, okunskap och fördomar. Som jag ser det är sprutbytet bra för både narkomanerna och samhället. Ett gott samhälle tar hand om alla, genom sprutbytet slipper andra människor komma i kontakt med slängda, använda sprutor och så vidare. Samhället får också bättre kontroll över det tunga missbruket genom sprutbytet. Dessutom får man bättre kontroll över spridning av hiv, hepatit och andra infektioner. Narkomanerna får hjälp med testning av till exempel hiv och hepatit, infektioner, lite sjukvård, vårdkontakter och så vidare.

Framför allt handlar sprutbytet om moral – att våga stötta en redan utsatt och marginaliserad grupp – så att sprutnarkomanerna i så liten utsträckning som möjligt smittas av hiv, och så att de en dag kan komma igenom friska på andra sidan i livet. Det modet är ett gott tecken på ett demokratiskt och civiliserat samhälle.

Carsten Ekström (drogfri narkoman och ordförande i stiftelsen Comesta)