ÅSIKT

Vi borde ha ingripit tidigare

Vd Anitra Steen fastslog i går företagets nuvarande offensiva satsning mot oegentligheterna. Systembolagets före detta vd Gabriel Romanus skriver i dag att företaget borde ha gjort fler egna utredningar tidigare för att avslöja fifflet.
Foto: Peter Widing
Vd Anitra Steen fastslog i går företagets nuvarande offensiva satsning mot oegentligheterna. Systembolagets före detta vd Gabriel Romanus skriver i dag att företaget borde ha gjort fler egna utredningar tidigare för att avslöja fifflet.
DEBATT

Mutskandalen på Systembolaget exploderar.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I går kunde Aftonbladet berätta att 80 anställda är mutmisstänkta.

Gabriel Romanus, före detta vd på Systembolaget, tror att de borde ha agerat hårdare mot mutmisstankarna inom organisationen.

I samband med polisutredningen av mutaffärer inom Systembolaget ställs befogade frågor – även i Aftonbladet – om den tidigare företagsledningens insatser. Såg ni ingenting? Gjorde ni ingenting? Det har man frågat.

I den här artikeln ska jag försöka svara på dessa frågor.

Vi såg en hel del. Och vi gjorde mycket. I efterhand frågar jag mig naturligtvis om vi inte kunde ha gjort ännu mer.

1995 var en viktig vändpunkt. Då Sverige kom med i EU fick Systembolaget över hundra leverantörer av vin och sprit, efter att tidigare ha haft endast en, statliga Vin & Sprit. Före dess fanns visserligen agenter för de utländska producenterna, men genom skiftet 1995 tillkom ett stort antal privata importörer med så småningom avsevärda ekonomiska resurser.

Redan innan jag började i Systembolaget 1982 hade företagsledningen ingripit mot resor för butikscheferna som anordnades av agenter. Märkesneutraliteten ansågs redan då viktig, även om den fick större formell betydelse genom Sveriges EU-anslutning.

Även före EU-inträdet inskärpte vi betydelsen av att Systembolaget stod oberoende av producentintressen. Till exempel accepterade vi inte att ett bryggeri upplät lokaler och förtäring för årsmötena i en av våra butikschefsklubbar. I samband med den nya situationen 1995 utformades skrivna, strikta riktlinjer för butikspersonalens kontakter med leverantörerna och deras representanter. Allt mottagande av gåvor, varuprover med mera från leverantörer förbjöds. Det klargjordes att även mindre gåvor, som i andra sammanhang inte skulle betraktas som mutor, var otillåtna. Vår fackliga organisation ställde upp för dessa principer.

All personal fick skriva under riktlinjerna och de gicks igenom noga med alla butikschefer, varvid exempel diskuterades och frågor besvarades både av vår jurist och av mig. Ingen anställd i bolaget, och i synnerhet ingen butikschef, kunde vara ovetande om företagets regler. På motsvarande sätt informerades leverantörerna.

Inledningsvis gavs butikschefen stor frihet när det gällde att utforma butikens sortiment inom ramen för bolagets ordinarie sortiment. Den lokala efterfrågan skulle vara avgörande. De leverantörer, vars produkter inte blev utvalda i den reguljära upphandlingen, fick möjlighet att lägga dessa produkter i ett så kallat beställningssortiment. Dessa varor skulle inte lagerhållas, utan endast tas hem på beställning från kund. Men om det visade sig att det fanns en lokal efterfrågan, kunde de i undantagsfall lagerhållas. Om försäljningen blev betydande, kunde de överföras till det ordinarie sortimentet.

Tyvärr visade det sig att dessa regler inte respekterades. 1997 fick vi veta att åtta butikschefer hade deltagit i en resa till Prag, bekostad av en leverantör. Vi polisanmälde, och sade upp de berörda. Åklagaren ansåg inte att mutbrott kunde styrkas, eftersom butikscheferna påstod att de avsåg att betala resan, men att fakturan hade blivit (kraftigt) försenad . Även om de inte kunde fällas för brott, fick de sluta eftersom de hade brutit mot bolagets interna, hårdare regler.

Naturligtvis hoppades vi att denna kraftiga reaktion skulle avskräcka andra butikschefer som eventuellt funderade på att låta sig smörjas av leverantörer. Men vi fick också andra tips, anonyma brev och liknande, som föranledde polisanmälan. Polisens undersökning lades tyvärr ned då polisen inte fick fram konkreta bevis, utom i ett fall, där en anställd hos en leverantör fälldes. Då var det en uppvaktad butikschef som hade anmält mutförsöket. Det vanliga är ju annars att den som betalar och den som tar emot mutan har ett gemensamt intresse av att hålla tyst om saken. Därför är mutbrott så svåra att upptäcka.

Kanske var vi naiva, som gav butikscheferna så stor frihet att utforma butikens sortiment.

Denna frihet har senare av den nuvarande företagsledningen ersatts med ökad styrning, bland annat för att förhindra otillbörlig påverkan. Det har man fått uppbära en del kritik för, bland annat av en del vinskribenter. I dagens ljus är åtgärden kanske lättare att förstå.

Om jag ska vara självkritisk, kan jag nu i efterhand tycka att vi inte borde ha nöjt oss med att polisen lade ned brottsutredningar som vi hade begärt, utan fullföljt med intern utredning, även om det tar emot att spionera på den egna personalen. Företagsledningen har ju inte de maktmedel som polisen förfogar över, som till exempel husrannsakan hos misstänkta leverantörer. Det är ju bland annat med sådana åtgärder som man nu har klarlagt omfattande oegentligheter. Jag menar också att vi tidigare borde ha ingripit mot den hemtagning av varor ur beställningssortimentet utan kundbeställning, som nu tycks vara en viktig del av det uppdagade fifflet.

Självklart är jag fruktansvärt besviken på de personer inom Systembolaget som genom att svika det förtroende de har fått, har skadat vårt gemensamma företag och därmed svensk alkoholpolitik. Nu tror jag ändå att skadan på politiken kommer att bli begränsad, tack vare att företagsledningen agerar med stor kraft mot det fiffel som har uppdagats. De flesta inser säkert att det faktum att vissa märken har gynnats otillbörligt inte – hur beklagligt det än är – motiverar att vi drar på oss de skador som skulle uppstå om man släppte alkoholhandeln till flera tusen privata butiker med ekonomiskt intresse att öka konsumtionen. Det skulle innebära att vi offrade flera hundra liv om året, plus ökat våld och stora materiella skador.

Gabriel Romanus (riksdagsman fp före detta vd för Systembolaget)