ÅSIKT

Ni slarvar med fakta, nej- sägare

1 av 2 | Foto: ULF HÖJER
Göran Färm.
DEBATT

De fem nej-sägare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

som skriver i Aftonbladet den 14 augusti slarvar med fakta.

1 Jag vet att det tillhör nej-sidans mytbildning att EMU kom till som en krass maktkompromiss mellan tyskar och fransmän. Möjligen kan man hävda att Kohls och Mitterrands uppgörelse var skälet till att EMU-beslutet kom just vid denna tidpunkt. Men man måste vara illa historiskt beläst om man har missat hela debatten om valutaunionen från 60-talet, och ha förstått föga om effekterna av valuta- och räntekriserna i Europa under 70-, 80- och 90-talen för att inte förstå att de grundproblem som EMU ska lösa visserligen är politiska, men också i hög grad ekonomiska. Att så många EU-länder ville ha valutaunionen berodde bland annat på att de under kriserna kände sig styrda av tyska Bundesbank, utan chans att påverka. Då är det mer demokratiskt med en penningpolitik där alla är inblandade i besluten.

2 De fem har läst på illa när de påstår att ”EU inte lyckats minska sin budget”. Som EU-parlamentets budgetföredragande konstaterade jag i betänkandet om EU:s budget 2003 att den i reala termer har minskat under lång tid. Budgettaket är satt till 1,24 procent av BNI, men i realiteten ligger budgeten sedan länge under 1,10 procent. Eftersom budgeten går med stora överskott som årligen dras av på medlemsstaternas avgift är den verkliga kostnaden i dag under en procent av BNP, och 2003 lägre än på många år bl a för att förbereda utvidgningen. Det är ändå brutto – sen får vi tillbaka en hel del pengar.

3 När de fem spekulerar i att EU skulle få egen beskattningsrätt är det inget annat än ett präktigt skrämskott. Några seriösa sådana förslag finns inte från kommissionen, mig veterligen inte från en enda regering i EU, och inte från konventet som har lagt förslag i frågan.

4 När de fem nejsägarna säger att det är svårt att hitta ”valutaunioner som inte samtidigt är eller har varit fiskala unioner” missar de hela poängen med EU, nämligen att EU inte vill bli varken som Sovjet, USA eller Jugoslavien. Idén med EU är att självständiga medlemsstater tilldelar EU befogenheter på de områden där samhällsutvecklingen är gränsöverskridande och som alla medlemsländernas parlament är eniga om.

Om EU skulle bli den skräckbild som de fem nej-sägarna målar upp krävs att det brittiska parlamentet, danska folketinget, den svenska riksdagen och så vidare, alla röstar ja till att ge beskattningsrätt och makten över statsutgifterna till EU. Vilken trovärdighet har det?

5

Slutligen – är det inte lite naivt att tro att ett svenskt nej i höst skulle ändra hela EU till en mellanstatlig à la carte-modell där varje land väljer och vrakar bland samarbetsområdena? Valutaunionen och euron finns redan, och växer. Vi röstar bara om huruvida Sverige ska gå med eller stå utanför. EMU kommer att finnas där ändå.

Göran Färm (Europaparlamentariker s EU-parlamentets budgetrapportör 2003)