ÅSIKT

Klockan tickar: snart är aporna utrotade

DEBATT

Det pågår en grym slakt av apor och andra utrotningshotade djur. Köttet hamnar på matbordet, en avhuggen aphand kan säljas som askkopp, en elefantfot som paraplyställ...

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Skogsbolagen och smuggelligor tilllåts skövla, vi står inför en ekologisk katastrof.

Görs inget nu kommer schimpanser, orangutanger och gorillor inte finnas kvar om tio år, skriver den världskände fotografen och filmaren Mattias Klum i en debattartikel.

– Ju modigare och mer insatta vi är, desto mer kan vi påverka.

hänsynslös handel En orangutangunge i bur på en marknad i nordöstra delen av Borneo, Malaysia. Mamman är skjuten och ungen säljs oftast som sällskapsdjur och då dör den ganska snart. – Orangutangen är en människoapa, en av våra närmaste släktingar, som är extremt illa ute och kommer inte att finnas kvar om tio år.
Foto: MATTIAS KLUM
hänsynslös handel En orangutangunge i bur på en marknad i nordöstra delen av Borneo, Malaysia. Mamman är skjuten och ungen säljs oftast som sällskapsdjur och då dör den ganska snart. – Orangutangen är en människoapa, en av våra närmaste släktingar, som är extremt illa ute och kommer inte att finnas kvar om tio år.

De stora apornas överlevnad har stått på agendan i Paris, mötet avslutades i går. FN har tagit det första större initiativet till en tvådagarskonferens för att rädda livet på de utrotningshotade aporna som lever i Väst- och Centralafrika.

Schimpanser, orangutang och gorilla är alla extremt hotade. Det är en kamp mot klockan, görs inget nu är de stora aporna utrotade om tio år. Rovdriften är grym och går extremt fort, den pågår inte bara i Afrika utan även i Sydamerika och Sydostasien, problemet är globalt.

Aporna är lätta att jaga, de styckas och äts, händer, fötter och huvuden säljs som troféer. Ibland i form av askkoppar. Skjuter man mamman lämnar man ap-ungen för att dö eller säljer ungen som sällskapsdjur.

Det handlar dels om fattigdomen, dels om smuggling av levande och döda djur som är en kriminell industri. Det är välorganiserade syndikat som tjänar miljontals dollar på maffiametoderna.

Det är svårtacklat, svårbeskrivet och det krävs en stark opinion för att stoppa utrotningen.

Att spara på naturen är extra svårt i länder där man svälter. Det är lätt för en mätt svensk, tysk eller amerikan att tala om för människorna i Afrika, Latinamerika och Asien att de gör fel som hugger ner regnskogen och äter upp djuren.

I sex av sju länder i Centralafrika är djungelmaten upp till 75 procent billigare än den odlade maten. Det är de fattiga, som svälter på grund av krig, torka och sjukdom, som är beroende av djungelmaten.

Och det är medelklassen och de rika som tjänar pengar på rovdriften.

Jakten för överlevnad, som funnits i tusentals år, har aldrig skapat problem.

I dag handlar det om rovdrift för miljontals dollar. Jägarna har i dag automatvapen och utrotningen är hänsynslös. Extremt stora skogsbolag gör hyggesvägar in i regnskogen, till områden som tidigare varit otillgängliga, och möjliggör skövling av skog och slakt av djur.

Ligor kommer in nattetid och transporterar vapen, knark och smuggel av levande eller döda djur. Smugglingen drar in enorma summor på papegojor, ormar, apor och kattdjur.

Det är också ganska vanligt att vakter i nationalparker tar emot mutor för att släppa in stora timmerbilar där de gömmer djungelmat, kött från utrotningshotade djur och vapen. I dag finns det skogsbolag som till exempel franska SIBAS, som lovat att de ska avskeda anställda om de är inblandade i smugglingen.

Problemet är svårt att tackla och svårt att lösa.

Världsnaturfonden, Svenska Djurparksföreningen och Europeiska Djurparksföreningarnas kampanj mot utrotningen av djungel-djuren, som startade för några år sedan, samlade in nära 2 MILJONER namnunderskrifter. Namnlistan överlämnades till EU:s biståndsministrar i november 2001.

EU, som är den störste bidragsgivaren för naturvård i de afrikanska länderna, skulle använda namnlistan som ett påtryckningsmedel för att binda villkor till bidragen. Tanken var att gå direkt till de afrikanska ledarna, men det var för politiskt känsligt.

Sen EU fick den unikt långa protestlistan har man fortsatt arbeta med problemet. Och den 14 januari nästa år röstar EU-parlamentet om frågan att koppla villkor till bidragen.

Det är inte fel på lagarna utan på efterlevnaden.

Vi måste fortsätta protestera och uppmärksamma slakt och smuggling av djur så att problemet hamnar högt upp på agendan bland bidragsgivare som Världsbanken, som är viktig för utvecklingsländerna, och som kan ställa krav och försöka hitta hållbara lösningar.

Det är viktigt att på allvar komma med seriösa motåtgärder. Man kan inte totalförbjuda viltjakten. Man måste erbjuda något annat i stället.

Jag är optimist men försöker samtidigt vara realistisk.

Det är alltid så att människor kan göra något.

Vi är aldrig maktlösa.

Man kan alltid sprida opinion genom att bojkotta vissa varor och vissa bolag.

Svenskarna är också ett ressuget folk, vi åker alltmer till exotiska platser. Innan vi åker kan vi informera oss (precis som vi gör när det gäller vaccinationer) vad man INTE ska göra och vad man INTE ska handla.

Vårt handlande – som privatpersoner – påverkar ekonomierna i de länder vi besöker:

l Säg nej till att bli fotograferad med ormar, apor eller andra djur. Säger du ja fångas ännu fler djur för att bli fotograferade med ”dumma” turister.

l Köp inte koraller, elfenben, orm- eller ödleskinn, kattdjursskinn, fjäderplymer.

l Undvik köpa saker med djurtänder eller hajtänder.

Många tänker att ”djuret är redan dött så det spelar ingen roll om jag handlar eller inte”. Men djuret har dödats för att säljas till turister, köper vi fortsätter dödandet.

Man kan också som resenär på plats hålla ögonen på det som inte är lagligt, ställa krav på researrangören och säga: ”Det här är inte bra att de säljer...” Handla inte och bojkotta researrangören.

Ju modigare och mer insatta vi är, desto mer kan vi påverka.

Chatta med Mattias Klum

Mattias Klum (Fotograf och medlem i Världsnaturfondens Förtroenderåd)