ÅSIKT

Skogsskydd ger också jobb

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nu rider de på vågen. Gubbarna som inte gillar naturvård. Som i strid med en folkmajoritet främst vill ha skogarna för produktion med kalhyggen. Hos vissa finns en läpparnas bekännelse till naturvården, men ordförande Kjell Dahlström i Skogs- och Träfacket når knappt ens dit (Aftonbladet 15/11). Han tycker att det räcker med naturvård om några år.

Därmed avslöjar Dahlström en av tre positioner. Endera att han inte ser problem med att utrota över 2 000 växter och djur från svenska skogar. Eller att han inte förstått ett smack av den vetenskapliga hotbilden mot livet i skogen. Eller att han ljuger.

Dahlström rider på den våg som skogsbolaget Sveaskogs ordförande Bo Dockered satt i rörelse. Industrin och facket slungar myter. Den förenklade bilden att miljöhänsyn står i konflikt med sysselsättning blir ett av Dahlströms paradnummer.

Hur just naturvården hotar jobben redovisas inte, men i bakgrunden skymtar en rapport från Sveaskog. En rapport som inte ger skogen värde om den inte avverkas, som glömmer att bolagens slapphänta skötsel och överavverkningar är ett större hot mot jobben än någonsin naturvården, och som bortser ifrån att näringen själv rationaliserat bort tiotusentals arbetare. För att nu nämna några problem.

Naturvård blir ett arbetslöshetens spöke, när hoten mot jobben egentligen främst orsakas av näringen själv. Tanken går till Don Quijote som fäktar mot väderkvarnar.

Hur mycket mark är då skyddad? Dahlström menar att 810 000 hektar skyddats på så kallad frivillig väg. Siffran bygger på bolagens uppgifter, men vilka områden som skyddats redovisas aldrig eller sällan öppet. Skyddet är heller inte långsiktigt. Dahlström nämner att ytterligare drygt en miljon hektar är skyddade. Men det allra mesta är fjällnära skogar. I landet i övrigt är endast en procent av skogen skyddad enligt officiell statistik.

I mitt hemlän Värmland täcker områdesskyddet ynka 0,5 procent av skogsmarken. Där och i flera andra län tar det 20 år att nå riksdagens miljömål, om det fördelas jämnt över landet. I Södermanland och Kronoberg tar det hela 50-60 år. Riksdagens mål ligger dessutom långt ifrån vad forskare bedömt måste skyddas. Fakta punkterar Dahlströms siffertrolleri.

Skiljelinjen i diskussionen går inte mellan naturvård och sysselsättning. Den finns mellan pamparnas gårdags-mentalitet och folkmajoritetens känslor för levande skogar.

Arbetslöshet på landsbygden är förvisso ett problem. Men även skogsskydd ger jobb. Genom innovation växer små och medelstora företag inom ekoturism och andra nya näringar. De ser vinster av naturvård.

Detta ersätter förstås inte värdet av skogsbruk och skogsindustri, men är alternativ för lokal utveckling. Välfärd vilar inte bara på kalhyggen.

Fackets och industrins falska utspel stoppar inte trenden att allmänhetens intressen och naturvården vinner mark på gårdags-folkets bekostnad. Men den fejkade konflikten oroar människor i onödan och döljer de verkliga problemen med skogsbrukets slappa skötsel av den svenska skogen. Skärpning gubbar!

Mikael Karlsson (Ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen)