ÅSIKT

Mellanösterndebatten måste bli fri från rasism

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att kritisera Sharons regering är inte detsamma som att vända sig emot staten Israel eller det judiska folket. Att fördöma självmordsbombningarna i Mellanöstern är inte att stämpla alla palestinier.

Det är avgörande viktigt att dessa distinktioner inte suddas ut. Det handlar om gränsen mellan saklig debatt och ohöljd rasism.

Konflikten i Mellanöstern har provocerat fram hatkänslor. Där finns klara inslag av antijudiska och antiarabiska stämningar. Tyvärr verkar det som om dessa hatkänslor sprider sig utanför regionen, också hit till Europa.

Det gör det ännu mer angeläget att vår egen debatt om Mellanöstern blir saklig och att vi uppmuntrar de krafter på bägge sidor som verkar för dialog och fred. Tyvärr finns här i vårt land ”vänner” till respektive sida som försvarar övergreppen snarare än att kritisera dem.

En islamkännare skrev nyligen i Dagens Nyheter att den israeliska politiken gjort judehatet ”rimligt” och till och med ”befogat”. Det är en helt oacceptabel ståndpunkt.

En särskilt vidrig aspekt av självmordsbombningarna inne i Israel är att de medvetet slår slumpmässigt mot helt oskyldiga människor samtidigt som de är riktade mot judar – därför att de är judar. Både handling och avsikt måste fördömas.

Regeringen Sharons ockupationspolitik gör inte heller den nödvändiga distinktionen mellan förövare och oskyldiga. De kollektiva straffen med bland annat utegångsförbuden och raserandet av hus drabbar helt oskyldiga. Samma gäller helikopterattackerna i tätbefolkade områden. Dessa brott mot folkrätten måste påtalas.

Några av Israels mer aktiva ”vänner” i Sverige hävdar emellertid att kritiken mot sådana övergrepp i själva verket är antisemitism i förklädnad.

Säkert finns en del antisemiter bland dem som kritiserar den israeliska ockupationspolitiken. Men det betyder inte att all kritik mot regeringen Sharon är antisemitisk.

Det är verkligen synd att flera av de mest aktiva proisraeliska debattörerna har så få kontakter med palestinier. De har aldrig besökt flyktingläger, aldrig satt sig ned för att lyssna till vanliga palestinier.

Motsvarande kritik kan riktas mot en del av palestiniernas ”vänner”, de har svårt att ta till sig det ohyggliga trauma som följer av självmordsbombningarna.

Om fler svenskar försökte relatera till såväl judiska israeler som palestinier – i Sverige och i Mellanöstern – så skulle vi kanske bidra till den dialog som varit så svår att etablera mellan de två folken.

Vi borde också ge ett helhjärtat stöd till det fredsinitiativ som nu tagits av en grupp politiker på bägge sidor, bland annat Yossi Beilin och Yassir Abed Rabbo, för att uppnå en verklig fred mellan parterna.

Premiärminister Ariel Sharon har tyvärr redan fördömt initiativet, desto viktigare att Israels verkliga vänner stöder det.

Thomas Hammarberg (Generalsekreterare Palmecentret)