ÅSIKT

Hemlösas våld är politikernas ansvar

DEBATT

Polisen sökte igår efter Anna Lindhs mördare bland härbärgen och hemlösa i Stockholm. Om det är en hemlös som bär skulden, får vi inte köra fast i tänkandet att det ”var en hemlös”. Det tycker Sten Hurtig, ordförande i Föreningen Stockholms Hemlösa.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Ansvaret måste i sådana fall bollas tillbaka på politikerna”, skriver han.

”Vill vi ha ett bra samhälle, så måste psykiskt sjuka människor få vård – på samma sätt som bostadslösa måste få en bostad”, skriver Sten Hurtig.
Foto: LOTTE FERNVALL
”Vill vi ha ett bra samhälle, så måste psykiskt sjuka människor få vård – på samma sätt som bostadslösa måste få en bostad”, skriver Sten Hurtig.

Mordet på Anna Lindh skakar om i vårt samhälle. Våldet ökar i vårt land. Vi minns Åkeshovstragedin, Västerlånggatans biltragedi, utförda av människor med psykiska problem. Nu misstänker man att Anna Lindhs baneman kan finnas bland de hemlösas skara.

Hela dagen har snacket gått bland hemlösa i Stockholm. Många är oroliga. Själv har jag ingen aning om vem mördaren skulle kunna vara. Men om polisen visar en fantombild på den misstänkte, är jag övertygad om att vi kan berätta vem det är.

Detta handlar om människor som mist styrförmågan, människor som missbrukar alkohol och narkotika, människor som inte kan svara för sina handlingar. Hur många fler vansinnesdåd måste ske innan samhället och våra politiker reagerar?

Det som hänt är en fruktansvärd historia. Hur ska man få slut på dessa vansinniga dåd? Vad är felet? Är det samhället och våra politiker som tömde våra sjukhus inom psykvården?

Det är inte pengar som saknas, det är hur man disponerar dem. Det är ingen lösning att människor får livvakter. Skall vi låta våldet ta över? Det handlar om sjuka människor, och sjuka människor ska ha vård. När man släppte ut folk från mentalsjukhusen, släppte man ut människor som inte på något sätt kunde klara ett normalt liv. Det blev naturligt för dem att söka sig till de hemlösa.

Kanske kan detta leda till att vi verkligen får till stånd en debatt om de här frågorna.

Inför valet 2002 var alla partiledare och politiker ense om att nu skulle något göras åt de hemlösas problem. På valmöte efter valmöte var man beredd att hjälpa de hemlösa. Valet är över sedan länge. Vad hände?

Vi fick en ny maktställning i Stadshuset – de rödgröna tog över efter mycket hysch-hysch. Resultatet visade sig på en gång. ”Tak över huvudet”-garantin, där hemlösa kunde vända sig direkt till härbärget, togs bort. Ett gammalt förslag som socialdemokraterna förde fram tillkom, där hemlösa skulle vända sig direkt till sociala byrån. Nyordningen innebar ett steg tillbaka. Det finns många som av olika skäl inte vill och inte kan samarbeta med socialtjänstemän. Många hemlösa anser att det är skillnad på socialbyrå och enheten för bostadslösa. Den sociala kompetensen är olika – att vara människa bland andra människor, att ha samarbetsförmåga. Att kunna lösa konflikter, att kunna uppträda i olika situationer, att kunna inspirera andra.

Alla är överens om att härbärgen inte är någon lösning. Där blandas alkoholister, drogmissbrukare, psykiskt sjuka, frigivna från behandlingshem eller kriminalvårdsanstalt. I salar för fyra personer bor ända upp till nio personer. Det säger sig självt att en person som har ett arbete på dagarna inte kan prestera ett fullgott ordinarie arbete. Att vintertid stå och frysa för att komma in redan klockan sex på aftonen. De personer som bott på härbärgen vet att det kan gå ganska vilt till ibland.

Det är märkligt att Göteborg och Malmö ligger 20 år före när det gäller att lösa hemlöshetsfrågan. Satsningen på tillfälliga bostäder för hemlösa i Malmö har blivit så framgångsrik att kommunen och bostadsbolaget vill utöka verksamheten.

Varför lyckas då inte Stockholm med att lösa hemlösheten? Socialborgarrådet Margareta Olofsson tycks föredra småboställen med stor personalstyrka. Detta är kostnadskrävande. Socialtjänsten måste också sträva efter ett större samarbete med övriga myndigheter, som landstinget och regeringens talesman.

Låt oss gemensamt leta reda på lämpliga platser – för det finns lediga fastigheter som är lämpade som bostäder för hemlösa. Förra vintern blev kall och en del orkade inte med att leva. Skall nästa vinter bli likadan?

Låt oss slippa långa utredningar. Låt oss slippa se människor gå under i Stockholm. Lär er att den som vet något om hemlöshet är den hemlöse. Vi kommer att fortsätta vara en blåslampa på politikerna tills vi ser ett resultat. Kan Göteborg och Malmö så kan vi också.

Om det nu skulle

visa sig vara en hemlös människa som mördade Anna Lindh, är det viktigt att vi inte bara kör fast i att det ”var en hemlös”. Ansvaret måste i sådana fall bollas tillbaka på politikerna. Vill vi ha ett bra samhälle, så måste psykiskt sjuka människor få vård – på samma sätt som bostadslösa måste få en bostad.

Sten Hurtig (Ordförande i Föreningen Stockholms Hemlösa)