ÅSIKT

Professorn: Var fanns omdömet, Skandia?

DEBATT

Skandia och Systembolaget – två fall av maktmissbruk och korruption. Har det svenska näringslivet fått sig en läxa? Kommer man att lära av den läxan?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Hans De Geer, professor i företagsetik vid Handelshögskolan i Stockholm, reder ut begreppen.

– Framför allt behövs en etiskt medveten och ansvarsfull hållning bland svenska företagsledare, skriver han.

Skandias förre vd Lars-Eric Petersson fick 178 miljoner kronor ur Skandias bonussystem. Längre ner i pyramiden finns de anställda som oförskyllt får stå där med skammen – utan någon bonuströst.
Foto: FREDRIK SANDBERG/SCANPIX
Skandias förre vd Lars-Eric Petersson fick 178 miljoner kronor ur Skandias bonussystem. Längre ner i pyramiden finns de anställda som oförskyllt får stå där med skammen – utan någon bonuströst.

Skandia står inte längre för trygghet och omsorg, tradition och förtröstan inför framtiden. Skandia står nu, liksom Enron i USA, för schabbel och svek, girighet och missbruk av den ekonomiska makten. Så snabbt kan ett varumärke förändras, och förtroendet köras ned i ett moras av misstro, där anklagelserna korsar varandra. Vems var felet, styrelsens, ledningsgruppens, presidiets eller den verkställande direktörens? Vem som visste vad kan vi kanske inte utreda i detalj, men det moraliska ansvaret kan utkrävas.

Styrelsen borde ha vetat, borde ha informerat sig, borde ha reagerat, om inte annat när det gick upp att de var förda bakom ljuset eller ställda inför ett fait accompli av en skrupelfri och girig bolagsledning.

Skandia var tidigare ett företag som kunde lyftas fram som ett föredöme för sina innovativa projekt och support till idéer om nydanande chefskap och socialt ansvar. Tyvärr faller nu skuggan också över sådana initiativ. Även de många anställda i bolaget, som gjort och gör ett gott arbete, drabbas oförskyllt och mår dåligt. När skall de ta till orda i ansvarsdebatten? Otto Rydbecks utredning tar aktieägarnas perspektiv. Andra gör sig till tolkar för försäkringstagarnas intressen, till exempel i Livbolaget som tvingats in i tveksamma affärer av moderbolagets ledning. Med all rätt rustar sig kunderna, som känner sig lurade, för en strid framför domarskranket. Men mest lider kanske de anställda, som får stå där med skammen, utan den tröst som ett bonusgynnat bankkonto kan ge.

Många tycks dela den meningen, att vad som nu spelas upp i Skandia visar ledningens brist på ansvar, sans och måtta. Längre ned i företagets pyramid tycks inte rötan ha trängt. Kommentatorer har i stället talat om avståndet mellan de anställda och ledningen, mellan verkligheten å ena sidan och en finansiell fantasitillvaro, där måtten förvrängts och farten förblindat. I efterhand kan en av de huvudanklagade kosta på sig erkännandet att bonusbeloppen var svindlande, men var fanns omdömet när det begav sig?

Av allt att döma ligger ett av skälen till missförhållandena i den ensidiga rekryteringen till ledande befattningar i det svenska näringslivet. Vår tillträdande Brasilienambassadör skall krediteras för att ha satt fart på sökandet efter kvinnliga kandidater till ledningsgrupper och styrelser.

Förmodligen finns det skäl att ytterligare vidga dessa kretsar. Inte på grundval av kvotering efter något fåtal schabloner, men utifrån en önskan att vidga perspektiven och minska risken för enfaldigt ryggkrafsande i grabbgänget. Det skulle troligen inte bara rättssäkerheten utan också affärerna tjäna på.

Den andra stora skandalen som fyllt spalterna de senaste veckorna är Systembolaget och dess leverantörer av olika slag. Till skillnad från Skandia är det här folket ute på marknaden som betett sig illa. Det rör sig om småkorrupt beteende när struntsummor har delats ut för att de egna produkterna skall komma åt en plats på en marknad som krymper.

Bolagsledningens misstag tycks här röra sig mer om bristen på insikt och kontroll av vad som faktiskt händer där ute, än på egna åtgärder. Ingen anklagar egentligen dess vd eller styrelseordförande för att personligen ha försett sig på ett otillbörligt sätt.

Så vad vi ser är två fall av korruption, av missbruk av sin ställning för egen vinnings skull. I det ena fallet är det ledningen som misskött sig till de anställdas förtvivlan. I det andra har ett antal anställda gjort fel, och ledningen får stå med skammen. Slutsatsen av de bägge affärerna är hur intimt ledning och organisation är förknippade och hur viktigt det är att hålla kommunikationen mellan de olika nivåerna i bolaget öppna och livaktiga. Cheferna måste veta vad som äger rum ute i mötet med kunder och leverantörer, och de anställda måste kunna se cheferna som goda föredömen.

En värdegrund är viktig att stå på, men än viktigare är samtalet kring vad den innebär.

Att gå tillrätta med missförhållanden, att utkräva ansvar och i vissa fall byta ut befattningshavare är viktiga steg för att vända utvecklingen. Det kan sända tydliga signaler till omvärlden om bot och bättring. Men detta är bara början. Det krävs också tydligare normer som följs upp i interna processer, en fortgående tolkning av vad etiska regler betyder på en föränderlig marknad, tydligare insyn och en skärpt intern och extern revision. Framför allt behövs dock en etiskt medveten och ansvarsfull hållning bland svenska företagsledare. Regeringens förtroendekommission talar om två vägar att gå fram på: lagstiftningens och självregleringens.

Båda kommer förmodligen i bruk. Det blir skärpta lagregler och näringslivets organisationer börjar visa ett intresse för att normera gott uppförande.

Men också utbildningen av framtidens ledare hamnar i blickfånget. Vi som arbetar inom högskolesektorn har också en utmaning. Den skall vi anta. Det behövs inte färre, utan fler etikseminarier.

Hans De Geer (Professor i företagsetik)