Bevakad, avlyssnad – och stämplad för livet

Världen blir alltmer digital, vilket gör att vi lämnar efter oss allt fler ”elektroniska fotspår”. Dessa kan ofta avslöja mycket om vårt privatliv: vanor, intressen, värderingar och relationer. I det tysta pågår en utveckling mot att samla in och använda dessa ”fotspår” på ett alltmer kränkande sätt – en trend som fått nytt bränsle efter ”den 11 september”.

Elektroniska fotspår skapas ständigt, exempelvis när vi köper mat, ringer, mejlar, besöker en sajt och passerar in på jobbet med passerkort. Mobiltelefonen avslöjar var vi rör oss (även om vi inte ringer), och de nya digitala tv-apparaterna rapporterar vilka program vi ser på. Snart kan elektroniska betalningssystem göra så att våra resvägar i kollektivtrafiken registreras, liksom när vi passerar förbi biltullar. Detta är bara några exempel.

Tre typer av aktörer visar stort intresse för dessa ”fotspår”: myndigheter (såsom polisen), näringslivet och främmande makt. Exemplen är många, och den sammantagna bilden är skrämmande.

I USA vill försvarsdepartementet och president Bush införa ”Terrorism Information Awareness” (TIA), ett system som ska samla in vanliga människors elektroniska fotspår från tusentals källor.

Om detta införs (kongressen säger nej) ska programvaror titta på vad människor köper, vilka sajter de besöker och mycket annat, och leta efter misstänkt beteendemönster. Även icke-amerikaner ska övervakas.

Det har nyligen avslöjats att USA via illegala mellanhänder har börjat köpa upp andra länders personuppgifter.

Samtidigt utvecklas i USA ”Capps II”, ett system för ”profilering” av flygpassagerare (även européer) på ungefär samma sätt. Under högljudda protester från Europaparlamentet har EU-kommissionen nyligen gått med på att lämna ut europeiska flygpassagerares personuppgifter till USA, trots att det står i strid med EU:s eget dataskyddsdirektiv.

För övrigt har EU ändrat sitt dataskyddsdirektiv för att underlätta övervakning – direktivet tillåter nu lagstiftning om att teleoperatörer och internetleverantörer måste spara information för framtiden (och myndigheternas kommande efterforskningar) om sådant som vilka vi ringer och mejlar, vart vi går med mobiltelefonen, vilka sajter vi besöker och vilka sökord vi använder i sökmotorer.

Även i Sverige märks de nya vindarna. I våras föreslog regeringen att polisen ska få utökade möjligheter att använda ”tvångsmedel” (telefonavlyssning, e-post-övervakning, hemlig kameraövervakning och liknande). Vidare kom det fram häromveckan att riksåklagaren i ett remissvar till den så kallade 11 september-utredningen föreslår att avlyssning/övervakning inte bara borde användas för att lösa inträffade brott utan även för att förebygga brott. Ett sådant arbetssätt gör det förstås nödvändigt att övervaka även ”vanliga” människor, inte bara brottslingar.

Vi är då inne på det farliga så kallade sluttande planet. Om man accepterar viss övervakning av oskyldiga för att förhindra vissa grova brott är det svårt att hindra, när systemen väl är utbyggda, att arbetssättet successivt börjar tillämpas i allt bredare sammanhang. Exempelvis har biltullarna i London (som identifierar varje bil) redan börjat användas för att söka efter efterlysta.

Även näringslivet blir alltmer nyfiket. Företag installerar system som övervakar personalens datoranvändning och deras förflyttningar inom arbetsplatsen. Butiker kartlägger sina kunder.

I Danmark diskuterar försäkringsbolag att via så kallad telematik (trådlöst uppkopplade bilar) övervaka unga bilförares körstil.

Till bilden av ett övervakningssamhälle hör också Echelon, USA:s globala avlyssningssystem som bland annat med hjälp av satelliter snappar upp en stor del av andra länders telefonsamtal, e-post- och faxmeddelanden.

Utvecklingen går snabbt vidare. Den nya generationen övervakningskameror på gator och torg har digital igenkänning av ansikten. I England vill regeringen förse alla bilar med ett ”spionchip” som rapporterar bilföraren om någon trafikregel överträds. De som går längst vill operera in identifierande mikrochips i människors kroppar.

Utvecklingen riskerar att leda till en förlorad privat sfär. Vi kan få ett samhälle där vi lever som i glashus, programvaror kontrollerar laglydnaden och rättssäkerheten urholkas.

I USA har det redan börjat dyka upp artiklar i pressen om oskyldiga människor som blivit felaktigt utpekade som säkerhetshot av någon anonym programvara, och därför trakasseras i timmar varje gång de ska flyga.

Vi riskerar att få en ny underklass av människor som inte är dömda för något brott, eller ens anklagade för något, men som ändå inte är till hundra procent oskyldiga. De har på oklara grunder stämplats av någon anonym programvara. Dessa människor får ingen chans att försvara sig, de får inte ens veta att de misstänks för något, de kan inte överklaga och deras ”straff” har ingen tidsbegränsning. De blir övervakningssamhällets ”stämplade stackare”.

Pär Ström,

IT-strateg och författare.

Utkommer i dagarna med

boken ”Övervakad”