ÅSIKT

Höj statusen för ”kvinnojobben”

Värdediskrimineringen innebär att män i kvinnodominerade yrken har lägre löner till följd av den lägre värderingen av ”kvinnliga” arbetsuppgifter, och därför väljer bort ett sådant jobb. Men också att mansdominerade yrkesgrupper blir ovilliga att ”släppa in många kvinnor” eftersom de bedömer att lönerna påverkas negativt, skriver Anna Thoursie, fil dr och ekonom, LO.
Värdediskrimineringen innebär att män i kvinnodominerade yrken har lägre löner till följd av den lägre värderingen av ”kvinnliga” arbetsuppgifter, och därför väljer bort ett sådant jobb. Men också att mansdominerade yrkesgrupper blir ovilliga att ”släppa in många kvinnor” eftersom de bedömer att lönerna påverkas negativt, skriver Anna Thoursie, fil dr och ekonom, LO.
DEBATT

Det finns två sorters kvinnolöner.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den ena är när hon får lägre lön på samma jobb. Den andra när hon får en usel lön för att hon jobbar i ett yrke där det finns en hög andel kvinnor. Den sortens diskriminering måste facket ta itu med, menar LO-ekonomen Anna Thoursie.

tjänar mindre än mansdominerade?

Betrakta följande två

påståenden:

”Detta är ett riktigt kvinnogöra!”

”Detta är ett riktigt karlgöra!”

Om din intuitiva reaktion på dessa båda påståenden är att det ena ”görat” ses som mindre värt än det andra så har du en intuitiv förståelse av innebörden i begreppet värdediskriminering. Även om vi själva anser att vi inte delar värderingen att kvinnogörat är det mindre värda så kan de allra flesta av oss komma överens om att ska ”görandena” rangordnas så kommer karlgörat överst, för att det traditionellt har varit så. Vad har detta faktum för betydelse för våra beteenden i praktiken?

Värdediskriminering innebär att arbeten som i huvudsak innehas av kvinnor värderas – och därmed betalas – lägre än arbeten med liknande kvalifikationskrav som i huvudsak innehas av män.

Denna värdering återspeg-las alltså i marknadskrafterna – som då inte enbart gör det jobb de ska göra, nämligen reflektera utbuds- och efterfrågeförhållanden på arbetsmarknaden.

Värdediskriminering är riktat mot yrken, inte mot individer. Även män som jobbar i kvinnodominerade yrken har lägre löner till följd av den lägre värderingen av ”kvinnliga” arbetsuppgifter. Värdediskriminering innebär förstås att det är rationellt för män i mansdominerade jobb att vara ovilliga att ”släppa in många kvinnor” eftersom de – helt korrekt – bedömer att relativlönerna på lång sikt påverkas negativt.

När det gäller att med hjälp av data och statistiska metoder undersöka om det förekommer värdediskriminering så är ett vanligt test att se om det finns ett negativt samband mellan andelen kvinnor i ett yrke/sektor och relativlönen för detta yrke/sektor. LO-ekonomerna har nyligen (i Ekonomiska Utsikter hösten 2003) gjort en analys på aktuella data, från 2002, för alla sektorer på arbetsmarknaden.

För det första ser vi att könssegregeringen är betydligt större bland arbetare än bland tjänstemän. Det finns över huvud taget ingen sektor bland arbetarna med en någorlunda jämn könsfördelning, om man med en sådan menar en fördelning av kvinnor-män som ligger inom intervallen 40–60 eller 60–40 procent.

För tjänstemännen ligger könsfördelningen i en knapp tredjedel av sektorerna inom något av dessa båda intervall. Alltså arbetar cirka två-tredjedelar av tjänstemännen inom starkt eller mycket starkt könssegregerade sektorer.

För det andra ser vi att det finns ett mycket stabilt och statistiskt signifikant negativt samband mellan andelen kvinnor i en sektor och det relativa löneläget. Detta gäller såväl arbetare som tjänstemän. Och det går inte att ”förklara” med att ”många kvinnor arbetar i offentlig sektor.” Att vård- och omsorgssektorns löner har halkat efter ”förklarar” en del men långt ifrån allt. Hur skall man exempelvis förklara mönstret inom handeln, att de som hanterar banankartongerna i grossistledet – där mest män jobbar – har betydligt mer betalt än de – mestadels kvinnor - som packar upp bananerna i butiken? Eller att de – mest män – som utför tjänstemannauppgifter i grossistledet har avsevärt bättre betalt än tjänstemännen – mest kvinnor - i detaljistledet?

Eftersom värdediskriminering är riktat mot yrken/sektorer så har lagstiftningen inte några effektiva verktyg. De löneskillnader som beror på värdediskriminering är omöjliga att komma tillrätta med via lagstiftning. Varför? Jo, värdediskrimineringen sker via marknadskrafter och man kan – och ska – inte lagstifta bort marknadskrafter. De måste finnas för att signalera ”inom detta område är det brist på arbetskraft” och ”inom detta område finns det för mycket arbetskraft”. Och vi kan inte skilja ut detta – nödvändiga – signalsystem från det signalsystem som reflekterar könsdiskriminerande värderingar.

De mest effektiva verktygen i frågan om löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade sektorer har de avtalsslutande parterna samt regeringen. Verktygen handlar om att fördela resurser mellan avtalsområden. Märk att detta inte betyder att privatanställda män skall få mindre för att offentliganställda kvinnor ska få mer. Dessa män skall få mindre för att privatanställda kvinnor ska få mer - utan att inflation skapas. De offentliganställdas löner gynnas inte av att den privata sektorn håller igen. De gynnas av en god skatte- och avgiftsbetalningsförmåga. Om kommunanställdas löner ökar - utan kompensationskrav från andra sektorer – finns ingen risk för kostnadsinflation.

Vilka skäl – effektivitetsskäl och rättviseskäl – finns för att rättfärdiga att kvinnodominerade sektorer generellt tjänar mindre än mansdominerade? Om man inte har något bra svar på den frågan så är det dags för relativlöneförbättringar. De kvinnliga fackföreningsmedlemmarna betalar inte sina avgifter till facket för att de systematiskt ska ha lägre lön än de manliga medlemmarna. För sina medlemsavgifter förväntar de sig, med rätta, betydligt mer än så.

Anna Thoursie (fil dr. och ekonom LO)