ÅSIKT

Islam är rättvisa – och jämställdhet

DEBATT

Mannen och kvinnan är skapade av samma varelse och har samma natur. Vi har lika värde.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Så säger svenska Emina Merdzanic, som studerar till imam. Hon skriver att ett jämställt islam är en förpliktelse som muslimska kvinnor och män ska förverkliga.

Jag är kvinna och ska bli imam. När idén föll mig in kändes det som hädelse.

”Nej, kvinna och imam går inte att förena lika lite som det går att förena eld och vatten”, sa en god vän i all välmening.

Jag har envist funderat på denna oförenlighet eftersom en sådan ordning kändes både fel och orättvis. Eld och vatten är inte av samma materia, det är dock mannen och kvinnan. Vi är skapade av samma varelse och har samma natur. Vi har lika värde.

Alltså kan jag bli imam. Lite efterforskning visade att problemet inte ligger i Koranen utan hos de män som lever i övertygelsen att de har en gudomlig kallelse att dominera kvinnorna bara för att de är män.

Jämställdhetsdebatten i islam är inte ny. Den har blossat från 600-talet, de första dagarna i islams historia, och förts av de första kvinnliga anhängarna. För Profeten var det inte märkvärdigt på något sätt att kvinnorna sysslade med affärer, debatterade samhällsfrågor, reste och gick utanför hemmet, lärde sig att läsa och skriva, ifrågasatte gällande sedvänjor etc.

Kvinnofrågan var och är besvärande för de muslimer som baserar sitt förhållande till kvinnan på manlig överhöghet och dominans, hennes marginalisering och utestängdhet från det politiska och sociala livet. Deras resonemang och agerande är inget annat än ett grovt missbruk av islam och Koranens budskap.

Inte heller är debatten om kvinnliga imamer ny. Ämnet har sysselsatt de främsta muslimska lärda och man har kommit till olika slutsatser. Shafi’i ger kvinnan rätt att leda bönen för andra kvinnor; Malik förbjuder kvinnliga imamer överhuvudtaget medan Abu Tawr och Tabari menar att hon kan vara böneledare för både kvinnor och män.

Majoriteten av de rättslärda förbjuder henne att vara imam för män.

Problematiken är inte en isolerad företeelse utan finns i alla religioner, inte minst inom svenska kyrkan.

Jämställdhetsdebatten har redan från första början manifesterat sig i en maktkonflikt som har bestått in i våra dagar. Att kvinnofrågan dök upp på den politiska ordningen i Arabien på 600-talet kom som en chock för männen.

Kvinnorna, som fram till dess enligt gällande sedvänja betraktades som objekt som kunde säljas, ärvas eller skänkas bort fick genom uppenbarelser ett mänskligt värde, juridiska rättigheter och såväl möjlighet som skyldighet att delta i uppbyggnaden av ett nytt samhälle. Att dela med sig av makt gör man inte frivilligt, det gäller såväl dåtidens muslimska män som dagens.

Maktbegäret vann och principen om jämställdheten fick ge vika. Detta ser vi också i bruket av slöjan, hijab. Koranversen om hijab kom från Allah som en tillfällig lösning i syfte att skydda Profetens kvinnor mot våld som de utsattes för ute i det offentliga. Hijabversen manipulerades dock av den manliga eliten som introducerade slöjan som något obligatoriskt. I praktiken innebar detta ett politiskt ställningstagande där våldet mot kvinnor i det offentliga fick härja. Vore det inte mer rättvist att bekämpa våldet mot kvinnorna än att beslöja dem?

Den normgivande religiösa makten finns fortfarande hos den manliga eliten. Att detta strider mot Koranens vägledande budskap och Profetens praxis är alldeles uppenbart. Koranen vänder sig till både män och kvinnor.

Vad gäller tolkningen av Korantexten ges en klar uppmaning till ett framtidsinriktat tillvägagångssätt. Det är därför en nödvändighet att ha progressiv inställning vid tolkning av rättskällorna.

Exempel på detta hittar vi i principen om polygami, bestämmelserna kring slavarnas ställning, kvinnofrågan, demokrati etc. Målen som muslimer ska sträva efter att förverkliga är monogami, avskaffning av slaveriet, jämställdhet mellan könen, ett brett politiskt deltagande bland både män och kvinnor, val av politiska ledare med mera. Det är i denna spänning mellan tron, tanken och handlingen som islams dragningskraft ligger och där islam fortfarande manifesterar sig som en aktuell kraft som berikar världen.

Islam är förnuftets och rättvisans religion. Att utesluta systrarna från det religiösa, politiska, ekonomiska och sociala deltagandet är varken förnuftigt eller rättvist.

Nu är det dags för muslimska kvinnor och män att med hjälp av sitt förnuft, intellekt och Koranens vägledning fullgöra det jämställdhets- och demokratiprojektet som Profeten Mohammad en gång påbörjade.

Emina Merdzanic (Statsvetare som studerar till imam och är asylhandläggare på Migrationsverket i Växjö)