ÅSIKT

Posten ute på dyrt äventyr

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det började med det sedvanliga reklamutskicket: ”Det blåser friska vindar! Vi förbättrar våra rutiner! Det känns att det händer något!”. Man har ju lärt sig att dra öronen åt sig när man får ett dylikt informationsblad i händerna. Särskilt när det kommer från något före detta statligt företag.

Mycket riktigt, med stigande bestörtning läste man att i framtiden skulle man få sköta sina postärenden på tobaksaffärer och bensinmackar. Posten ville helst inte befatta sig med brev och paket och dylikt, Posten skulle koncentrera sig på andra, mer lukrativa och trendiga sysslor. För att markera detta tydligt skulle Posten dessutom ”förnya sin profil”, vilket alla i branschen vet är en eufemism för ”företagsledningen har blivit blåst av någon hipp reklambyråpajas med välsmort munläder”. Särskilt tydligt blir det i fallet Posten: det torde näppeligen gå att hitta något företag med en så grundmurad image av seriös vederhäftighet. Varumärket är ju för tusan etablerat sedan 1600-talet! Det går ju inte att konkurrera med Posten, ingen snyter en dylik infrastruktur ur näsan.

De hade till och med uppnått varje företags våtaste dröm: en egen färg! ”Postgult” var ju ett begrepp!

Brevlådorna är numera gråa med urblekt gul front, vilket gjort dem svåra att upptäcka. De nya brevlådorna är dessutom svårarbetade för brevbärarna som ska tömma dem. Vill man slippa befatta sig med brev och sådant tjafs är det här naturligtvis en utmärkt metod: kunderna hittar inte brevlådorna och brevbärarna ligger hemma med ryggskott.

Som postkund lovades jag vissa fördelar med det nya systemet: jag skulle slippa köa med en massa människor som ville lämna in paket eller ta ut pengar. Visst, jag får i stället köa med en massa människor som vill lämna in tipskuponger eller har tankat sin bil.

Nu har vd:n som låg bakom nyordningen fått sparken. De ”friska vindarna” visade sig vara en blåsning. Man kan undra varför han över huvud taget släpptes lös? Vad ville han egentligen göra? Skapa historia? Bli ihågkommen som ”Mannen som moderniserade Posten i Sverige”? Måhända blir han det, precis som vi minns Herostratos* som ”Mannen som moderniserade Dianatemplet i Efesos”.

Nu, post festum** (om uttrycket tillåts), har man i Postens ledning insett vad alla andra insåg redan från början: det är kanske bäst att man koncentrerar sig på det man kan bäst, befordran av post. En lärdom som gjorts till det facila priset av inte bara ett antal miljarder kronor utan även större delen av den trovärdighet man hade byggt upp under nära 400 år.

Joakim Lindengren (Serietecknare)