ÅSIKT

Mest av allt kommer jag att sakna vännen Anna

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Messing och Lindh på torgmöte i Gävle 1 september.
Foto: BRITT MATTSSON
Messing och Lindh på torgmöte i Gävle 1 september.

Jag glömmer aldrig mitt första möte med Anna. Det var för 20 år sedan. Jag var 15 och gick på högstadiet i Hofors. Det var Anna som värvade mig till SSU.

Med sin intensiva blick, med sin oräddhet för debatter och med sin förmåga att växla blixtsnabbt mellan vassa repliker och smittande skratt fick hon mig att tro på politiken. Tro att framtiden inte var ödesbestämd. Övertyga mig om att politik kan göra skillnad.

Jag har starka minnen av Anna från olika debatter som hon deltagit i. Jag imponerades över hur ivrig hon var, alltid hade bråttom att komma framåt och verkade så outtröttlig. Hon var övertygande, alltid närvarande och påläst i de möten som hon hade.

Anna var också tålmodig. Hon visste att politiskt arbete ibland tar tid och att det krävs ihärdighet och envishet för att få med sig andra för de idéer som man tror på.

Bilden av Anna som orädd, öppen och påläst förmedlar den bästa bilden av det Sverige som vi är så stolta över.

Det var därför som hon också tyckte att det enskilda mötet var viktigt. Att möta andra, och få prata med var och en, är en förutsättning för en folkrörelsedemokrati. Om man tycker att det är viktigt att människor inte bara går och röstar då det är val, utan också engagerar sig i samhällsfrågor i vardagen, måste man vara beredd att visa att engagemanget och idéerna är viktiga och att de spelar en roll.

Det visade Anna. Anna tyckte om mötet med människor. Annas pendlarkompisar mellan Nyköping och Stockholm kan säkert vittna om de smörgåsar hon delade med sig av eller de resonemang som de förde under resorna.

Förra måndagen hade Anna och jag ett gemensamt torgmöte i Gävle och alla som var där fick var och en sin egen bild av Annas öppna sätt, hennes skratt och hennes omsorg om alla.

Hon ville hinna svara på alla frågor. Hinna skriva alla autografer. Hinna lyssna. Och dessutom hinna hem till barnen innan de somnade.

För allt detta respekterar jag Anna.

För min generation politiker var Anna en stor förebild. En kvinna som var folkligt förank-rad och en stor politiker. Som kom till SSU-lokalen i Hofors för att äta smörgåstårta med oss och prata om SSU. Som med pondus och civilkurage tog debatterna i EU och FN. Som blond, smal och ganska kort ändå fyllde hela rummet.

Bilden av Anna som orädd, öppen och påläst förmedlar den bästa bilden av det Sverige som vi är så stolta över. Ett Sverige där vi är öppna mot omvärlden, där vi låter en del av världen komma hit till oss och där vi engagerar oss i vad som händer runt omkring oss. Orädda för att prova det nya och intresserade av att påverka det som berör oss. Och pålästa, måna om att inte odla skrönor eller fördomar utan en vilja att vara uppriktiga och sakliga.

Vi är många som kommer att sakna Anna.

Som politiker var Anna respekterad långt utanför socialdemokratin.

Som utrikesminister var Anna välkänd även utanför Europa.

Som arbetskamrat var Anna både rolig, kreativ och omtänksam, som vän alltid mån om att man skulle orka och vilja göra sitt yttersta ännu ett tag.

Jag kommer att sakna Anna för allt det hon var och allt det hon stod för.

Men mest kommer jag att sakna Anna som vän. Sakna hennes uppmuntrande sms och telefonsamtal, sakna hennes berättelser om skidturer och upptåg med familjen och sakna hennes stöd och omtanke om oss som fanns runt omkring henne.

V i kommer att minnas Anna på många sätt, var och en av oss på sitt eget.

Det är tomt idag och det som hänt känns fortfarande obegripligt.

Tack Anna för att du tog dig tid, för att du göt mod och lust i oss.

Tack för att du orkade, hur mycket som helst, så att vi alla fick vara med och dela din tid och ditt engagemang med din familj.

Ulrica Messing (Biträdande näringsminister)